# ID: svediakorp-gov397363
# author: Queiró (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 949
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, ärade kollegor, ärade rådsordförande och ärade premiärminister i Portugal!
Vi har uppmärksamt lyssnat på de frågor som berör arbetslösheten och vi bör notera det portugisiska ordförandeskapets initiativ att på nytt sätta upp den framtida europeiska sociala modellen på den europeiska politiska dagordningen.
Innan jag uttalar mig i frågan vill jag uppmärksamma er på det som har hänt här i Europa de senaste tio åren, så att vi på ett realistiskt sätt kan se de nästkommande tio, precis som det portugisiska ordförandeskapet föreslog.
För ungefär tio år sedan, när vi diskuterade den gemensamma valutan och den nominella konvergensen, fanns det en del vid beslutsorgan och i debatter som varnade oss och sade att vi måste prioritera arbetsfrågorna och frågorna om verklig konvergens mellan de olika ekonomierna samt den ekonomiska och sociala sammanhållningen.
Många av oss började tvivla och vi föreslog i stället andra alternativ till den utstakade kursen, så att vi i tid skulle kunna möta de utmaningar som vi i dag ställs inför.
Fortfarande koncentrerar sig entusiasterna för den gemensamma valutan nästan uteslutande på dess accepterande, man vill visa att vi med den, med euron, har funnit vägen och möjligheten att lösa de sociala problemen och tillväxtproblemen, något som särskilt länder med svagare ekonomi alltid har motsatt sig.
Efter en tid, och medvetna om att den gemensamma valutan i sig inte skapade fler arbetstillfällen, såg sig stats- och regeringscheferna tvungna att uttala sig i frågan.
I Luxemburg bestämmer man sig för att dra upp riktlinjer så att medlemsländerna själva skall kunna utforma sina egna nationella sysselsättningsplaner och lägga fram dem inför gemenskapsinstanserna.
Fortfarande diskuterades planerna och man hade redan begärt ett nytt toppmöte för att skapa en sysselsättningspakt, vilket inträffar i Köln utan att tid gavs för att titta på de praktiska konsekvenserna av det som hade beslutats i Luxemburg.
Under tiden antogs Cardifförfarandet, det vill säga en hel resa gjordes, ibland utan något större mankemang, vilket vi emellertid måste komma ihåg för att bättre förstå nödvändiga kursändringar.
Herr talman och ärade kollegor, jag har grundligt läst det portugisiska ordförandeskapets dokument inför toppmötet i Lissabon, ett dokument där man behandlar mycket mer än bara sysselsättningsfrågor och ett informations- och kunskapssamhälle.
Vi talar givetvis inte här om Europeiska unionens strategiska mål, på ett globalt plan, om att inrätta ett ekonomiskt område baserat på reformer och kunskap, mera dynamiskt och konkurrenskraftigt så att den ekonomiska tillväxttakten ökar, med fler och bättre arbetstillfällen och en starkare social sammanhållning.
Säg dock inte att det här strategiska målet är nytt, för det är det inte.
Det är faktiskt svårt att förstå den passivitet som många av Europeiska unionens regeringar har bevistat den amerikanska erfarenheten med användandet av ny teknik som ekonomisk tillväxt- och sysselsättningsskapandefaktor, och så litet man har gjort för att stödja i första hand de små- och medelstora företagen som har haft svårigheter att anpassa sig till den nya verkligheten och dra nytta av informationstekniken.
Å andra sidan vill jag klargöra att vi tar den europeiska sociala modellen i försvar i motsats till andra sociala modeller på andra håll i världen, men vi försvarar den under förutsättning att det är en modell som vi tillsammans kan förbättra och konkretisera.
Mycket riktigt så ser vi inte toppmötet i Lissabon som ännu ett sammanträde med högtravande ord, det är sant, bara som proklamatoriskt och oansvarigt.
Herr talman och ärade kollegor, när det är 400 procent som skiljer unionens minimilöner åt så har vi fortfarande byggandet av det verkliga Europa framför oss.
Så länge det finns tvåsiffriga arbetslöshetstal eller en arbetslöshet som inte syns, då har vi fortfarande byggandet av det verkliga Europa framför oss.
Så länge familjen generellt sett inte betraktas som det grundläggande för den mänskliga och sociala utvecklingen så har vi fortfarande byggandet av det verkliga Europa framför oss.
Så länge de fattiga och de som står utanför, en siffra som synbart ökar inom unionen, inte prioriteras av den offentliga makten eller av samhället så har vi fortfarande byggandet av det verkliga Europa framför oss.
Så länge standarden för det sociala skyddsnätet, särskilt när pensionsreformerna mellan medlemsländerna är så olika, så har vi fortfarande byggandet av det verkliga Europa framför oss.
Så länge den verkliga konvergensen och den ekonomiska och sociala sammanhållningen inte är verklighet för alla, så länge den europeiska sociala modellen inte utvecklas så har vi, fru talman och ärade kollegor, fortfarande byggandet av det verkliga Europa framför oss.
Av toppmötet i Lissabon förväntar vi oss inte en lösning på alla de här frågorna.
Vi är realistiska som den som vet, och må det så förbli, och vi hoppas att den sociala politiken och tillämpningen av densamma skall fortsätta att ingå i medlemsländernas behörighet.
Under sådana omständigheter och genom samordning skall vi gå vidare så att vi uppnår största möjliga gemensamma avkastning av de olika och korsvisa institutionella förfaranden som genomförs för utvecklandet av den sociala politik som Europeiska unionen redan förfogar över.
Inte desto mindre vill jag avslutningsvis säga att vi hoppas att toppmötet i Lissabon begränsas till att vara ett toppmöte där analys och diagnostik på de sociala problemen förhärskar och där slutsatserna inte följer konsekvenserna.
Folket i Europeiska unionens medlemsstater hoppas på svar och vill se åtgärder vidtas i stället för slutsatser och ord.
Vi hoppas att det portugisiska ordförandeskapet förstår den politiska betydelsen i den här skillnaden.
