# ID: svediakorp-gov397529
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 393
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
FR) Oljefartyget Erikas förlisning nyligen utanför Bretagnes kust gjorde allmänheten medveten om bl.a. problemet med " tankrengöring ", okontrollerade utsläpp av använd olja, skräp eller annat fartygsgenererat avfall, vilket vissa skrupelfria kaptener verkställer på öppna havet.
Trots att vrakets öppningar officiellt var tätade fortsatte olja att flyta in vid kusterna, vilket visade antingen att det fanns andra läckor eller att andra fartyg som passerade på nära håll utnyttjade tillfället för att rengöra sina tankar, sannolikt båda samtidigt.
I djungeln av havstransporter är tyvärr detta uppträdande vanligt.
Det bidrar till att omvandla våra hav och stränder till soptunnor, och äventyrar den ekologiska balansen i den marina miljön.
Men det faller sig så att Europaparlamentet i dag i en andra behandling granskar ett förslag till direktiv som diskuteras sedan flera år, som drar konsekvenserna av den internationella Marpolkonventionen från 1973 till gemenskapsnivå, den som ratificerats av samtliga medlemsstater.
Enligt denna konvention skall alla fartyg när de anlöper hamn lämna sitt avfall i de sopbehållare som finns för detta ändamål i hamnarna, och de medlemsstater som omfattas av konventionen ombeds därför placera ut lämpliga behållare.
Vi kan därför bara applådera det europeiska direktivet som kommer att göra det möjligt att tillämpa dessa principer.
Men vi vill samtidigt ställa den stora frågan: hur blir det med kontrollerna?
Enligt förslaget skall fartyg som anlöper en hamn inom gemenskapen kunna lämna den först när man visat upp ett intyg om att dess avfall och rester verkligen lämnats på lämplig plats.
Men hur blir det med fartyg som kommer från ett land utanför gemenskapen?
Kommer man att be också dem om intyg?
Och hur skall man kontrollera fartyg som går förbi utan att anlöpa hamnen?
Vi anser till att börja med att medlemsländernas hamnar borde vara förbjudna för fartyg som inte kan uppvisa ett sådant intyg, även om de kommer från ett land utanför unionen.
De medlemsstater - som genom direktivet kommer att åta sig att förstärka kontrollerna i hamnarna - måste också åta sig att förstärka sina anordningar för kontroll till havs.
Vi vet alltför väl vilka påtryckningar konkurrensen utgör inom havstransporter.
Det tjänar inget till att anta konventioner eller direktiv om de sedan förblir verkningslösa i brist på kontrollmöjligheter.
