# ID: svediakorp-gov397578
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,647
# sentences: 77
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Jag kommer hit till er trots att kommissionen fortsätter sitt arbete och nätt och jämt, det är det minsta man kan säga, har avslutat sina diskussioner om den fråga som jag nu vill lägga fram för er.
Herr talman!
Om jag vill göra ett bra arbete måste jag, såsom angivits i er planering, kl.
17.45, återvända till kommissionen för att lägga fram en annan fråga som jag ansvarar för och som gäller gemenskapsstödramar för Portugal, men jag måste även besvara en annan fråga i den följande debatten.
Jag vet inte riktigt hur jag, med tanke på den gemensamma eller parallella organisationen av vårt arbete, skall kunna sköta det på ett bra sätt.
Jag skall verkligen försöka och jag är glad över att kunna ge er en förklaring, samtidigt som vi vet att vi har andra tillfällen att inför de behöriga utskotten, och särskilt inför utskottet för konstitutionella frågor, ta upp denna fråga som är knuten till förhandlingarna inom regeringskonferensen och reformen av institutionerna.
Tillåt mig att säga några ord som tack till två av mina kolleger, Frits Bolkestein och Anna Diamantopoulou, för det stöd de givit mig under utarbetandet av denna text, där jag vill erinra om att jag aviserade den när kommissionen den 26 januari antog sitt formella yttrande och sina förslag till reform av institutionerna.
Jag angav inför parlamentet att vi hade för avsikt att precisera och lägga fram vissa aspekter i detta yttrande senare.
Vi gjorde det för några dagar sedan när det gällde unionens rättsliga system, EG-domstolens roll och Förstainstansrättens roll.
Vi gör det i dag i en mycket viktig, känslig och exakt fråga, nämligen avseende kvalificerad majoritet inom vissa skatteområden och socialförsäkring.
Herr talman!
Vi kommer på detta sätt att fortsätta att tillföra punkter till debatten om förhandlingen, bl.a. när det gäller den fråga som särskilt intresserar ert parlament, nämligen den oberoende europeiske åklagaren med uppgift att bekämpa bedrägerier, men också om en mycket viktig fråga, nämligen omstruktureringen av fördragen.
När det gäller den fråga jag i dag tar upp inför er, vill jag erinra om att det i kommissionens yttrande av den 26 januari handlade om ett av de stora områden där vi anser att besluten även fortsättningsvis kan fattas enhälligt.
Vi hade fastställt fem undantagskategorier från den allmänna regeln som vi godkänt, och enligt vilken besluten i unionen hädanefter skulle fattas med kvalificerad majoritet.
Men av institutionella skäl hade vi för extremt allvarliga eller känsliga frågor fastställt fem undantagskategorier som krävde enhällighet.
Denna ingick där.
Vi undantog också besluten som är oförenliga med målsättningarna inom den inre marknaden eller som kan orsaka snedvridning av konkurrensen.
Det är alltså på denna punkt vi i dag fattat beslut för att komplettera vårt yttrande.
Mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Jag skulle till att börja med vilja erinra om att de förslag ni håller i er hand om en stund, eller om några timmar, inte innehåller någon överföring av befogenhet och inte heller består i något åtgärdsprogram i sakfrågan.
Dessa förslag gäller beslutsformer avseende beskattning och socialförsäkring.
Jag skulle därmed vilja undvika tre missförstånd som ibland finns.
För det första: kommissionen begär inga nya befogenheter när det gäller beskattning och socialförsäkring.
Alltsedan Romfördraget finns det utrymme för gemenskapsåtgärder inom dessa områden.
Att gå från enhällighet till kvalificerad majoritet är ingen överföring av befogenheter.
Kommissionen håller sig strikt till de befogenheter som Europeiska gemenskapen redan förfogar över.
Jag tar ett exempel, nämligen mervärdesskatten.
Vi har på den punkten omfattande kunskaper om gemenskapslagstiftningen som utvecklats sedan 1970-talet.
Det faktum att rådet hädanefter skulle kunna modernisera denna lagstiftning genom att fatta beslut med kvalificerad majoritet för att ta hänsyn till utvecklingen, exempelvis inom elektronisk handel, kan definitivt inte betraktas som en överföring av befogenheter.
Befogenheten finns redan på gemenskapsnivå.
Det är enbart beslutsformen som skulle kunna ändras.
Det var den första punkten jag ville precisera.
Den andra punkten är att kommissionen inte vill föreskriva en utjämning av de nationella skatte- eller socialförsäkringssystemen.
Den fråga vi vill ta upp är hur vi skall behålla det som redan finns och låta alla nya medlemsstater ta del av det.
Vi får inte glömma att det i den övning, den förhandling, där vi nu befinner oss handlar om hur Europeiska unionen kommer att fungera med 18, 20, 25, 27 eller kanske 28 medlemsstater för att var och en av dessa stater, både de som blivit medlemmar och de som kommer att bli det, skall kunna dra största nyttan av den inre marknaden, en marknad där fördragen är en drivkraft för Europas ekonomiska och sociala utveckling.
Det handlar alltså om att införa kvalificerad majoritet där det i våra ögon krävs och behålla beslut med enhällighet där det är att föredra.
