# ID: svediakorp-gov397487
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,583
# sentences: 55
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman, ärade parlamentsledamöter!
Jag tackar er för denna seriösa, konkreta och tydliga debatt.
Jag ber er bara att se mitt inlägg som en del i den totala diskussion som vi för dag för dag.
Tekniken med korta inlägg, som Europaparlamentet har valt, gör att vi måste se inläggen som en helhet tillsammans med de inlägg som gjordes i går, förra månaden och, jag upprepar, på samma sätt som vi gjorde en allmän presentation av de stora riktlinjerna i förra månaden, så var vi i dag mer analytiska, för årsprogrammet måste vara analytiskt.
Ur denna debatt framkommer allt tydligare den utomordentligt viktiga roll som vårt samarbete spelar.
Samtliga de frågor som vi har berört under morgonen i dag - behovet av en omfattande samordning av budgeten, av en gemensam åtgärd, behovet av en ståndpunkt när det gäller regeringskonferensen, när det gäller relationerna med rådet - kräver att parlamentet och kommissionen arbetar tillsammans.
Därför är det så viktigt hur vi närmar oss nästa regeringskonferens, för det är där man kommer att bestämma reglerna för hur vi kommer att arbeta i framtiden, eftersom det inte kommer att bli någon ny regeringskonferens omedelbart efter denna.
Vi kan inte ha kontinuerliga regeringskonferenser.
I dag var det någon som var missbelåten med den långa listen.
Jag tyckte faktiskt att det var dags för listan i dag och att det var dags för en analys.
Och visst fattas det viktiga saker på den listan.
Många av er har med all rätt hävdat att ett av de kapitel som saknas är turismen som, vilket också har sagts, är en bransch med fler anställda än jordbruket.
Och visst måste vi ägna vår uppmärksamhet åt den frågan, även om, som alla vet, kommissionens makt inom detta område är tämligen begränsad.
Men när det gäller antalet frågor på listan, frågor som vi måste diskutera i detalj i de olika utskotten, så finns det en hel del.
Här har nämnts - jag påminner om det samtidigt som jag delar den invändning som framförts till mig av en av de här närvarande parlamentsledamöterna - de anställdas säkerhet och hälsa, socialpolitiken, förstärkning av utrikespolitiken, eliminering av de dramatiska byråkratiska förseningarna inom kommissionen, de olika konkreta projekten som Galileo, regionalpolitiken, utbildningen.
Det finns med andra ord en hel serie frågor som vi måste ta itu med gemensamt under det kommande året.
Men vi har även ett bra tillfälle, vilket lyckligtvis många av er har påmint om, och det är möjligheten att vi skall få en god ekonomi under en period på minst två eller tre år.
Vi kan inte göra annat än utnyttja denna möjlighet, trots att ni har pekat på det dramatiska budgetproblemet.
Om vi ser till de inlägg som gjorts i dag i parlamentet så utgör de en noggrann, men även hänsynslös analys.
Vad gäller jordbruket, så kan man inte avstå från de befintliga resurserna, som är prioriterade om vi skall kunna hålla en minimistandard inom vissa jordbruksområden, men å andra sidan har vi de utrikespolitiska åtagandena, i till exempel Kosovo och på andra ställen, och därför finns det obalanser i vår budget.
Detta kan vi delvis råda bot på - vilket Elles påmint om - tack vare en ekonomi som vi hoppas skall växa med över 3 procent per år, och därmed ge oss bättre resurser, men vi vet mycket väl att inte heller de resurserna räcker för att klara de program och de mål som har nämnts i diskussionen i dag på morgonen.
Relationerna mellan parlamentet och kommissionen blir av avgörande betydelse när vi skall fatta dessa beslut.
Detta är sanningens ögonblick, detta är det ögonblick när vi, tillsammans, måste se vad som är vår framtid, dvs. vilka gränser som budgeten sätter, vilka grundläggande beslut som måste fattas och vilka omfattande åtgärder vi måste vidta för vår framtid.
Detta är, å ena sidan, den grundläggande fråga vi måste ta itu med under de kommande månaderna, och å andra sidan, vilket ni också har påpekat, så uppkommer problemet med behörigheter, styrelseskick, den europeiska konstitutionen, dvs. makten hos staterna, regionerna, Tysklands Länder.
Jag är fullt medveten om detta förhållande.
I förra veckan träffade jag officiella företrädare för Tysklands Länder för att diskutera detta problem och diskussionen rörde verkligen inte decentralisering, utan det var en diskussion som var betydligt mer djupgående.
