# ID: svediakorp-gov397502
# author: Van Brempt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 362
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kolleger!
Den gemensamma ståndpunkten angående chokladdirektivet handlar om - och jag tar tillfället i akt att bokstavligen citera chokladindustrins lobby - ett direktiv som skapar en äkta gemensam marknad för chokladprodukter, som värnar om de nationella chokladtraditionerna, som erbjuder konsumenterna fullständig information och som skyddar utvecklingsländernas intressen.
Är det verkligen på det sättet också?
Jag börjar med informationen till konsumenten.
Kommissionen har själv medgivit att det inte finns någon vattentät spårmetod.
Det finns en felmarginal på 2 procent.
Vid 5 procent är det så mycket som 50 procent mer.
Det förefaller mig vara oacceptabelt.
Dessutom är kontrollen beroende av chokladtypen och den information som producenten önskar ge.
Vi tar inte oss själva, och i synnerhet inte konsumenten, på allvar genom att införa ett direktiv som vi inte kan kontrollera effektivt.
Tredje världens intressen: det oroar mig verkligen att såväl förespråkarna som motståndarna till den gemensamma ståndpunkten konstant för fram detta argument.
Den ene säger att det är bra för länderna i tredje världen, och den andre säger att 1 miljon jordbrukare i Västafrika kommer att lida av den.
Hur är det nu, och vad kommer det att bli?
Är det då så mycket begärt att i förväg checka och kontrollera och att se efter vad detta direktiv kommer att betyda för till exempel exporten och den hållbara utvecklingen för kakaoproducerande länder?
Slutligen, kolleger, är det en sak till som jag verkligen måste säga.
I tid och otid sägs det att parlamentet inte får anta ett enda ändringsförslag eftersom det skulle kunna leda till att denna känsliga kompromiss äventyras.
Nå, om det är på det sättet och om det är ett argument, då föreslår jag att vi gör bokslut nu.
Varje gemensam ståndpunkt innebär alltid en känslig jämvikt mellan nationella intressen, ekologiska villkor och sociala avväganden.
Europaparlamentet måste även i detta ärende spela sin roll och sörja för att den gemensamma ståndpunkten ändras på ett antal punkter och blir ett direktiv som är bra för konsumenterna och tredje världen.
