# ID: svediakorp-gov397684
# author: Blokland (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 796
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman, fru kommissionär!
Först och främst vill jag tacka kollegerna för det goda samarbetet.
Härigenom har vi tillsammans kunnat lägga fram olika ändringsförslag, och vi har kunnat nå samförstånd i ett antal frågor.
Jag tänker på kompromissen om direktivets tillämpningsområde.
Dessutom vill jag tacka Europeiska kommissionen för tillhandahållandet av information och teknisk rådgivning, vilket varit till mycket stor hjälp.
I ett civiliserat samhälle är det självklart att avfall skall hanteras på ett bra, miljöansvarigt sätt.
Inom Europeiska gemenskapen kommer detta att ske alltmer genom förbränning av avfall med energiåtervinning.
Det är självklart att denna process kräver en god bevakning av utsläppen av farliga ämnen.
När vi har kunnat uppnå att framför allt farligt avfall och organiskt avfall inte längre dumpas för att motverka negativa effekter för miljön bör förbränning naturligtvis ge miljöfördelar.
Genom att skärpa utsläppsnormerna uppnåddes i första behandlingen en jämvikt mellan det som är möjligt om ungefär fem till sju år och det som är nödvändigt ur miljösynpunkt.
De utsläppsgränsvärden som nu föreslås av utskottet för miljö är en rimlig kompromiss.
Det måste i sammanhanget påpekas att vissa medlemsstater redan uppfyller strängare krav.
Det är viktigt att föreskriva goda miljönormer, men det säger inte allt om efterlevnaden av dessa miljönormer.
Till efterlevnad hör en adekvat kontroll och därtill hör en god övervakning.
Föreställ er att vi nu fastställer mycket goda normer för utsläpp av farliga ämnen, som dioxiner, men att vi å andra sidan öppnar dörren för att klara oss undan allehanda förpliktelser med avseende på övervakning.
Vi löper då risken att vi på det hela taget inte gör några framsteg och inte förbättrar luftkvaliteten.
Vid sidan av detta måste vi också förebygga att det efter lång tid visar sig att det uppträder skadliga effekter för hälsan av den enkla anledningen att utsläppet av skadliga ämnen inte har mätts.
Vi kan inte ta på vårt ansvar att sjukdomar uppträder, cancer eller blodsjukdomar, som vi inte har förebyggt på grund av att utsläppet av skadliga ämnen från avfallsförbränningsanläggningar inte behövde mätas.
Med rätta har bland andra kollega Florenz pekat på att tydliga regler för mätningar är mycket viktiga.
Jag förväntar mig därför att vi tillsammans kommer att aktivt verka för en god övervakning.
Vad direktivets tillämpningsområde beträffar noterar jag glädjande nog att vi genom ett gott inbördes samarbete kommit fram till en godtagbar formulering.
Vi måste dock vara medvetna om att vi härigenom irrat iväg en bra bit jämför med första behandlingen med tanke på att endast obehandlat trä betraktades som godtagbart undantag då.
Vad definitionen av samförbränningsanläggning beträffar har det tyvärr inte gått att komma överens i förväg.
Efter många diskussioner med olika kolleger och Europeiska kommissionen har vi med ändringsförslag 43 hittat en enklare lösning som möjligen kan vara godtagbar.
När avfall används som tillskottsråvara, som till exempel vid återvinning av glas, faller ifrågavarande process utanför direktivet.
Om endast en del av avfallet används som tillskottsråvara, då faller denna process inom direktivet.
Vad energiåtervinning beträffar vill jag peka på att Europaparlamentet i november förra året antog en resolution om integrering av miljön i energipolitiken, där vi krävde särskild uppmärksamhet för tillämpning och utveckling av de bästa metoderna för energiåtervinning.
Utskottet för miljö rekommenderar därför återvinning av energi genom kraftvärme även vid förbränning av avfall.
Miljöutskottet har krävt mätning av ammoniak.
Av misstag är dock normerna för ammoniak inte tillämpliga för alla installationer.
Jag har av konsekvensskäl därför föreslagit en ammoniaknorm för cementugnar och för vanliga avfallsförbränningsanläggningar.
Vad den kontinuerliga stickprovstagningen av dioxin beträffar visar det sig att denna mycket väl är möjlig.
Till följd av dioxinkrisen i Belgien har man där börjat med en sådan mätteknik.
Under loppet av en månad tas ett kumulativt prov.
Efter denna månad mäts detta prov, och resultatet ger en god bild av den mängd dioxin som har släppts ut under den gångna månaden.
Det står klart att detta är en bättre övervakning än att mäta två gånger per år vid en slumpmässig tidpunkt.
Enligt experter ger detta ingen kostnadsförhöjning, eftersom mätningen av kumulativa prover är mycket billigare.
Investeringen i apparatur för kontinuerlig stickprovstagning betalar således sig själv på några år.
Under första behandlingen förbättrades kommissionens förslag väsentligt med brett stöd.
Då väcktes förväntningar hos medborgarna.
Jag skulle med eftertryck vilja uppmana kollegerna att infria dessa förväntningar.
En konsekvent linje från Europaparlamentets sida kommer att vara positiv för medborgarnas förtroende, särskilt för de medborgare som bor i närheten av anläggningar som förbränner eller samförbränner avfall.
