# ID: svediakorp-gov397485
# author: Corbett (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 403
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle vilja återvända till frågan om det årliga lagstiftningsprogrammet, efter avvikelsen från ämnet i och med diskussionen om EU: s budget.
Jag skulle särskilt vilja ta upp en fråga, dvs. vad som hände med Europaparlamentets initiativ i enlighet med artikel 192 i EG-fördraget.
Som Romano Prodi känner till, gav denna nya artikel som lades till fördraget genom antagandet av Maastrichtfördraget parlamentet rätt att begära att kommissionen skall lägga fram lagförslag.
Det förra parlamentet utövade detta nya ansvar vid sex tillfällen, men endast en gång ledde detta fram till att kommissionen lade fram ett lagförslag i enlighet med vår begäran, dvs. de förslag som har sitt ursprung i min kollega Rothleys betänkande om försäkringar för personer som använder sina motorfordon i andra medlemsstater.
Detta är ett mycket bra exempel, men vad hände med de övriga fem?
Det verkar som om det inte skett någon reaktion från kommissionens sida.
Kommissionen är inte skyldig att vidta åtgärder, men vi förväntar oss att kommissionen, i en anda av samarbete med parlamentet, tittar noga på dessa förslag och vidtar åtgärder i de flesta fall.
En gång av sex är helt enkelt inte tillräckligt bra.
Vi skall nu ha en regeringskonferens som tittar på fördragen igen.
Som ett resultat av tillägget av denna artikel till Maastrichtfördraget, utövade vi ingen stark press vid regeringskonferensen i Amsterdam, att parlamentet skulle få fullständig initiativrätt, vilket skulle göra det möjligt för oss att lägga fram ett förslag till rådet utan att gå genom kommissionen.
Vi var nöjda med den kompromiss som artikel 192 representerade, men om denna kompromiss inte fungerar, och inte är tillfredsställande ur parlamentets synvinkel, kommer det oundvikligen att utövas påtryckningar för att fördraget skall ändras och därmed ge parlamentet fullständig initiativrätt, vilket inte är något som kommissionen vill skall ske, eftersom den lägger stor vikt vid sitt monopol när det gäller initiativrätten.
Jag säger till kommissionen att om ni inte vill att denna artikel skall ändras igen, måste ni ta ert ansvar i enlighet med den befintliga artikeln på ett större allvar.
Jag vill uppmana kommissionen att vidta åtgärder i framtiden, när parlamentet lägger fram ett lagförslag på detta sätt, om inte i alla fall, så åtminstone i huvuddelen av dem.
