# ID: svediakorp-gov397694
# author: McKenna (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 355
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill också tacka Blokland för hans betänkande, genom vilket han försöker att förbättra kommissionens förslag, och författarna till de övriga ändringsförslagen, genom vilka man också försöker att göra detta.
Men förbränning måste ses som sista utvägen och - vilket redan nämnts - vi måste framför allt sträva efter avfallsreducering, återanvändning och återvinning.
Jag ställer mig bara litet frågande inför Bowes uttalande om behovet av att reducera, återvinna och återanvända avfall.
Kommer hans ståndpunkt att vara densamma när han debatterar förpackningsdirektivet?
Det kommer att bli intressant att se om han står fast vid sina principer.
Det enda förbränning gör, som Evans sade, är att främja behovet av ännu mer avfall.
Det kommer inte att bli ekonomiskt livskraftigt om man inte har tillräckligt mycket avfall för att hålla igång förbränningsanläggningarna.
Vi måste också komma ihåg att avfallet inte bara försvinner.
Det omvandlas till dioxiner och även giftig aska - vad skall man göra med den?
I Irland har en del operatörer föreslagit att man skall använda den i byggnadsmaterial.
Vilka långsiktiga effekter får detta?
I Irland har vi, oavsett vad min kollega Hyland har sagt, en motbjudande historia när det rör avfallshantering.
Hos oss används markdeponering väldigt ofta i jämförelse med de flesta andra europeiska länderna.
Det verkar nu som om regeringen övergår från markdeponering till förbränning, och det presenteras som det gröna alternativet.
De säger: " Vi förvandlar avfall till energi - är det inte underbart? ", när de faktiskt försöker att lura allmänheten att tro att detta är något som är sunt rent ekologiskt.
Domstolsbeslutet i Irland som gick emot placerandet av en förbränningsanläggning inom ett jordbruksområde, var oerhört viktigt.
Det är mycket viktigt att vi gör det rätta, att vi först och främst tittar på avfallshantering.
Den regering som föreslår ett införande av förbränning i stället för markdeponering, är fullständigt vilseledd.
Vi måste titta på de grundläggande orsakerna till varför avfallet över huvud taget finns.
