# ID: svediakorp-gov397702
# author: Müller, Emilia Franziska (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 338
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Att skaffa undan avfall på ett miljömedvetet sätt och utnyttja det för energiproduktion med hjälp av nyaste teknik är tidsenligt och förnuftigt, det vet vi alla.
Direktivet om förbränning av avfall innehåller viktiga riktlinjer för att införa bindande höga miljönormer inom hela Europeiska unionen, vilka i vissa medlemsstater redan gällt i många år.
Och det är viktigt och nödvändigt.
Målsättningen med detta direktiv är att fastslå utsläppsgränsvärden, som garanterar en oskadlig och miljövänlig förbränning av farligt och ofarligt avfall i förbrännings- och samförbränningsanläggningar och därvid inte utgör någon risk för människors hälsa.
Människorna har i dag blivit känsliga och är rädda för att luften skall bli bemängd med skadliga ämnen, och de är rädda för de sjukdomar som detta kan förorsaka, och därför måste politiken också skapa mycket klara ramvillkor för att begränsa risken.
Ändå måste man säga att Blokland föreslår vissa bestämmelser och stringenta villkor för direktivet som går långt utöver målet.
Villkoren för drift av förbränningsanläggningar, så som de föreslås i ändringsförslag 11, leder inte till målet och är inte heller genomförbara, utan helt enkelt överflödiga.
Inom vetenskap och praktik har man redan länge bestridit att en sådan åtgärd skulle förhindra stora utsläpp av väteklorid och dioxiner.
I praktiken skulle ändringsförslag 11 också betyda att många halogenhaltiga ämnen, exempelvis även PVC, som ofta förekommer i blandat kommunalt avfall, skulle uteslutas från förbränning i sopförbränningsanläggningar.
Ytterligare en punkt är att se till att direktivet inte skapar några skyddade marknader.
Industrier som i sin produktionsprocess använder samförbränningsanläggningar har redan i många år framgångsrikt bemödat sig om höga normer för luftrening i förbränningen.
Många av företagen är också hänvisade till att använda avfall för att upprätthålla konkurrenskraften och arbetstillfällena.
Miljonbelopp har därvid redan satsats på åtgärder för att minska energin.
Jag anser att vi bör ta hänsyn till dessa ansträngningar ...
(Talmannen avbröt talaren.)