Kommissionen vill slutligen precisera att detta kompletterande bidrag inte utgör vårt program för de kommande åren inom alla områden.
Ni kommer inte här att finna de åtgärder som kommissionen kan planera för framtiden, eller förslag i sakfrågor som vi avser att lägga fram en dag.
Mina kolleger Diamantopoulou och Bolkestein kommer att informera er så småningom om dessa olika punkter i kommissionens program.
Jag skulle nu vilja ta upp de principer som styrt vårt synsätt på det dokument ni skall få.
Jag upprepar att enhälligheten skall vara regel.
I sitt yttrande av den 26 januari ansåg kommissionen att eftersom beskattning och socialförsäkring återspeglar den nationella lagstiftarens grundläggande riktlinjer när det gäller ekonomisk och social politik och solidaritet, är dessa två områden starkt avgörande för medborgarnas nationella politiska val.
Kommissionen anser det därför motiverat att behålla enhälligheten inom dessa områden som en grundprincip.
Vi bekräftar detta synsätt.
Dessa nationella val är dessutom i allmänhet, märk väl att jag säger i allmänhet, neutrala i förhållande till den europeiska integrationen.
Det var den första principen.
Men av denna princip kommer en annan, nämligen följande: kvalificerad majoritet för att göra det möjligt att anta åtgärder som är mer direkt knutna till en väl fungerande inre marknad.
Vi vet, ni vet, att vissa nationella bestämmelser på skatteområdet och inom socialförsäkringsområdet, på grund av sitt innehåll och sin art, kan få återverkningar på hur den inre marknaden fungerar.
Kommissionen anser att gemenskapen bör kunna anta de åtgärder med kvalificerad majoritet som är mer direkt förbundna med en väl fungerande inre marknad.
Det var den andra principen.
Den tredje principen slutligen: vi måste i framtiden välja det bästa instrumentet för att respektera subsidiariteten.
Det kan helt enkelt handla om samordning, det kan handla om att fastställa minimiföreskrifter, det kan också, på en högre nivå, handla om harmonisering.
Men detta val av bästa instrument måste begränsas till det strikt nödvändiga.
I allmänhet skulle den slutliga målsättningen för de åtgärder för vilka övergången till kvalificerad majoritet föreslås inte vara en systematisk harmonisering av den nationella lagstiftningen, utan endast en samordning.
Mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Det är för övrigt vad som händer sedan nära fyrtio år på socialförsäkringsområdet.
Det förefaller oss viktigt att även kunna införa det på beskattningsområdet.
Innan jag besvarar era frågor skulle jag avslutningsvis snabbt vilja ta upp innehållet i förslagen såsom ni kommer att få läsa dem.
När det gäller direkt beskattning föreslår vi kvalificerad majoritet för att samordna kampen mot bedrägerier och skatteflykt, och för att säkerställa hantering av situationer där flera medlemsstaters lagstiftning berörs.
För övrigt förblir enhällighet regel.
När det gäller indirekt beskattning, för att kunna bekämpa bedrägerier, modernisera och förenkla gemenskapens regelverk med tanke på den ekonomiska utvecklingen, och för att beakta målsättningarna i fördraget när det gäller miljön, föreslår vi att man skall agera med hjälp av beslut som fattas med kvalificerad majoritet.
Vi föreslår också att enhällighet skall behållas för beslut som gäller skattesatser och beskattningsställe.
Slutligen föreslår vi, fortfarande beträffande beskattning, och i syfte att uppnå klarhet och läsbarhet, att samtliga skattebestämmelser skall samlas i en enda artikel som delas upp på nytt och skrivs om, nämligen artikel 93.
Vi fortsätter här vår strävan efter enhetlighet.
Punkt fyra: när det gäller samordning av lagstiftningen på socialförsäkringsområdet föreslår vi kvalificerad majoritet för att modernisera och anpassa bestämmelserna som syftar till att undvika att straffa personer och inte längre bara arbetstagare.
Utöver arbetstagare finns det exempelvis studenter som rör sig inom gemenskapen.
Det handlar alltså om att undvika att straffa dem.
När det slutligen gäller minimiföreskrifter på socialförsäkringsområdet föreslår vi att en möjlighet som redan finns inom andra områden i socialpolitiken utvidgas till socialförsäkringen, nämligen att minimiföreskrifter antas med kvalificerad majoritet.
Herr talman!
Några ord slutligen för att nämna den sinnesstämning i vilken jag fortsatt att arbeta, såsom vi gjorde under ordförande Prodis ledning inför vårt yttrande av den 26 januari.
Kommissionen har utfört ett klarsynt och voluntaristiskt arbete.
Vi har avlägsnat alla ideologiska resonemang.
Vi vill hålla oss till exakta fakta och konkreta förslag, för att undvika att ta upp frågor med slogans eller på ett ideologiskt sätt.
Jag bekräftar slutligen att utöver detta kompletterande bidrag skall jag återkomma till er för andra bidrag som preciserar yttrandet från kommissionen om hela reformen av de europeiska institutionerna före utvidgningen, såsom vi gjorde den 26 januari.
(Applåder)
