# ID: svediakorp-gov397545
# author: Berès (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 715
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr företrädare för rådet, herr kommissionär, kära kolleger!
Jag tror att den diskussion som vi i dag inlett kommer i tid och nyheterna kan varje dag påminna oss om hur brådskande denna stadga är för Europeiska unionen.
Det är i på det stadiet vi nu befinner oss.
En stadga för Europeiska unionen, det betyder i klartext att stadgan kommer att vända sig till våra landsmän, naturligtvis, men även till dem som bor där, personer som passerar unionens territorium ...
Det är viktigt.
Det är viktigt när Europeiska unionen upplever stora förändringar, det är också viktigt - och vi vill erinra om det i den text som vi röstar om i morgon, - när vi inleder ett utvidgningsförfarande av unionen till länder där respekten för grundläggande rättigheter har en innebörd, det är slutligen viktigt när vi anser - och det vill vi betona i den text vi skall rösta om i morgon - att unionen passerat stadiet av ekonomisk integration och nu tydligt har inlett ett förfarande med politisk och social integration.
Det skall stadgan bidra till.
Den resolution vi i morgon skall rösta om har definitivt inte som målsättning att ge våra kolleger - och följaktligen mig själv - ett absolut mandat inför konventet eftersom arbetet redan inletts.
Det handlar snarare om att säga vad parlamentet förväntar sig av konventet.
Jag skulle därför vilja betona två punkter.
För det första: vad förväntar vi oss av detta?
Uppriktigt sagt, kära kolleger, om målet var att samla ihop ett konvent, originellt till sin form och sammansättning såsom vi känner till det i dag, för att enkelt leda till tillkännagivande av en text som de tre institutionernas ordföranden undertecknat, tror jag att vi är på fel spår.
Vi vill mer än så.
Det är i den andan som vi arbetar inom konventet, oavsett om det gäller tidsplan eller form.
Min andra punkt gäller innehållet.
Resolutionen innehåller inte mycket i den vägen, men parlamentet har redan vid minst tre tillfällen haft möjlighet att säga vad det väntade sig av en stadga om grundläggande rättigheter.
Det var inte målsättningen i dag, men jag vill ändå påpeka tre saker.
För det första: Om vi samlar en så originell instans endast för att kodifiera gällande rätt bokstavligen tror jag inte vi hade behövt inrätta denna nya organisation.
För det andra: om konventet skall nöja sig med att kopiera hela eller delar av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna för att uttömma frågan om unionen skall ansluta sig till den eller ej, tror jag att vi är inne på fel spår även här.
För det tredje: när det gäller innehållet tror jag att vi här har ett tillfälle att på nytt och på unionsnivå bekräfta ett antal åtaganden som varje medlemsstat kan skriva under på, men som vi måste bekräfta för Europeiska unionens räkning som sådan: nämligen erkännandet av ett antal rättigheter, särskilt på det ekonomiska och sociala området.
Jag bedömer här svårigheten med mandatet såsom det överlämnades till oss i Köln: att erkänna sociala rättigheter som inte bara skulle vara målsättningar.
Men det är också vad som står på spel i det arbete som skall bedrivas inom konventet, och för min grupps räkning vill jag säga att vi fäster stor betydelse vid innehållet i stadgan när det gäller dessa frågor.
I den andan stöder jag fullständigt förslaget nyss från Ieke van den Burg: om unionen ifrågasätter sin anslutning till den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter borde den också ifrågasätta anslutningen till den europeiska sociala stadgan.
Avslutningsvis tror jag att Europaparlamentet slagit in på rätt väg för att denna stadga skall bli färdig - vare sig det gäller formen eller tidsplanen - och kunna införlivas under det franska ordförandeskapet.
Den skulle göra det möjligt att i vederbörlig ordning erkänna de grundläggande rättigheterna på den plats de förtjänar i vår egen rättsordning, en ordning som i dag övervakas med stor uppmärksamhet av Europeiska unionens medborgare, men även av de länder som vill bli medlemmar.
