# ID: svediakorp-gov397574
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,220
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kollegor!
Först och främst vill kommissionen börja med att tacka Duff och Voggenhuber för ett utmärkt genomfört arbete samtidigt som vi apropå det betänkande som i dag diskuteras vill poängtera ett faktum som vi inte kan kontrollera: med utformningen av stadgan för de grundläggande rättigheterna öppnar sig, vare sig man vill det eller inte, en ny etapp i det europeiska bygget.
Jag är övertygad om att unionen inför de europeiska medborgarna på det här sättet axlar sitt ansvar och genomdriver en politik för att bemöta frågan om Europeiska unionens politiska och moraliska framtida legitimitet.
Den ambition som visats av såväl ledamöterna som företrädaren för rådets ordförandeskap innebär att vi alla måste bemöda oss för att konventets arbete med utformningen av stadgan för de grundläggande rättigheterna avslutas i tid så att den kan beaktas av både regeringskonferensen och stats- och regeringschefernas toppmöte i slutet av det här året.
För det första vill kommissionen understryka vikten av konventionens sammansättning vid en redigering av stadgan för de grundläggande rättigheterna.
För första gången ligger nämligen företrädare för gemenskapsinstitutionerna och företrädare för de nationella institutionerna under samma av Europeiska rådet inrättad myndighet, såväl när det gäller lagstiftning som verkställighet.
Kombinationen av en gemenskapssfär och en nationell sfär kommer säkerligen att stärka projektets legitimitet inför allmänheten, men den kommer även att garantera att det arbete som står i begrepp att utföras blir framgångsrikt.
Kommissionen vill inför parlamentet än en gång klargöra fyra centrala frågor.
För det första delar och instämmer kommissionen i stora drag med Europaparlamentets mål beträffande stadgans juridiska beskaffenhet, beträffande avsikten av dess införlivande i fördragen och beträffande den mängd rättigheter som skall tas med i stadgan för de grundläggande rättigheterna.
Jag tror dock att det betänkande som i dag diskuteras visar att det finns frågor som direkt berör konventet, som efterlyser en förklaring av dem som utformat stadgan för de grundläggande rättigheterna, som till exempel den katalog av rättigheter som bör inkluderas i stadgan.
Det finns dock andra frågor som går bortom konventets arbete och som i första hand riktar sig till stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet, liksom till mottagarna för själva regeringskonferensen.
Kommissionen menar i själva verket, precis som man fastställt i punkt 14 i den av Europaparlamentet framlagda resolutionen, att stadgans juridiska beskaffenhet måste definieras av Europeiska rådet i Nice.
Kommissionen menar dock att arbetet med stadgans utformning måste ge upphov till en klar text, en koncis text, en text som unionsmedborgarna finner lättläst, men en text som också är rigorös i sin juridiska utformning så att den blir bindande, förpliktande.
På samma sätt menar kommissionen att unionen måste ansluta sig till Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter, ett beslut som inte skall tas av det konvent som arbetar med stadgan för de grundläggande rättigheterna, utan det är ett beslut som skall tas av Europeiska rådet när stadgans juridiska beskaffenhet fastställs.
Kommissionen försvarade detta redan 1979.
År 1990 tog vi kommissionen det i försvar igen.
Tanken att unionen skall ansluta sig till Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter är också en åsikt som Europaparlamentet till fullo delar.
Det stämmer att Europeiska gemenskapernas domstol 1996 menade att gemenskapen inte kunde ansluta sig till Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter, men, och det vill jag understryka, detta berodde på att man genom fördragen inte hade befogenhet att göra detta.
Nåväl, när vi nu står i begrepp att granska fördragen och parallellt utforma en stadga för de grundläggande rättigheterna så har vi ett ypperligt tillfälle att bemöta de här frågorna: en stadga med juridisk styrka och ett politiskt beslut om en anslutning till Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter.
Jag skulle också vilja klargöra en annan punkt.
Det finns ingen genetisk motsättning mellan att unionen har en egen stadga för de grundläggande rättigheterna samtidigt som man ansluter sig till Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter.
Tvärtom vill jag påminna er om att det var Europeiska rådets parlamentariska kammare som med stor majoritet hos de politiska grupperna röstade för en rekommendation där man inte bara applåderade Europeiska unionens initiativ att utforma en stadga för de grundläggande rättigheterna, utan där man också såg positivt på Europeiska unionens anslutning till Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter.
Dessutom rekommenderar jag att ni uppmärksamt läser bidraget från Europadomstolen för mänskliga rättigheter och dess företrädare i det konvent som har i uppdrag att utforma unionens stadga för de grundläggande rättigheterna.
I det uttalande som lämnats av Europadomstolen för mänskliga rättigheter uttalar sig domstolens representant för idén om en stadga för de grundläggande rättigheterna i unionen samtidigt som han säger att unionen kan ansluta sig till Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter.
När det gäller risken för opposition mellan Strasbourgdomstolens och Luxemburgdomstolens rättskipning lämpar det sig att påminna om att vi i dag, inom ramen för gemenskapsrätten, i Europeiska gemenskapernas domstol alltid hänvisar till Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter, den egentliga domsrätten för Europadomstolen för mänskliga rättigheter, som inspirationskälla för Europeiska gemenskapernas domstol och dess rättsutövning när det gäller de grundläggande rättigheterna.
Vi talar med andra ord inte om en revolution, det vi talar om är en legislativ bekräftelse på det som redan i dag är norm vid Europeiska gemenskapernas domstol när det gäller Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter och rättsutövningen vid Strasbourgdomstolen.
Herr talman, avslutningsvis några funderingar kring de rättigheter som skall ingå.
Här upprepar kommissionen igen att det är bra att vi får en stadga som innefattar såväl civila och politiska rättigheter som sociala rättigheter och rättigheter som tillfaller det europeiska medborgarskapet.
Rättigheter som har omarbetats och baserats på Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter, rättigheter som så snart det behövs är förnybara såtillvida att de aktualiserar utformningen av 1950 års Romkonvention och bemöter de nya utmaningarna när det gäller mänskliga rättigheter, som till exempel de som har uppstått tack vare informationsteknologin, biotekniken, jämlikheten mellan kvinnor och män, kampen mot all typ av diskriminering och den särskilda lyhördheten gentemot miljöskyddet.
Till sist vill jag säga att för oss så kommer Europeiska unionens grundläggande stadga varken att ersätta de nationella författningarna eller Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter.
Den har en klar mottagare, det är unionens institutioner och medlemsländer när respektive intern rättsordning skall införlivas med gemenskapens rättsnormer.
De som drar nytta av detta är också klart identifierade: I enlighet med beslutet i Tammerfors är de som drar nytta av unionens grundläggande rättigheter medlemsländernas medborgare samt de medborgare från tredje land som är permanent bosatta i ett medlemsland.
Här förklarade stats- och regeringscheferna klart och tydligt att rättigheterna och förpliktelserna skall vara så likvärdiga som möjligt mellan dem från tredje land och medlemsländernas medborgare.
Med en sådan handlingsplan, och genom att intensifiera samarbetet mellan kommissionen och Europaparlamentet, är jag övertygad om att vi kommer att ha ett rättsligt instrument som skrämmer bort kontradiktionens spöke, som skrämmer bort den europeiska superstatens spöke, men som framför allt säkerställer en rättsordning baserad på de grundläggande rättigheterna för dem som vi alla är här för, det vill säga unionens medborgare.
(Applåder)
