# ID: svediakorp-gov397362
# author: Miranda (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 661
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, ärade premiärminister och ordförande i rådet!
Den situation Europeiska unionen och många medlemsländer befinner sig i får oss att känna verklig oro, trots en vändning i den ekonomiska konjunkturen.
Arbetslösheten är fortfarande relativt hög, situationen för de långtidsarbetslösa försämras kontinuerligt och sysselsättningsnivåerna är synnerligen låga.
Situationen försämras ytterligare av att anställningarna blir allt osäkrare, vilket egentligen vittnar om en social situation som särskilt berör kvinnor och ungdomar och de 50 miljoner som står helt utanför.
Inför det extra rådsmötet, där man ämnar ta upp problem av det här slaget, är den grundläggande frågan därför att veta om det finns eller inte finns en politisk vilja att förändra den här situationen.
Eller står vi bara inför ännu ett initiativ utan påföljd, ännu ett i raden av initiativ med successiva planer, strategier och toppmöten som inte har resulterat i någon förändring alls.
Enligt vår mening är det inte bara nödvändigt utan också möjligt att förändra saker och ting.
Nödvändigt därför att arbetet, ett värdigt arbete med rättigheter, är en grundläggande rättighet för alla.
Möjligt om man angriper de verkliga orsakerna som, enligt vår mening, är väl förankrade i den neo-liberalism som drar upp de grundläggande riktlinjerna, i första hand för det makroekonomiska området.
Detta har man visat genom att prioritera stabilitetspakten och de nominella konvergenskriterierna, med ett underordnande av den sociala sammanhållningen som följd.
En total avreglering av arbetsrätten, privatiseringar, fusioner samt lokaliseringsproblem är ofta en konsekvens av en sådan prioritering.
Arbetslösheten ökar och såväl gemenskapens som ländernas budgetplaner blir i regel synnerligen restriktiva.
Det vi i dag bevittnar är därför en uppenbar konsolidering av den " thatcherianska " inriktningen, även om man sockrat på litet med en del stödåtgärder.
Nu baserar man sig inte på gamla konservativa principer utan på argumentet om en föregiven globaliserad pragmatism i den sublima konkurrenskraftens namn.
Det räcker därför inte med en vädjan om att samordna socialpolitiken eller att insistera på ett reform- och kunskapssamhälle eller på informationsteknologin, oavsett hur viktigt detta än är.
Vi måste lämna det monetaristiska och antisociala perspektivet bakom oss och sätta människan på toppen av våra prioriteringar och vår politik.
Min grupp, som lägger mycket stor vikt vid de sociala frågorna och med tanke på det stundande extraordinära rådsmötet, sammanträdde i förra veckan i Lissabon för att analysera och debattera problemet i fråga.
Vi fick tillfälle att lyssna på och debattera med företrädare för arbetstagarna, med portugisiska syndikalister och med syndikalister från andra håll i Europa.
Vi träffade företrädare för ABB och för Michelin, men vi träffade också drivande krafter från sysselsättningsskapande organisationer.
Vi har sammanfattat våra slutsatser i fjorton punkter som vi tänker överlämna till rådets ordförandeskap.
Vi menar att det är nödvändigt att vidta makroekonomiska åtgärder baserade på en aktivering av efterfrågan och de offentliga investeringarna och på respekten för den nya offentliga servicen, åtgärder som skall skapa full sysselsättning och garantera en sysselsättningsnivå runt 75 procent år 2010.
Vi måste kunna garantera en bättre fördelning av avkastningen, se till att spekulativt kapital beskattas och bedrägeri och skatteflykt bekämpas.
Vi måste kunna garantera att fusioner och omflyttningar förhindras, särskilt när de åtföljs av uppsägningar, att arbetstiden förkortas utan att detta medför sämre lön eller sämre arbete och att unionens ekonomiska perspektiv ses över.
Vi måste kraftfullt stödja små- och medelstora företag, satsa på ett förnyat utbildningssystem och på bättre och längre yrkesutbildning och vi måste sätta stopp för de diskrimineringar som i första hand drabbar kvinnor och ungdomar.
Det är i ljuset av detta och i ljuset av vår förmåga som konkreta mål inom det här området kan uppställas, kvantifieras och tidsbestämmas.
Resultatet från toppmötet i Lissabon kommer vi vederbörligen att analysera och bedöma.
