# ID: svediakorp-gov397547
# author: Boumediene-Thiery (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 453
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Kära kolleger!
Stadgan om de grundläggande rättigheterna måste vara ett avgörande steg i den europeiska integrationen.
Vi måste ha möjlighet att göra detta till en grundande beståndsdel av den europeiska identiteten som skulle ge Europa det kvalitativa framsteg det fortfarande behöver för att verkligen kunna känna att det existerar.
Jag skulle i det sammanhanget vilja ansluta till mina kolleger och erinra om att stadgan måste få en tvingande utformning.
Medborgarna skulle ha svårt att förstå att Europeiska unionen arbetar med en definition av grundläggande rättigheter som inte skulle garantera något juridiskt.
Grundläggande rättigheter, och jag betonar det ordet, kan bara vara obligatoriska, annars skulle den europeiska integrationen i mångas ögon förlora sin grundläggande karaktär.
Den framtida stadgan måste alltså införlivas i fördragen, i samband med nästa regeringskonferens, sannolikt den sista med femton medlemsländer.
Frankrike, som i allas ögon gör anspråk på att vara de mänskliga rättigheternas fädernesland, måste absolut utnyttja sitt ordförandeskap under andra halvåret av 2000 för att föra upp denna ändring av fördragen på dagordningen.
Det är vår högtidliga uppmaning till den franska regeringen.
Men det finns två punkter som jag här tänkte ta upp.
För det första vill jag betona att stadgan måste utveckla konceptet med europeiskt medborgarskap med avseende på hemvist.
Vi behöver mer än någonsin undvika att det samtidigt i Europa förekommer olika kategorier personer som åtnjuter bestämda rättigheter.
Hur skulle man exempelvis kunna acceptera att en algerier som arbetar och betalar skatt i Frankrike sedan trettio år inte får rösta i de europeiska kommunalvalen, medan en europé som sedan sex månader bor i ett annat av Europeiska unionens länder får delta?
Stadgan måste göra allt för att utveckla definitionen av europeiskt medborgarskap utifrån begreppet hemvist.
För att de rättigheter vi fastställer skall vara grundläggande måste de tillämpas på alla.
För det andra skulle jag vilja betona att det är brådskande att i stadgan föra in ett effektivt skydd för datalagrade personuppgifter.
Europaparlamentet röstade förra månaden för ett ändringsförslag där man kräver att ett utskott för databehandling och europeisk frihet skall inrättas.
Men ett sådant kan bara existera om det vilar på en fast rättslig grund.
Stadgan måste därför fastställa begränsningar för innehållet i register, tillåtna medel för insamling av information och villkor för tillträde till uppgifterna.
När vissa system för kommunikation och spionage fördöms måste vi garantera medborgarnas rättigheter inför nya europeiska instanser som utvecklas, garantera medborgarens rättigheter via en parlamentarisk kontroll men också konsumentens rättigheter inför nya marknadsföringsmetoder på Internet.
Det är mycket som står på spel för att garantera de grundläggande friheterna under 2000-talet.
