# ID: svediakorp-gov397549
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 737
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Mitt inlägg blir definitivt annorlunda jämfört med föregående talares, för jag skulle vilja visa er att den stadga för grundläggande rättigheter för Europeiska unionens medborgare, såsom den målas upp i betänkandet av Duff och Voggenhuber från Europaparlamentet, i verkligheten skulle bli en stadga som minskar de grundläggande rättigheterna.
Man föreslår oss i betänkandet att föra in de medborgerliga rättigheter som hittills fastställts på nationell nivå i en enhetlig, detaljerad och tvingande europeisk stadga, vars tillämpning skulle kontrolleras och alltså tolkas av Europeiska gemenskapernas domstol.
Innan jag går vidare skulle jag vilja betona att i den församling, som utgörs av Europeiska rådet i Köln och som samlats för att förbereda ett förslag till stadga, är jag inte säker att samtliga övriga deltagare som företräder stats- och regeringschefer och nationella parlament instämmer i denna ståndpunkt från Europaparlamentet.
Det jag nu tänker säga gäller därför bara betänkandet från Duff och Voggenhuber.
För stadgans förespråkare är uppenbarligen försvaret av de grundläggande rättigheterna, som för övrigt är väl skyddade i Europa för närvarande, vad man än säger, bara en förevändning för att dölja en annan rent ideologisk målsättning: att tillhandahålla en första början till en europeisk konstitution, som utmynnar i en superstat, trots att Europas folk i sin helhet vare sig vill ha det ena eller det andra.
Och de har rätt, för denna detaljerade och obligatoriska stadga, som för hela Europa ger enhetliga definitioner av medborgarnas rättigheter, skulle lägga ett stramt rättsligt lock av regler över varje folk, regler som inte helt skulle vara deras.
Om vi säger att en sådan stadga skulle minska medborgarnas rättigheter så är det av tre skäl.
För det första: under förevändning att bättre försvara medborgarna skulle den avlägsna dem från den plats där deras rättigheter fastställts.
Den skulle försvaga den kontroll de i dag har.
Den skulle leda till att ett folk inte längre skulle kunna ändra sina medborgares rättigheter utan godkännande från fjorton andra, ett kvävande system som är dåligt anpassat till Europas utformning och intressen, vilket jag förklarat i den minoritetsuppfattning som bilagts betänkandet.
Vidare skulle stadgan erbjuda en ny förevändning för en vansinnig likriktning av de medborgerliga rättigheterna i Europa.
Det förvånar mig för övrigt att regeringarna accepterar det.
Har de inte tagit lärdom av det förgångna?
Vill de, jag talar exempelvis här om den franska regeringen, i morgon få tjugo problem på halsen samtidigt, i likhet med jägarnas problem?
Slutligen skulle stadgan ha en tendens att kringgå gemenskaper och i första hand den nationella gemenskapen, som innebär mycket värdefulla rättigheter för medborgarna, eftersom det är där som den mest verkliga och berättigade demokratin uttrycks.
Vi befinner oss mitt i det som vi kallat processen med att minska rättigheterna.
Denna process skulle för övrigt kunna gå mycket längre än man tror, eftersom en rad hjälpsökande och minoriteter har börjat göra sig påminda, eftersom de mycket väl förstår att om stadgan blir enhetlig och tvingande och dessutom antagen under tveksamma villkor för den s.k. europeiska demokratin, skulle den under kommande år kunna utgöra den svaga länken i den demokratiska kedjan.
Gruppen Unionen för nationernas Europa anser därför att stadgan, om det nu blir en, borde vara mycket kort och enbart ställa upp de viktigaste värderingarna, de grundläggande principerna för Europas länder i form av politiska uttalanden.
Man skulle för övrigt kunna tänka sig att kandidatländerna i slutet av detta år ansluter sig till den, i syfte att visa att de verkligen omfattas av de europeiska värderingarna.
I så fall borde stadgan tillkännages gemensamt av de nuvarande och framtida medlemmarna.
Fru talman!
Vad som är säkert är att vi under alla omständigheter måste undvika att, under förevändning att bygga upp det postnationella Europa som Duff så hett önskade nyss, påtvinga Europas länder en enhetlig och tvingande text som skulle uppfattas som ett angrepp på de nationella demokratiernas valfrihet.
Varje land måste även fortsättningsvis fritt kunna välja sina regler, i enlighet med sin kultur och sin egen utveckling.
Vi skulle önska att den regeringskonferens som nu inleder sitt arbete hela tiden håller i minnet den viktiga regeln om respekt för de nationella demokratierna.
