# ID: svediakorp-gov397366
# author: Pacheco Pereira (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 573
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ärade ordförande i Europeiska unionens råd!
Jag har med stort intresse lyssnat på er och det är uppenbart att ingen av de närvarande rent allmänt kan ha en annan åsikt: Det handlar om avsiktsförklaringar som överensstämmer med den vision vi alla delar om sysselsättningsproblematiken i Europa.
Från den här synpunkten sett finns också det som rådsordföranden åsyftade som ett av målen med toppmötet i Lissabon: Bekämpandet av den politiska otillräckligheten i Europa.
Just därför att jag menar att om vi fortsätter med dessa allmänna uttalanden så kommer vi knappast att komma förbi denna politiska otillräcklighet, vill jag ställa några konkreta frågor för att försöka förstå vilken politik som kommer att verkställas efter toppmötet i Lissabon.
Den första frågan - en mycket direkt fråga - som jag vill ställa är en institutionell fråga som vi för första gången har en möjlighet att ta upp med Europeiska unionens rådsordförande.
Den har att göra med ett mycket allvarligt problem som har uppstått den senaste tiden, problemet med Österrike.
Den fråga jag klart och tydligt vill ställa är som följer: representerar Europeiska unionens råds ordförande här fjorton eller femton av unionens medlemsländer?
Frågan är befogad eftersom Europeiska unionens råds ordförande handlade som talesman för bilaterala beslut länderna emellan.
Av den anledningen är min fråga befogad och jag ber om ett klart och tydligt svar.
Ur en institutionell synvinkel tycker jag att det är mycket allvarligt att man hellre ersätter kollegiala beslut i enlighet med fördraget mot bilaterala beslut mellan regeringar.
Jag talar inte om bakgrunden till den österrikiska frågan, jag talar om det mönster som kan uppstå om vi byter ut kollegialiteten enligt fördragen mot bilaterala beslut, i dag mot ett land, i morgon mot ett annat land eller andra länder.
Det är första frågan.
Den andra frågan berör problemet med toppmötet för sysselsättning.
Eftersom jag deltog i den debatt som föranledde att sysselsättningsproblematiken skrevs in i rådets dagordning och i Europeiska unionens dagordning, var jag övertygad om att den ursprungliga avsikten med toppmötet var att försöka lösa problem, inte problem i den nya kunskapsekonomin utan i den gamla ekonomin.
Arbetslöshet i tillverkningsindustrin, i varvsindustrin, i verkstadsindustrin, i järnindustrin; sysselsättningsproblem som ursprungligen presenterades i dagordningen för toppmötet om sysselsättning.
Därför är det befogat att ställa sig den frågan att när vi nu går över till att tala om problem i den nya kunskapsekonomin, den nya digitala ekonomin - som såvitt jag vet ännu inte har skapat några arbetstillfällen i Europa utan snarare arbetslöshet - håller man inte då på att ersätta oförmågan att agera mot den nuvarande arbetslösheten mot något som till stora delar hittills bara är retorik om framtida sysselsättningsproblem ...
Ingen förstår bättre än oss hur viktigt det är med Internet, hur viktig den digitala ekonomin och kunskapsekonomin är, men det var inte detta som var den ursprungliga avsikten med toppmötet för sysselsättning.
Rådets tjänstgörande ordförande avslutade med en något vag ideologisk anmärkning, och må så vara.
Om detta är den socialdemokratiska politiken för framtidens ekonomi så måste jag påminna er om att Internet-ekonomins allvarligaste problem är Europas eftersläpning, den bristande företagarandan i utbildningssystemet, regeringarnas agerande och institutionernas sätt att fungera.
Det är detta som vi måste ta itu med för att kunna garantera framtidens kunskapsekonomi.
