# ID: svediakorp-gov397419
# author: Bouwman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 747
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman, fru kommissionär!
Vi diskuterar här ett direktiv som är mycket bra och mycket hårt.
De senaste veckorna har vi talat om katastrofen med Erika.
I det sammanhanget tänktes diverse kortsiktiga åtgärder ut med avseende på dubbla väggar, på kontroll, på kontroll av kontrollorgan och så vidare.
Om vi tittar på oljeföroreningar i havet till följd av sådana här olyckor så gäller det cirka tre procent, totalt sett.
Dubbelt så mycket kommer från normal driftsverksamhet på båtar.
Inte bara det.
Om vi ser på våra stränder så ser vi till exempel i Nederländerna, men det gäller också för andra länder, att 49 procent av det skräp som spolas i land kommer direkt från havet.
Endast 15 procent kommer från turister, och en stor del är till och med omöjligt att förklara men det kommer naturligtvis också någonstans ifrån.
Kort sagt, det här direktivet är mycket viktigt eftersom de ekonomiska skadorna är stora, eftersom kvaliteten på den mycket viktiga livsmiljön för fåglar, fiskar, och så vidare blir sämre.
Det handlar kort sagt om vår livsmiljö.
Om motiven bakom det här direktivet behöver jag inte orda mera.
Om direktivets kvalitet kan jag bara uttala mig i positiva ordalag gentemot kommissionen.
Ändå fanns det i första behandlingen en hel del ändringsförslag och de står parlamentet helt bakom.
Jag tror det är arton stycken.
En stor del av dessa har godkänts men några av mindre betydelse har inte godkänts.
De kommer väl tillbaka på ett eller annat sätt.
Jag skulle dock vilja koncentrera mig på en mycket viktig punkt.
I hela unionen är vi överens om att det måste göras något om haven förorenas.
Jag hänvisar återigen till Erika men även till andra fall.
Vi är också ense om att principen om att förorenaren betalar skall gälla.
I det aktuella betänkandet finns ett ändringsförslag där det handlar om att inte tillåta alla typer av kostnadssystem i Europeiska unionen, eftersom vissa kostnadssystem för mottagningsanordningar i hamn inte är rättvisa för det som behövs för att hålla vår miljö ren.
Det finns ingen ekonomisk stimulans i det.
Jag skall förklara med ett exempel.
I de södra medlemsstaterna gäller egentligen en princip om direct costing, det vill säga att förorenare som tar in sitt avfall till hamnen betalar men de förorenare som inte tar in det till hamnen förorenar utan att betala för det.
I de norra medlemsstaterna har man ett system där åtminstone den ekonomiska delen är annorlunda.
Alla betalar, vare sig de slänger det i sjön eller för in avfallet till hamnen.
Dessutom innehåller systemet en sorts ekonomisk stimulans för att på ett eller annat sätt bidra till att avfallet lämnas in.
Det finns erfarenheter av det här, vetenskaplig forskning har gjorts och det verkar fungera.
Det är ett av skälen till att parlamentet håller fast vid sin ståndpunkt på den här punkten och även det utskott som jag nu är föredragande för håller fast vid att hantera en viss procent indirekta kostnader som skall inkluderas i hamnavgiften.
Det är egentligen det vi satsar på.
Att procentsatsen borde vara 90 procent, det är en sak.
Den skulle också kunna vara 75 procent, men det måste i alla fall finnas en botten i den.
Den botten måste vara ganska hög.
Annars återfaller vi till en mångfald av system och måste vi så att säga vänta i flera år innan vi lärt oss den läxa som vi egentligen kan redan nu.
Jag skulle alltså vilja övertyga var och en om att det av det skälet är klokt att välja ett system där de indirekta kostnaderna på ett eller annat sätt inkluderas i hamnavgiften.
I kommissionens förslag så kan ett land gå till 0,01 procent av indirekta kostnader om det vill.
Jag är rädd för att man i praktiken skall välja att göra just det.
Det är också den viktigaste punkt som vi kommer att diskutera den närmaste tiden.
Det finns många andra saker också.
På en hel del punkter har vi kommit överens.
Jag tror också att vi klarar av det här.
Det här är emellertid själva kärnpunkten och jag ville fästa var och ens fullständiga uppmärksamhet på den.
