# ID: svediakorp-gov397477
# author: Hughes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 587
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är intressant att Prodi har presenterat ett arbetsprogram i dag; enligt vår föredragningslista skall vi emellertid ha en debatt om ett lagstiftningsprogram.
Om man ser på det ur ett social- och sysselsättningspolitiskt perspektiv, ligger det sannerligen inget lagstiftningsprogram på våra bänkar.
Vi har faktiskt inte haft ett lagstiftningsprogram på flera år.
Vad vi haft i stället är en konsolideringsprocess och en utveckling av vissa konvergensförfaranden, som t.ex. det som utvecklades och igångsattes i Luxemburg.
Vi välkomnar Luxemburgprocessen.
Vi hoppas att det kommer att fördjupas, stärkas och utvidgas till andra områden som t.ex. konvergens och social trygghet.
Men innebär detta att vi slutfört vår uppgift när det rör lagstiftning inom det sociala området?
Jag tycker inte det.
Det finns en rad områden inom vilka vi behöver uppdatera och modernisera den sociala lagstiftning vi har antagit tidigare.
I och med fördjupandet och stärkandet av den inre marknaden och globaliseringen, ser vi ett ökat antal företagssammanslagningar, företagsköp och överföringar inom Europeiska unionen.
Jag tycker att detta pekar på att vi måste titta på hela det regelverk vi utvecklade under 1970-talet inom detta område - på överföringar, kollektiva uppsägningar, och under senare tid på företagsråd.
Vi måste modernisera och stärka denna lagstiftning, inte för att stoppa globaliseringen eller fördjupningen av den inre marknaden - naturligtvis inte - utan för att se till att vi förvaltar de förändringar dessa saker för med sig i en anda av partnerskap på alla arbetsplatser, stora som små, i Europeiska unionen.
Detta innebär att vi med kraft måste tillämpa den allmänna ramen för information och samråd på arbetsplatserna.
Det finns även inom hälso- och säkerhetsområdena ett behov av att uppdatera och modernisera den lagstiftning vi tidigare antagit: Direktivet om arbetande gravida kvinnor, vilket kommer att granskas fem år för sent; bullerdirektivet från 1986, vilket kommer att granskas tio år för sent; en rad direktiv som är i starkt behov av uppdatering och modernisering.
Men handlar det bara om uppdatering?
Nej.
Vi behöver inte en stor mängd ny lagstiftning på det sociala området, men det finns områden som man ännu inte tagit itu med.
Det finns givna löften om att det skall ske lagstiftning inom områden som arbete hemifrån och distansarbete; vi har den gapande klyftan rörande social trygghet inom ovanliga arbetsområden, som funnits i nästan ett årtionde; det finns ett löfte om ett särskilt direktiv om muskel- och skelettskador från det senaste medellångsiktiga sociala åtgärdsprogrammet.
Det finns andra områden.
Jag fick nyligen besök av en kvinna som hette Angela Elliot Mathis, som arbetade hos Lucent Technologies.
Hon rekryterades till företaget på en mycket hög nivå, för att arbeta som chefstjänsteman och styrelseledamot.
Hon hade tidigare arbetat i en rad europeiska länder hos företag inom högteknologibranschen.
Efter att ha arbetat i tretton månader blev hon avskedad utan varsel och utan orsak.
Hon har fortfarande inte fått någon motivering för avskedandet.
Det anmärkningsvärda är att hon inte får något socialt skydd, varken enligt den belgiska lagstiftningen - hon arbetade i Belgien - eller enligt gemenskapslagstiftningen.
Utan detta skydd kommer inte folk att ta chansen att bo, flytta och arbeta inom Europeiska unionen.
Det är dessa klyftor som vi måste fylla igen.
Låt oss göra detta i det nya, medellångsiktiga sociala åtgärdsprogrammet.
