# ID: svediakorp-gov397397
# author: Guterres António (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,026
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ärade kollegor!
Jag vill tacka så hjärtligt för era relevanta kommentarer och ert utmärka bidrag till vårt extra toppmöte i Lissabon.
Debatten var enligt min mening nödvändig och det var Europaparlamentets deltagande också, jag tycker nämligen att det fortfarande saknas en strategisk ledning i Europa.
För att möjliggöra en sådan strategisk ledning måste det till en institutionell allians som går utöver den naturliga politiska oenigheten.
Alliansen har för övrigt konkretiserats tack vare ett utmärkt samarbete med kommissionen, med Romano Prodi i spetsen, och dokumentet har precis överlämnats inför förberedelserna av toppmötet i Lissabon.
Det är dock viktigt att parlamentet spelar en viktig roll.
Jag hoppas att man vid toppmötet i Lissabon klarar av att definiera en rad konkreta åtgärder och en öppen samordningsmetod, förutom att nå en överenskommelse om en strategi.
Jag vill här ge två exempel som har att göra med diskussionerna om konkreta åtgärder och som jag gärna vill se godkända: En av dem är att alla skolor och alla utbildningscentra i Europa år 2002 skall vara uppkopplade till Internet samtidigt som personalen måste klara av den nödvändiga utbildningen, så att de ungdomar som går ut grundskolan och alla de som går någon form av yrkesutbildning, anställda eller inte, kan få ett slags " körkort " för informationssamhället för att hantera datorer och surfa på Internet.
Lyckas vi med detta har vi skapat de förutsättningar som krävs för att informationstekniken inte blir en social brytningsfaktor, en skapar en djupare avgrund mellan dem som lyckas och dem som misslyckas.
Tvärtom blir det en viktig integreringsvektor, en viktig vektor för att bekämpa utanförskap.
Andra exemplet: Det talades om kvinnornas situation på arbetsmarknaden och rätten till lika möjligheter mellan män och kvinnor i samhället i största allmänhet.
Konkreta åtgärder som berör det jag inte för så länge sedan sade om ett gemensamt mål för att ge familjen den service som behövs, i synnerhet barnen, något som är avgörande för att kunna skapa arbetstillfällen och lika villkor för kvinnorna på arbetsmarknaden.
Konkreta åtgärder, ja, men också ett samordningsförfarande som gör att vi på olika sätt kan få de europeiska institutionerna och regeringarna att godkänna gemensamma åtgärdsprogram och ge dem kvantifierade och kontrollerbara instrument för genomförandet av denna samordning.
Under dagens debatt nämndes viktiga koncept som har att göra med vår tid: globalisering, kunskapssamhälle, sambandet mellan den gamla och den nya ekonomin.
Dessa ord och uttryck kan innebära både möjligheter och problem.
Vår utmaning är att omvandla problem till möjligheter, men framför allt att till varje pris undvika att omvandla möjligheter till problem.
För att klara av detta finns två klara frågor som är viktiga inom alla områden.
För det första, en enorm humaninvestering, en nyckelfråga som många av ledamöterna har tagit upp i dag: Yrkesutbildning och vidareutbildning under hela livet är en humaninvestering, avgörande för att allt detta skall bli en möjlighet för alla.
Förutom en humaninvestering måste dock de offentliga myndigheterna ha en reglerande kapacitet, må vara nationella statliga organ, Europeiska unionen eller myndigheter av global karaktär, så att de initiativ som måste tas av företag och personer blir förenliga med villkoren för social rättvisa och jämlikhet.
Detta stämmer mycket väl in på globaliseringen.
Globalisering är något som kan ge oss ökad tillväxt, ett ökat internationellt handelsutbyte samt ökad produktivitet.
En icke reglerad globalisering, som den vi har i dag, eller en globalisering där humaninvesteringen inte kommer stora delar av världsbefolkningen till godo, ger istället upphov till utanförskap, uppdelning och ökade klyftor mellan fattiga och rika.
Detta stämmer väl in på kunskapssamhället, och det kan också vara en allt tydligare åtskiljande faktor för dem som har tillträde och dem som inte har det, vilket är sant för förbindelserna mellan den gamla och den nya ekonomin.
Det är dock inte första gången vi får se en teknisk övergång som förändrar samhällets och företagsorganisationernas världsbild.
Det som alltid har gällt i ögonblick av djupa övergångsskeden är att problemen, i synnerhet arbetstillfällena i den gamla ekonomin, alltid får en lösning genom resurser och instrument från den nya ekonomin.
Jag skall ge ett exempel: Vi har en textilindustri i Europa.
Vi måste fortsätta att ha en textilindustri i Europa, men bara om industrin klarar av att tillämpa kunskaps- och informationssamhällets teknik.
Det är också märkligt att vi just nu i de sektorer som tillhör den så kallade " nya ekonomin " har en brist på åttahundratusen kvalificerade arbetstagare samtidigt som vi har miljontals arbetslösa.
Vad jag vill ha sagt är att vi ännu inte har lyckats använda instrumenten från den nya ekonomin för att lösa problemen med den gamla, problem som aldrig kommer att lösas enligt den gamla ekonomins logik.
Till sist vill jag besvara en fråga: om jag talar å fjorton eller femton länders vägnar.
Svaret är enkelt: Jag talar å femton länders vägnar.
Är det något som det portugisiska ordförandeskapet har lovat så är det Österrikes rätt att fullt ut delta i all verksamhet som bedrivs vid unionens ALLA institutioner.
Detta hindrar inte den portugisiska regeringen, liksom det säkert inte hindrar andra regeringar i Europa, att kanske inte kämpa mot ett land, men kämpa för sina principer och värderingar.
Lustigt nog fanns principer och värderingar redan innan politiska rörelser som till exempel den socialdemokratiska och den kristdemokratiska.
Jag talar om principer och värderingar från " upplysningstiden ", när förnuftet besegrade.
Om dagens moderna samhällen har en fiende så är det politikens irrationalitet.
En sådan irrationalitet kan kallas politisk populism, eller överdriven nationalism, eller religiös fundamentalism, eller rasism eller främlingsfientlighet.
Det är en central fråga: Bejakas inte de här värderingarna kan det kanske finnas en ekonomi, det kan kanske finnas arbete, men det kommer inte att finnas ett Europa.
(Applåder)
