# ID: svediakorp-gov397601
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 635
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Jag hoppas ni kan förlåta mig att det tar något längre tid att besvara frågorna tillsammans.
Jag är särskilt glad att få möjlighet att svara på van den Bos fråga om landminor i dag.
Jag kommer också att ta tillfället i akt och svara på Carlottis fråga.
I dag antog kommissionsledamöterna ett meddelande och ett förslag till förordning om gemenskapsåtgärder mot minor i syfte att få bättre sammanhållning, större effektivitet och större synlighet rörande den mycket omfattande verksamheten på detta område, på vilket vi redan deltar.
Genom att göra detta, reagerar vi och bygger på parlamentets initiativ till att skapa en särskild budgetpost för åtgärder som rör minor.
Landminor orsakar hemska skador i många av världens fattigaste delar.
Men de utgör inte bara ett ständigt och förrädiskt hot mot liv och lem, de utgör också hinder för ekonomisk utveckling och för genomförandet av en rad gemenskapsprogram som stöder återuppbyggnad, rehabilitering och utveckling.
Detta är skälet till varför unionen redan deltar i stor omfattning i åtgärder som rör minor över hela världen, och skälet till varför vi var så aktiva under förhandlingarna och slutförandet av Ottawakonventionen om förbud och destruering av landminor, som trädde i kraft för ett år sedan.
Under de senaste åtta åren har stödet från Europeiska gemenskapen till åtgärder som rör minor överstigit 180 miljoner euro.
Vi har intervenerat i världens alla hörn.
Vi har stött åtgärder genom nationella myndigheter, internationella organisationer och inte minst icke-statliga organisationer.
Vi har bidragit till minröjning och destruering av minor, såväl som gett stöd till drabbade och forskning om ny minröjningsteknik.
Men fram till nu har vi inte haft något sammanhållet och övergripande förhållningssätt till våra minåtgärder.
För att fullt ut dra nytta av mångfalden rörande våra instrument och tilldelningsmekanismer, måste vi se till att få en ram inom vilken vi kan formulera de nödvändiga övergripande riktlinjerna och prioriteringarna, för att säkerställa effektivitet och kontinuitet i det vi gör.
Tilldelningen av medel från de geografiska programmen och deras budgetposter till åtgärder som rör minor kommer att fortsätta.
Minröjning och andra former av minåtgärder är ofta ett första steg i riktning mot varje typ av förnuftigt utvecklingsprogram.
De bör därför utgöra en del av nationella eller regionala återuppbyggnads- och rehabiliteringsplaner.
Den nya förordningen och den särskilda budgetposten kommer att stödja och komplettera den geografiska posten genom att tillhandahålla den övergripande politiska ramen och genom att fungera som en allmän reserv och en källa till finansiering av internationella program.
De resurser som finns tillgängliga för minåtgärder från EU: s sida, bör åtminstone behållas på samma nivå, i reala termer, som vi uppnått under de senaste åren, dvs. ungefär 30 miljoner euro om året.
Fasta program för minröjning och mindestruering enligt vår nya strategi, bör huvudsakligen främja länder som undertecknat Ottawakonventionen.
Men vi måste också vara beredda att ge extra hjälp till personer som skadats av minor i närheten av sina hem eller när de fördrivits, också när de haft oturen att hamna i ett land som inte har undertecknat konventionen.
Europeiska unionen, till sist, är en av de största bidragsgivarna till åtgärder som rör minor i det internationella samfundet.
Ottawakonventionens ikraftträdande för ett år sedan gav oss ett kraftfullt nytt instrument och en grupp ambitiösa mål för de kommande åren.
Vi har åtagit oss att avlägsna alla landminor i världen på tio till femton år.
Detta kommer att kräva beslutsamhet, fasthet och uthållighet.
I och med finansierings- och samordningsmekanismen enligt den nya förordningen och meddelandet, får vi ett bra utgångsläge för att ta itu med denna utmaning.
