# ID: svediakorp-gov397492
# author: Lannoye (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 799
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
Jag tror vi måste erinra om att vi vid den första behandlingen av detta förslag till direktiv om kakao- och chokladvaror röstade för det i oktober 1997.
Ministerrådet har alltså tagit god tid på sig för att komma fram till ett avtal om en gemensam ståndpunkt, eftersom det dröjde ända till oktober 1999 innan vi fick denna gemensamma ståndpunkt.
Det krävdes två år, och jag tror att en viss trötthet drabbade opinionen i frågan, särskilt här i parlamentet, till den grad att ett antal parlamentsledamöter - för att tillrättalägga skall jag precisera att de även är i majoritet i utskottet för miljö - anser att det handlar om en rättvis kompromiss.
Den gemensamma ståndpunkten är en rättvis kompromiss och man skall inte röra den alltför mycket.
Personligen anser jag att omröstningen vid parlamentets första behandling ledde till en rättvis kompromiss och jag beklagar verkligen att Europeiska kommissionen absolut inte stödde parlamentets ståndpunkt vid de långdragna förhandlingarna inom rådet.
Inte vid något tillfälle har kommissionen godtagit parlamentets ändringsförslag och vid debatten i utskottet för miljö uttalade sig kommissionen på nytt för att inte röra denna gemensamma ståndpunkt, i klartext för att förkasta alla ändringsförslag.
Utskottet antog emellertid två viktiga ändringsförslag.
Det är jag glad för, även om det i mina ögon inte är nog.
Uppriktigt sagt tror jag inte att det handlar om en godtagbar kompromiss och att man banaliserat användningen av vegetabiliskt fett genom att inte ge konsumenterna tillräckligt med information, genom att bortse från problemet med bristande tillförlitlighet när det gäller analysmetoden, genom att avskaffa subsidiariteten och bemöta kraven från de multinationella chokladföretagen, och samtidigt bortse från oron bland dem som hantverksmässigt tillverkar choklad och bland små och medelstora företag, liksom från konsumenternas rättigheter och framtiden för miljoner lantbrukare som producerar kakao.
Jag tänker särskilt på kakaoproducenterna i västra Afrika som är över tio miljoner och vars framtid definitivt äventyras.
Varför säger jag detta, när en bilaga som föreslås i den gemensamma ståndpunkten tycks lösa problemet?
Det finns visserligen en bilaga som begränsar förteckningen över tillåtna vegetabiliska fetter till sex produkter, bl.a. sheasmör, som är en skördeprodukt från några fattiga länder i Afrika, däribland Mali och Burkina Faso.
Tyvärr innebär denna begränsning inte fullständiga garantier för framtiden.
Å ena sidan är det faktiskt möjligt att tillverka motsvarigheten till kakaosmör utan sheasmör, och jag betvivlar inte att man, av kostnadsskäl och produkttillförlitlighetsskäl, vänder sig mot sådana lösningar.
Å andra sidan gör industriella, kemiska eller genetiska processer det möjligt att erhålla motsvarigheten till kakaosmör med hjälp av en billig bassubstans som återfinns bland de sex utvalda, nämligen palmolja från industriell odling vars pris på marknaden kan vara tio gånger lägre än priset på kakaosmör.
Genom att ställa sheasmörsproducenterna, som förtjänar vår uppmärksamhet, mot kakaoproducenterna döljer främjarna av vegetabiliskt fett, med stöd av Europeiska kommissionen, vilket jag definitivt beklagar, en verklighet som jag anser är ovedersäglig: de enda som drar nytta av att den text som rådet föreslår träder i kraft i sin nuvarande form är de multinationella chokladföretagen, vars målsättning är att öka sin vinst genom att ge företräde åt billigt vegetabiliskt fett och genom att öka påtryckningarna för att kakaopriset skall sjunka.
Jag tror därför att ett antal ändringsförslag som lämnats in på initiativ av kolleger från olika politiska grupper, bl.a.
Thomas-Mauro, Ries eller Isler Béguin, kan återupprätta den ståndpunkt som antogs vid den första behandlingen i parlamentet och ge texten större värde.
Jag skall bl.a. nämna den obligatoriska uppgiften på produktens framsida om förekomsten av vegetabiliskt fett, kravet på ett godkännande i förväg av en tillförlitlig analysmetod, subsidiaritetsprincipen som avskaffades av rådet trots att den föreslagits av kommissionen från början, vägran att acceptera genetiska och kemiska metoder - jag vill betona att utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor stöder vägran att använda genetiska metoder, och slutligen det sista men inte minsta förslaget, nämligen en seriös studie om effekten, inte långt efter att direktivet trätt i kraft, utan när det träder i kraft, på den socialekonomiska situationen i de kakaoproducerande länderna, vilka kan bli de första offren för denna text.
Herr talman, kära kolleger!
Det här tycker jag är ett synsätt som motsvarar det vi röstade fram för två år sedan.
Det kontrasterar förvisso mot rådets gemensamma ståndpunkt, men jag tror att parlamentets roll är att fungera i medbeslutandeförfarandet och inte att böja sig för rådets beslut, även om de förvärvats efter långt och mödosamt tankearbete under två år.
