# ID: svediakorp-gov397571
# author: Korhola (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 377
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Några diskussioner kring stadgan om grundläggande rättigheter har skapat ett intryck att ordet familj håller på att bli ett begrepp som är politiskt inkorrekt i Europeiska unionen.
Så nitiskt håller några grupper på att städa bort det här ordet.
I FN: s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, i konventionen om utövande av barns rättigheter, i Europarådets sociala stadga och i Europaparlamentets resolution om förklaringen om grundläggande fri- och rättigheter har man kommit fram till klara formuleringar där man konstaterar att det finns ett särskilt behov att skydda familjen.
Tyvärr ser inte alla frågan på det här sättet, utan enligt min mening ser man mellan kvinnors och familjers rättigheter en onödig konflikt som man försöker lösa genom att överge familjen i stället för att söka efter en radikalt ny och jämlik europeisk familjepolitik.
På det här sättet håller familjevärdena i samhället att hamna i orätta eller åtminstone ensidiga händer.
Nyhögern håller på att tillskansa sig dessa och med hjälp av dem klättrar den på den moraliska självgodhetens högländer.
Därför är det många som tröttnat på temat.
Jag anser dock att Europaparlamentet begår ett stort misstag om man accepterar den här utvecklingen.
Familjerna är intimt förknippade med den europeiska samhällsuppfattningen.
I likhet med många andra vill kristdemokraterna ha ett samhälle där både frihet och ansvar möter varandra.
Jag ser det som ett familjernas samhälle, ty det är svårt att lära sig gemensamt ansvar och solidaritet om man inte lär sig detta i en liten närgemenskap.
Ett samhälle kan vara rättvist, men det kan aldrig älska.
För detta är dess famn alltför kall och arm för kort.
Den här kärleken är dock ett villkor för en sund individutveckling.
Och Europa har ingen nytta av progressiva grundläggande rättigheter om samhällets medlemmar inte vill respektera dem.
Den sociala anpassningen till detta sker fortfarande inom familjerna.
Det finns alltså inget folkens Europa utan familjernas Europa.
Familjerna behöver erkännande, uppmuntran och rörelsefrihet i sin uppgift samt trygghet mot samhällets godtycke precis som individerna.
Härvidlag måste de rättigheter och det skydd för familjen som stadgats annorstädes upprepas i stadgan om grundläggande rättigheter i Europeiska unionen.
