# ID: svediakorp-gov397720
# author: Myller (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 617
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Europeiska unionen har ambitiösa miljömål som bland annat presenterats i det femte handlingsprogrammet för miljön samt i strategin mot försurning från år 1997.
I dessa program har man satt som mål att skydda människorna och naturen mot luftföroreningarnas skadliga effekter så att man inte överskrider gränser som är skadliga för naturen och människan.
Kommissionens förslag till direktiv om nationella utsläppstak är ett betydelsefullt steg i riktning mot att uppnå de mål som unionen satt upp för sig själv: att skydda sina medborgare mot luftföroreningarnas skadliga effekter.
Att reparera spåren från gångna årtionden kommer emellertid att ta tid.
Man känner fortfarande inte ens alla tekniska möjligheter att helt eliminera utsläppskällorna.
Därför är det förnuftigt att gå framåt stegvis såsom kommissionen föreslagit.
Den första etappen är att man sätter upp delmål för miljön till år 2010, vilket innebär att de hälsofarliga ozonbelastningarna skall fram till detta år skäras ner med två tredjedelar.
Vi kan dock inte nöja oss med detta eftersom det även efter att man uppnått detta mål finns alltför många områden där föroreningsbelastningarna överskrids med sådana mängder som är skadliga för både människorna och för naturen.
Därför föreslår jag i mitt betänkande utöver delmålet även ett långsiktigt mål samt ett slutgiltigt mål som skall uppnås senast år 2020.
Då skulle vi äntligen uppnå en situation där de kritiska nivåerna och belastningarna inte överskrids och där alla människor skyddas effektivt mot de kända hälsofaror som luftföroreningar innebär.
I detta sammanhang vill jag fästa uppmärksamhet på mitt ändringsförslag i den här frågan, där era handlingar på grund av språkliga fel innehåller ett felaktigt ord.
I stället för ordet uppnå skall det stå överskrida.
Jag hoppas att detta observeras före omröstningen i morgon.
På vilket sätt uppnår man då en situation där luftföroreningar inte överskrider naturens och människans toleransnivå?
I kommissionens förslag har man för varje medlemsstat fastställt gränsvärden för vissa med varandra förknippade utsläpp som skapar försurning, ökning av marknära ozon och markeutrofiering.
Att titta på dessa problem och de utsläpp som skapar dem i samband med varandra har visat sig vara det kostnadseffektivaste sättet att komma åt källorna till luftföroreningar och få dem under kontroll.
De största meningsskiljaktigheterna när det gäller genomförandet av detta direktiv är också förknippade med gränsvärdesnivåerna eller det utsläppstak som fastställts för respektive land.
Inom ramen för FN: s ekonomiska kommission för Europa har man också tittat på målsättningarna för reducering av samma utsläppskällor som i det här aktuella direktivförslaget, och dessa diskussioner har resulterat i att man skall underteckna det så kallade Göteborgsprotokollet.
Det finns en klar skillnad mellan detta förslag och kommissionens förslag.
Om vi nöjer oss med Göteborgsprotokollets nivå kommer vi aldrig att uppnå de mål för luftföroreningar som unionen satt upp för sig själv.
Jämför man skillnaderna mellan Göteborgsprotokollet och kommissionens förslag när det gäller hälsoeffekter kommer den minskningsnivå som kommissionen föreslår att årligen spara upp till fyra tusen människoliv i Europa.
Trots att man obestridligen bevisat att de ambitiösa miljömålen är en del av människornas hälsa och säkerhet har man försvarat den lägre ambitionsnivån med argumentet att renare luft kostar för mycket för industrin och samhällen.
Man måste emellertid säga att kostnaderna i detta sammanhang har oerhört mycket överdrivits.
Om man å andra sidan räknar de fördelar som den bättre luftkvaliteten medför för människorna och naturen samt byggnaderna blir resultatet att de ekonomiska fördelarna är fyra gånger större än kostnaderna.
Direktivförslaget måste ytterligare kunna bearbetas bland annat så att man på ett bättre sätt beaktar ansökarländernas situation och även frågor som rör Europeiska unionens närområden.
