# ID: svediakorp-gov397559
# author: Garaud (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 452
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Frågan som vi hört flera gånger under denna debatt är: vad skall en stadga om mänskliga rättigheter tjäna till när det redan finns en, och till och med flera, universella konventioner för mänskliga rättigheter, en europeisk konvention om mänskliga rättigheter, när de mänskliga rättigheterna återfinns i samtliga medlemsstaters grundlag, i kandidatländernas och i allmänhet i samtliga länders grundlag, även där man inte respekterar dem.
Säkerligen inte, vilket man tidigare sagt, till att förbättra eller förstärka de mänskliga rättigheterna inom den europeiska integrationen.
Nej, vi måste berömma Berès för att nyligen tydligt ha givit denna debatt en mening som innebär en fullständigt grundläggande kursändring för den europeiska integrationen: övergången från ett ekonomiskt, kommersiellt, och handelsmässigt Europa till ett politiskt och institutionellt Europa.
Naturligtvis är stadgan om de grundläggande rättigheterna ett första steg i denna riktning, men precis som med allt som kännetecknar den europeiska integrationen, är åtgärden sned, dold, krokig, jag skulle nästan vilja säga " jesuitisk ".
Det handlar inte om en grundlag och dess innehåll utan om en stadga för mänskliga rättigheter som naturligtvis är en början till en grundlag, eftersom det är underförstått att ur inledningen till grundlagen skulle eventuellt en grundlag uppstå och sedan eventuellt en stat.
Vad som är intressant i detta - och vi måste på nytt hedra Berès för hennes klarsyn och ärlighet, även om, och det vet hon, jag inte alls instämmer i ändamålet - är att hon tenderar att fastställa principerna för de europeiska samhällena eller samhället av mänskliga varelser som lever i Europeiska unionen.
När Berès talar om rättigheter som tillämpas inte bara på medborgare utan också på personer som är på genomresa eller bor i ett land, tar hon upp en fråga som jag tror kommer att utvecklas i de texter som överlämnats och som kommer att överlämnas till parlamentet, nämligen vilken grund av rättigheter som skall styra Europeiska unionen?
Är det medborgarskapet i den mening vi traditionellt avser, med rättigheter som på ett specifikt sätt kännetecknar de människor som tillhör ett givet samhälle?
Eller kommer det att handla om rättigheter som utvidgas till andra än medborgare i egentlig mening, med en glidning, eller åtminstone en början till glidning, mellan demokrati grundad på medborgarskap och demokrati grundad på lika behandling av individer som lever, bor eller reser genom Europeiska unionens territorier?
Jag tror att det är ett problem som vi bara ser början på, men det förefaller mig absolut grundläggande att se början för att sedan kunna följa tråden.
