# ID: svediakorp-gov397548
# author: Kaufmann (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 740
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, mina damer och herrar!
Stadgan beträffande de grundläggande rättigheterna är synnerligen brådskande och politiskt nödvändig.
Under loppet av den fortskridande integrationen har en allt större lucka uppstått i skyddet för de grundläggande rättigheterna.
Den beror på att medlemsstaterna har överfört allt fler suveräna rättigheter och ansvar på unionen, medan grundlagsskyddet för de människor som bor i unionen fortfarande varit begränsat till den nationella ramen.
Denna lucka i grundlagsskyddet måste äntligen undanröjas.
Stadgan beträffande de grundläggande rättigheterna innebär samtidigt en stor chans för Europa.
Varför?
För det första därför att man äntligen efter många år tar itu med ett projekt, som länge har krävts av många engagerade medborgare, av icke-statliga organisationer, av olika politiska krafter och även av denna kammare.
För det andra är det en chans eftersom den europeiska integrationen kan medföra ett steg framåt när det gäller identiteten, nämligen för det första därför att demokratin kan stärkas, och för det andra därför att man genom att fastslå rättigheterna för de människor som bor i unionen äntligen helt konkret kan göra detta Europa synligt och förståeligt för individen.
Detta anser jag vara utomordentligt betydelsefullt.
Vi har alla ofta nog upplevt hur stor oförståelsen för och avvisandet av detta långt borta liggande imaginära Bryssel är.
Om och om igen frågar man med all rätt: Vad är detta Europa egentligen?
Vad är det för mening med det?
Vad får jag personligen ut av det?
Om vi vill att medborgarna skall säga: " Ja, detta Europa är också mitt projekt ", då kan stadgan beträffande de grundläggande rättigheterna bidra till detta.
Vad måste stadgan ge för att denna chans också faktiskt skall komma att utnyttjas?
Jag vill här ta upp fem punkter.
För det första: Vad gäller standarden får stadgan om de grundläggande rättigheterna inte vara sämre än de grundläggande rättigheter som existerar i våra länder, och inte heller sämre än dem som är fastlagda i Europeiska konventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Samtidigt måste den vara framtidsanpassad för 2000-talet, och ta hänsyn till den nya moderna utvecklingen i våra samhällen.
För det andra: Den måste naturligtvis inbegripa alla politiska områden inom unionen, gemenskapsrätten såväl som den andra och tredje pelaren, och därmed binda alla organ och institutioner att i sina beslut och vid utvecklingen och genomförandet av politiken iaktta de grundläggande rättigheterna.
För det tredje, och här kan jag bara hålla med min kollega från Gruppen De gröna / Europeiska fria alliansen: Stadgan om de grundläggande rättigheterna måste fastslå rättigheterna för alla människor som bor i unionen, och inte till exempel skapa första och andra klassens rättigheter för andra och första klassens människor.
För det fjärde stöder jag kravet som ställs i betänkandet att stadgan om de grundläggande rättigheterna skall bli rättsligt bindande och vara en integrerad beståndsdel i EU-fördraget.
Här anser jag att man kan kräva av rådet att det tänker över sin ståndpunkt och reviderar den.
Om stadgan inte är någon beståndsdel i fördraget och inte heller kan åberopas inför domstol, skulle människorna med all rätt bara reagera med besvikelse och oförståelse och säga att i Bryssel har det inte hänt något mer än att man har författat ytterligare ett dokument.
För det femte: För oss som grupp är det av särskild betydelse att man inte struntar i de sociala grundläggande rättigheterna eller att man bara halvhjärtat tar hänsyn till dem.
Här vill jag uttryckligen hålla med van den Burg.
Rätten till arbete, bostad och hälsa eller rätten att bilda fackföreningar samt strejkrätten är oavvislig.
Vi är redan oroade i det avseendet, framför allt när man har upplevt hur praktiskt taget alla hithörande förslag röstats bort vid omröstningarna i utskottet.
Vi kommer att arbeta intensivt för att förankra de sociala rättigheterna.
Vi hoppas också att parlamentet i morgon vid omröstningen i kammaren om denna fråga ger en tydlig politisk signal.
Avslutningsvis vill jag också tillfoga: Vi kan inte genomföra ett extra toppmöte i Lissabon och där förklara att full sysselsättning skall vara målet för politiken, och samtidigt vägra att ta upp sociala grundläggande rättigheter i stadgan.
Jag tror inte att denna motsägelse är politiskt hållbar.