Vi diskuterade vilka olika politiska beslutsnivåer vi skall ha i Europa, inte frågorna om decentralisering.
Detta är anledningen till att jag hävdar behovet av en vitbok om politiska beslutsnivåer.
Vi håller på att skapa något nytt.
Det kan finnas kritik, begränsningar för vårt handlande, svårigheter i att gå vidare, men vi är på väg att bryta igenom politikens intellektuella och experimentella barriär.
Därför måste vi agera gemensamt.
Å ena sidan vitboken om politiska beslutsnivåer, och, å den andra, problemen med den otillräckliga budgeten är de två grundpelare på vilka vi måste utveckla en gemensam politisk handlingsplan för den närmaste framtiden.
Jag kan lova er en sak.
Den metod som används av kommissionen är en metod som verkligen startar med en vit tavla - inte en svart tavla - på vilken vi kan skriva det vi tror kommer att bli institutionernas lyckliga framtid, en framtid som vi alla har ansvaret för.
Vi måste naturligtvis vara vaksamma i samband med allt detta, eftersom vi inte får begränsa oss till att bara dra upp de stora riktlinjerna, och till detta anknyter det tredje påpekandet som ni gjorde, om redovisningen av våra åtgärder.
Vi kommer att lägga fram en årsrapport om de åtgärder vi har genomfört.
I februari lade vi fram årsrapporten om våra åtgärder under 1999, som vi kommer att fördjupa ytterligare, men den innehåller redan samtliga de åtgärder vi vidtagit och vi tänker anstränga oss för att skapa ännu bättre information kring det arbete som utförs för närvarande.
Detta är planen för en stark europeisk union, en plan som har ett bestämt mål.
Om vi inte genomför den planen kommer det inte att finnas plats för oss i den nya världen.
Här har riktats kritik mot globaliseringen, en kritik som jag anser vara meningslös, eftersom globaliseringen redan pågår, problemet är snarare på vilket sätt vi vill förverkliga den.
Vill vi vara leaders i denna globalisering?
Vill vi genomföra den på ett ansvarsfullt sätt med tanke på utvecklingsländerna och länderna i tredje världen?
Detta tror jag är en verkligt viktig strategi.
Därför kan vi inte ignorera Seattle, snarare måste vi återuppta diskussionen från Seattle och vi måste göra det genast och därvid naturligtvis försöka, eller till och med ha som en utgångspunkt för arbetet, att rätta till de fel som gjorde att Seattle blev ett misslyckande.
Det finns behov av ett globalt samvete som kan omfatta hela världen, inte bara våra partsintressen.
Det skulle vara illa om vi stoppade globaliseringsprocessen: det är det enda hoppet för Indien, för Kina, för den värld som måste växa fram i denna globala ekonomi.
Vi får inte inbilla oss att vi kan strypa de länderna i ett ögonblick som är så känsligt som detta.
Detta är med andra ord den stora utmaningen för framtiden, där vår uppgift blir att skapa ett Europa som hela tiden får bättre möjligheter att spela en roll.
Och utvidgningen är en del av allt detta: det är inte bara ett instrument för att bevara vår egen fred, det är också ett instrument för att definiera vår egen roll.
För att återkomma till utvidgningen, så är kommissionens ståndpunkt en stark ståndpunkt, modig men ändå sträng, seriös, för invändningarna som man hör är av dubbel natur: å ena sidan, önskan att utvidgningen skall ske genast, vilket också är vår önskan, men å andra sidan, behovet av att klargöra utvidgningens konsekvenser och de instrument som krävs för förverkligandet.
När jag sade att vi måste genomföra utvidgningen på ett sätt som lugnar den allmänna opinionen i kandidatländerna och i våra egna länder så upptogs detta mitt påstående, det vet jag, inte särskilt väl, med förvåning, i vissa av kandidatländerna.
Men jag gör detta för att skydda dem, inte bara för att skydda oss, för om det ens fanns den minsta misstanke om att utvidgningen skulle ske på ett ytligt vis, så skulle vi skapa en allmän opinion som är negativ till denna stora historiska omvälvning, denna stora historiska händelse som är viktig för det vi gör, som skänker en moralisk dimension åt den politik som vi håller på att bygga upp.
Därför, när det gäller budgeten, utvidgningen och de politiska beslutsnivåerna så måste vi bibehålla denna balans, denna insikt när det gäller uppgiften, denna känsla för samverkansförmåga som måste få vara ledstjärnor för varje parlament och varje regering.
(Applåder)
