# ID: svediakorp-gov397411
# author: Fernández Martín (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 637
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Vi inleder med denna debatt, som kommissionär Nielsen sa - de nya befogenheter utskottet för utveckling och samarbete har när det gäller medbeslutandet.
Den förordning som vi diskuterar i dag har till syfte att fastställa åtgärder för att främja bevarande och en hållbar förvaltning av tropiska skogar i utvecklingsländerna på ett sådant att nödvändiga ekonomiska resurser för att upprätthålla och låta de insatser och projekt fortskrida som satts i gång, sedan förordning nr.
3062 antogs, kan garanteras.
Förordningen gäller till december 1999.
Detta är det finansiella instrument med hjälp av vilket unionen kan uppfylla sina åtaganden enligt konventionen om biologisk mångfald, ramkonventionen om klimatförändringarna och konventionen om kampen mot ökenutbredningen.
I alla dessa påvisas att det är nödvändigt att stödja utvecklingsländerna i sökandet efter lösningar på deras problem med skogarnas resurser.
Mellan 1990 och 1995 förlorades över 56 miljoner hektar skog fördelat på ojämnt sätt.
Det påverkade särskilt utvecklingsländerna på ett mycket speciellt sätt, som en konsekvens av ökningen av jordbruksmarken, byggandet av infrastruktur eller beroende på naturkatastrofer eller bränder.
Vi står således inför ett problem av en oerhörd storlek, inte bara för utvecklingsländerna utan för hela planeten och för alla levande varelser som bor på den.
Detta problem har parlamentet redan uttalat sig om i en första behandling i slutet av förra lagstiftningsperioden den 5 maj 1999.
Sedan dess har det förts en lång och inte alltid lätt förhandling i rådet, som inte kom fram till en gemensam ståndpunkt förrän i december 1999, och mellan rådet, kommissionen och parlamentet för att uppnå nödvändig konsensus, vilken är avhängig av antagandet av en budget som innebar begränsningar i flera aspekter.
I synnerhet på grund av nödvändigheten att avsätta medel för att sätta igång den särskilda planen för återuppbyggandet av Kosovo.
Parlamentet antog i den första behandlingen totalt 34 ändringsförslag som rådet i sin gemensamma ståndpunkt helt eller delvis anslutit sig till i 18 fall.
Resterande 16, vissa av dem, särskilt ändringsförslag 5 och 6, härrör inte längre från det interinstitutionella avtalet om budgeten år 2000.
Den diskussion och förhandling vi fört med rådet och kommissionen har kretsat kring tre frågor: budgeten, tidsplanen och kommittéförfarandet.
Föredraganden vill särskilt visa på den kraft och flexibilitet alla visat för att närma sig varandras positioner när det gäller budgeten.
Från en utgångspunkt med en tilldelning av 9 miljoner euro i budgetpost B7-6201, vilket skulle innebära totalt 73 miljoner euro för hela perioden, har vi nått en överenskommelse som innebär att 249 miljoner euro kan disponeras för sju år framöver, räknat från de 30 miljoner euro som redan förutsetts i budgeten för år 2000.
Utifrån denna budgetöverenskommelse - vilken implicit innehåller en överenskommelse om tidsplanen - har skiljaktigheterna centrerats kring kommittéförfarandet som beror på historiska positioner från parlamentets och rådets sida, vilket jag, enligt mitt sätt att se det - och för att inte insistera på de problem som visat sig i Wijkmans inlägg - tror borde granskas i en framtid i ett interinstitutionellt avtal för att underlätta och göra det parlamentariska lagstiftningsarbetet lättare och mer lättflytande.
Jag vill avsluta med att begära kammarens stöd för ändringsförslag 1, 7, 9, 10, 11 och 12 och att övriga ändringsförslag röstas ned eftersom de, om de röstas igenom, skulle bryta den överenskommelse som nåtts i diskussionen mellan kommissionen och rådet.
Det skulle göra det nödvändigt att inleda hela förlikningsförfarandet, vissa insatser och projekt som skall genomföras skulle paralyseras och det skulle utan tvivel orsaka allvarliga problem för den politik vi vill föra för att bibehålla och återskapa de tropiska skogarna.
