# ID: svediakorp-gov397432
# author: Piecyk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 693
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Fru kommissionär, någon gång måste man ändå ... ni lyssnar inte när man talar, det är illa.
En bra kommissionär skall lyssna.
Kan man dra av det från talartiden?
Fru kommissionär, jag vill egentligen bara ge er ett kort meddelande gällande såväl detta betänkande som det föregående.
Någon gång måste man ändå bestämma sig, ty förlikningsförfarandet har blivit till något mycket bra efter Amsterdam.
Parlamentet gläder sig naturligtvis alltid när kommissionen såsom partner kämpar vid parlamentets sida och inte nödvändigtvis praktiserar en förekommande lydnad gentemot rådet.
Jag tror inte att det skall vara nödvändigt i detta fall.
Den här anmärkningen ville jag egentligen göra med avseende på detta betänkande.
Talmannen föreläste en synnerligen jobbig rubrik.
Herr talman, om ni tillåter talar jag bara om kontroll av lastbilar; det förstod man i både Regensburg och Lübeck och kanske klarar även kommissionen av att ibland använda sig av något kortare rubriker.
För säkerheten i vägtrafiken tror jag inte man kan göra för mycket.
Det är vi överens om.
Direktivet om kontroll av lastbilar är avsett att lämna ett klart och koncist bidrag till det.
Vi kan se tendensen att antalet döda och skadade i trafiken går tillbaka något.
Likafullt och dessvärre ökar antalet olyckor där lastbilar är inblandade, såväl vad gäller döda som skadade.
Orsakerna till detta är ofta tekniska brister.
Det får vi inte acceptera.
När allt kommer omkring tillryggalägger en lastbil runt 150 000 kilometer per år.
I jämförelse med en personbil i privat bruk är det ofattbara siffror.
Med en sådan stark belastning behövs det en hög standard på teknisk säkerhet för vägtrafiksäkerheten, för miljöskyddets och inte minst för den rättvisa konkurrensens skull.
Ty en tekniskt låg skötselnivå på lastbilsparken får ju inte bli någon konkurrensfördel, och omvänt får ingen speditör bestraffas om denne håller en optimal teknisk nivå på sin lastbil.
Nu är det uppenbarligen på det sättet att européerna inte är så goda av sig att de klarar sig helt utan kontroll.
Detta direktiv försöker med hjälp av ett differentierat kontrollförfarande som sträcker sig intill körförbud att komma till rätta med problemet.
Det har rått en hög grad av enighet mellan parlament, råd och kommission med undantag för ett problem - det som gäller sanktionerna.
I sin gemensamma ståndpunkt nämnde rådet ej någon reglering.
Detta är självfallet dumheter, för har man kontroller så måste det för tveksamma fall finnas påtryckningsmedel i form av sanktioner.
Då menade rådet att det möjligen var en felaktig formulering att sanktionerna skulle rikta sig mot medlemsstaterna.
Nej, sanktioner bör rikta sig mot speditörerna, mot lastbilsägarna och mot förarna.
Det föreligger av den anledningen ett ändringsförslag från min hand gällande ändringsförslag 2, vilket ej tar med begreppet " harmonisering ".
Detta mot bakgrund av att rådet kommer oss tillmötes i viss mån och att vi i vår tur kan gå rådet till mötes, för detta direktiv är, menar jag, ett förnuftigt steg framåt.
Likafullt - och det måste rådet känna till - är det förstås vettigt att medlemsstaterna i rådet förr eller senare röstar om dessa kontroller och påtryckningssanktioner; det vore ju verkligen dumt om exempelvis Finland nästan har ett fängelsestraff för överträdelser och ett sydligt land bara utdömer ett mindre bötesstraff, eller omvänt.
Det är inte förnuftigt.
Det är inte heller särskilt europeiskt.
Därför vill jag gällande förfarandet säga: Ändringsförslag 3 ersätter det i utskottet framröstade ändringsförslag 2.
Först i morgon kan omröstning ske om det.
Om man kunde meddela detta till presidiet som skall leda omröstningen i morgon vore jag tacksam.
Då får vi inget problem med förfarandet.
Först röstar vi alltså om ändringsförslag 3.
Som alltså skall ersätta ändringsförslag 2.
Det kom vi fram till i utskottet, och då skulle det bli möjligt att snart få igenom denna reglering utan något kostsamt förlikningsförfarande för en i princip bra lösning.
