# ID: svediakorp-gov397538
# author: Voggenhuber (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 706
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Fru talman, ärade kolleger!
Om det är sant att man bara kan enas där det redan finns en inre enhet, något som hör ihop, då uppstår frågan vad Europas enhet egentligen innebär.
Vi är inte ett folk.
Vi har inte samma etniska ursprung.
Vi talar inte samma språk.
Vi har fler än en kultur och en religion.
Vår historia kännetecknas av krig, av krig mot varandra, och Europas otydliga gränser gör det inte ens möjligt att klart definiera oss som en geografisk enhet.
Vad är det alltså som binder oss samman?
Vad är det som gör det möjligt för oss att leva tillsammans?
Svaret kan tyckas känsligt för många.
Det är, tror jag, ändå det enda vi har: Demokrati och mänskliga rättigheter.
Det är Europas enhet.
Vilka tvivelaktiga saker som än haft sitt ursprung på denna kontinent, så är ändå demokrati och mänskliga rättigheter ett budskap från denna kontinent, som otvivelaktigt har global giltighet.
Efter 1900-talet, århundradet med de stora fasorna och de yttersta förbrytelserna, är detta det moraliska imperativet från denna kontinent.
Människans värdighet är okränkbar!
Därför får vi inte låta oss nöja med att alla medlemsstater är medlemmar av Europeiska konventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, medan Europeiska unionen inte är det.
Därför bör det inte längre betraktas som rimligt att EG-rätt är överordnad nationell rätt, ja medlemsstaternas författningsrätt, fastän unionen själv inte besitter en klar och omfattande grundlag.
Därför måste vi oroas av att det dyker upp nya grundlagskonflikter inom informations- och kommunikationsvetenskaperna liksom inom biotekniken, utan att Europa kan finna ett svar på dem med en grundlagskonsensus.
Därför får vi inte vara likgiltiga för att den parlamentariska och rättsliga kontrollen - och därmed garantin av de grundläggande rättigheterna - på den politiska unionens mycket känsliga område, exempelvis samarbetet mellan polis och rättsväsende eller utrikes- och säkerhetspolitiken, tydligt försvagas.
Därför är Europeiska unionen ofullständig så länge som visserligen rättens och institutionernas makt ständigt växer, medan medborgarnas försvars- och frihetsrättigheter inte växer i samma utsträckning, och inte heller deras rättsgarantier och rättsskydd.
Europaparlamentet har en lång och obruten tradition när det gäller att försvara de grundläggande och de mänskliga rättigheterna.
Därför kan också besluten från toppmötena i Köln och Tammerfors betraktas som ett förverkligande av många års krav från parlamentet.
Dessa krav från parlamentet motsvarar denna tradition, och de framgår av sakens natur, av de grundläggande rättigheternas natur, dvs. det får inte utlovas några rättigheter som inte blir till rätt för medborgarna.
Bindande rätt och tillgång till domstolarna är oskiljaktigt förbundna med de grundläggande rättigheterna och de mänskliga rättigheterna.
På samma sätt förhåller det sig med de grundläggande rättigheternas odelbarhet.
Alla politiska områden, alla institutioner och alla organ inom Europeiska unionen måste vara underkastade denna stadga om de grundläggande rättigheterna.
Annars skulle det vara ett löfte om grundläggande rättigheter till medborgarna och människorna i denna union, som enbart skulle förbli en proklamation.
Det skulle betyda att människornas förväntningar bara uppfylldes skenbart.
Och dagens resolution, om den sedan antas, tar upp ett gammalt krav från parlamentet, som var lika viktigt då som i dag.
Denna stadga beträffande de grundläggande rättigheterna måste utgöra hörnstenen, den grundläggande beståndsdelen i den nödvändiga processen för att förse Europeiska unionen med en författning.
Upprättandet av en europeisk demokrati inom detta överstatliga område är förbundet med denna stadga om de grundläggande rättigheterna.
Fru talman, kanske är det en ödets nyck att ni i dag har utnämnt en österrikare till föredragande, till medföredragande för denna stadga för de grundläggande rättigheterna.
Jag tackar er för detta förtroende, och det kanske inte är vanligt, men med er tillåtelse skulle jag gärna vilja tillägna den överväldigande majoriteten av den österrikiska befolkningen, som försvarar den stora europeiska konsensusen mot ord och gärningar, mitt bidrag till detta arbete under de senaste månaderna.
Människans värdighet är okränkbar!
(Applåder)
