# ID: svediakorp-gov397421
# author: Piecyk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 812
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det gläder mig att det just är ni som leder den här debatten, jag vet ju att ni som bayrare alltid har ett öppet öra för hamnarna och havet, och jag vill tacka föredraganden Theo Bouwman för hans arbete samt för samarbetet med oss inför omröstningen i morgon.
I morgon kommer det att handla om flera saker.
För det första vet vi att transporten av människor och varor med fartyg i jämförelse med andra fortskaffningsmedel är det mest miljövänliga.
Samtidigt vet vi att fartygen i betydande grad medverkar till nedsmutsningen av haven genom avfall, lastrester och oljeslam.
Fartygsbränslet är nu en gång för alla tjockolja, och vi vet att 1-3 procent av denna tjockolja blir kvar i form av oljeslam, som på klassiskt manér kastas i havet.
Vi är väl överens om att fartygen skall vara tvungna att göra sig av med avfalls- och restämnen i hamnarna.
Av det följer följande, och i själva verket kan ingen annan logik gälla: Huvudregeln för rena hav är att det inte längre får löna sig att illegalt göra sig av med avfall mitt ute på havet.
Det är om detta det handlar, och det är också framför allt detta vi har debatterat.
I januari förde vi en mycket utförlig debatt med er, fru kommissionär, om följderna av Erika-katastrofen.
Vi sammanförde ännu en gång alla aspekter angående fartygssäkerhet och rena hav.
Även vad detta direktiv beträffande mottagningsanordningar i hamn för lastrester är det fråga om hur vi kan göra haven renare.
Som upplysning kan jag nämna att vi vet att endast i Nordsjön gör man sig årligen av med 70 000 m3 i smuts på ett illegalt sätt; vi vet å andra sidan att högst 5-10 procent av fartygen följer det ordinarie sättet, nämligen att tömma avfallet i hamnarna.
Denna skandal kan inte heller från rådets synpunkt accepteras.
Även rådet menar ju att alla hamnar måste ha motsvarande mottagningsanläggningar och därmed också utrustas med sådana.
Konflikten rör sig numer om frågan: Hur skall detta betalas?
Parlamentet sade i sin första behandling med bred majoritet att fartygen måste lämna ett stort bidrag, minst 90 procent.
Detta skiljer sig från rådets uppfattning, som säger oss att det räcker om fartygen måste lämna ett visst bidrag.
Dock ett bidrag kan ju också bestå i en halv euro, och det skulle i detta fall vara alldeles för litet.
Då blir det inga förändringar.
Inget ekonomiskt tryck skulle få fartygen att ändra sitt beteende.
Det är nödvändigt med en avfallshanteringsavgift för alla fartyg, oberoende av om de faktiskt tar anläggningarna för avfallshantering i anspråk, dvs. det ekonomiska incitamentet för att göra sig av med avfallet till havs måste försvinna, något som har visat sig vara möjligt i Östersjön med hjälp av Helmkom-avtalet, ett no special fee-system.
Det som fungerar där borde också kunna fungera för övriga europeiska hav; det är faktiskt inte bara fråga om miljön, utan det handlar om renare farvatten, om turism samt - vilket är avgörande - även om neutrala konkurrensvillkor vid sidan av miljöfrågan.
Alla fartyg i hamnarna måste kunna följa samma betingelser, och det är endast om parlamentet, rådet och kommissionen tillsammans skapar sådana betingelser som de neutrala konkurrensvillkoren för hamnar och fartyg kan återupprättas.
Det handlar också om unionens och särskilt parlamentets trovärdighet.
Jag tror att människorna är trötta på att alltid få höra talas om ett ständigt hyckleri från Europa och ministrarna, som i exemplet Erika.
Det kommer upp olja på stränderna, och sedan dyker vissa politiker och ministrar upp, de tar en liten hink och hjälper till med uppröjningsarbetet, men 14 dagar senare när ett tufft direktiv står till debatt har man redan glömt gårdagens goda ord.
Vi kommer inte att kunna undvika olyckor med hundraprocentig säkerhet, men vi kan utforma så bra försiktighetsåtgärder som möjligt.
För det ändamålet är detta konsekventa direktiv ett viktigt steg på vägen.
Likaså är det min förhoppning att de liberala kollegerna till i morgon kanske kan fundera på om de inte - av skäl som rör parlamentets identitet - på samma sätt som i första behandlingen också kan medverka i denna andra behandling; ty förlikningsförfarandet kommer vi hur som helst att tvingas gå igenom, och då får vi se i vilken mån rådet vill ändra sig.
Jag tror att vi av miljö- och konkurrensskäl liksom även på grund av att vi för två månader sedan, i januari, faktiskt beslutade om att vi med en bred majoritet skulle utfärda dessa förslag i morgon, så som vi debatterade dem i utskottet.
