# ID: svediakorp-gov397621
# author: Lamy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 674
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Europeiska gemenskapens initiativ som syftar till att, för merparten av produkterna från de minst utvecklade länderna, erbjuda fritt tillträde till marknaderna i de industrialiserade länderna och de mest utvecklade utvecklingsländerna, inleddes inom ramen för den process som ledde till konferensen i Seattle.
Den formulerades direkt efter konferensen i Singapore, när rådet uppmanade kommissionen att komma med förslag till förmån för de minst utvecklade länderna, både för omedelbara åtgärder och för extra åtgärder på medellång sikt.
Rådet hänvisade i sina slutsatser i juni 1997 till detta uttryck: " praktiskt taget alla produkter från de minst utvecklade länderna ".
När det gäller omedelbara åtgärder, genom förordningen om det allmänna preferenssystemet från slutet av 1998, fastställde gemenskapen för samtliga minst utvecklade länder ett system som motsvarar det i Lomékonventionen, såsom rådet hade begärt.
Under 1999, och inom ramen för förhandlingarna efter Lomé, preciserade rådet bl.a. vad det avsåg att göra när det gäller de minst utvecklade ländernas tillträde till marknaden och beslutade att gemenskapen, jag citerar: " under 2000 skall inleda en process som i slutet av de multilaterala handelsförhandlingarna och senast år 2005, skall möjliggöra fritt tillträde för praktiskt taget alla produkter från de minst utvecklade länderna, utifrån den nivå för handelsreglerna som finns i Lomékonventionen ".
Skillnaden mellan alla och praktiskt taget alla produkter gäller, det vet vi, ett antal särskilda jordbruksprodukter.
Detta är det mandat kommissionen erhållit och vi respekterar det naturligtvis.
Mina enheter håller på att utarbeta förslagen som kommer att läggas fram för rådet så snart de är fullständigt färdigställda.
Samtidigt syftar gemenskapen, i sitt initiativ " De minst utvecklade länderna ", till att inom ramen för WTO ta med andra handelspartner i detta vårt inledande synsätt, vilket skulle bestå i att undanta de minst utvecklade länderna från avgifter och kvoter för praktiskt taget alla produkter.
Detta initiativ är så att säga avsett att utöva en hävstångseffekt på vårt eget förslag som, i kombination med det vi kan göra med övriga, skulle göra det möjligt för de minst utvecklade länderna att få avsättning för sina produkter inom ett system av i stort sett total frihet mot ett stort antal andra marknader än våra egna.
Jag tänker bl.a. på marknaderna i de utvecklade länderna: Förenta staterna, Japan, Australien, Nya Zeeland.
Jag tänker eventuellt också på flera framväxande länder som redan är industrialiserade.
Jag skall nu försöka få detta initiativ att gå framåt som vi införlivat i det stimulanspaket vi arbetar med i Genève.
Så långt nuläget.
Såsom frågeställaren anger bör man fråga sig om restriktionen knuten till uttrycket " så gott som alla produkter " kommer att kunna behållas så länge till, när vi nu avser att låta dessa länder få fullständigt tillträde till våra marknader.
Till följd av det nya avtal som slutits med AVS-länderna och som inte längre innehåller någon skyldighet om lika tillträde för alla AVS-länder, kan vi, när det gäller gemenskapen, faktiskt börja fundera på en ännu större avreglering av tillträdet till våra marknader, till förmån för de minst utvecklade länderna.
Jag vill emellertid inte inleda denna diskussion innan det nuvarande initiativet om praktiskt taget alla produkter, efter diskussioner med våra handelspartner, uppnått ett tillräckligt avancerat och trovärdigt stadium för att vi skall kunna gå vidare till nästa.
Jag vill avslutningsvis klargöra att tillträdet till marknaden inte är allt för länder som ibland, av inhemska skäl, inte har tillräcklig exportkapacitet vare sig det gäller kapacitet för distribution, logistik eller transport.
Det är anledningen till att man också måste titta på det som vi kallar capacity building, dvs. åtgärder för tekniskt bistånd som kan genomföras för att detta tillträde inte bara skall vara teoretiskt utan också konkret.
Det var det svar jag ville ge på frågan som gäller framtiden.
