# ID: svediakorp-gov397360
# author: Cox (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 769
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Dagen debatt är välkommen, nödvändig och i tid.
Vi erkänner alla att Europeiska unionen, den ekonomiska återhämtningen till trots, fortfarande fungerar långt under par för alltför många människor.
För 15 miljoner medborgare fungerar EU helt enkelt inte alls.
Det är en förolämpning mot enskild och kollektiv värdighet och det ger oss minst 15 miljoner skäl till varför vi bör fortsätta med det projekt som ni belyst i dag, herr premiärminister!
Jag skulle också vilja välkomna det faktum att ni kommit hit till kammaren för att prata med oss innan ni går till ert toppmöte.
Potentialen är tydlig: om Europeiska unionen redan i dag, i medlemsstaterna, skulle tillämpa de bästa rutiner som redan uppnåtts av dess befintliga stater och av dess konkurrenter så skulle vi ha 30 miljoner fler arbetstillfällen, dubbelt så många som just nu är arbetslösa.
Det är ett praktiskt mått på den potentialen om vi kan få rätt politik och rätt metoder.
Ni, herr premiärminister, och ordförande Prodi har rätt tolkat uppgiften för toppmötet i Lissabon som inget mindre än att ändra den europeiska politiken i riktning mot en ny praxis, mot en ny paradigm.
Vi i ELDR-gruppen anser att unionens uppgift i det här skedet är att utveckla den här nya paradigmen så att det blir fråga av ett möjligheternas Europa: möjligheter för medborgarna att uppnå sin fulla potential.
Genom bättre samstämmighet med avseende på " bench-marking ", utbyte av bästa praktiska erfarenheter och bättre strategiskt samarbete och strategisk samordning kan EU bli en viktig faktor i lanserandet av en ny ekonomisk dynamik.
Allt för många av våra europeiska marknader är fortfarande för fragmentariska.
Det är tillräckligt många europeiska små och medelstora företag som växer upp till världsnivå.
Det finns för få företagare i Europa.
Det finns för litet företagsamhet i Europa.
Ni anmärkte själv, herr premiärminister, att det finns för lite riskkapital tillgängligt på de europeiska kapitalmarknaderna.
Vi genomför för lite forskning och utveckling, både enskilda stater och kollektivt som Europa.
När vi gör det så omvandlas för litet av det till produkter och tjänster.
Utmaningen i Lissabon är att skissera politiska linjer och metoder för att åtgärda dessa brister och för att släppa lös den här potentiella dynamiken.
Det skulle verkligen vara ett skapande av möjligheter.
Om vi kan ge människor arbete så kommer det att visa sig vara det bästa vapnet i kampen mot social uteslutning.
Den nya paradigmen måste också nödvändigtvis vara förankrade hos befolkningen och återspegla begreppet ett livslångt lärande, investera i anpassningsförmåga genom utbildning och satsning på självutveckling och enskilda möjligheter.
Barón Crespo beskrev det som ett socialdemokratiskt projekt.
Jag skulle själv hellre beskriva det som ett upplyst liberalt projekt.
Inom budgetens begränsningar och den sunda makroekonomiska politikens begränsningar - det vill jag betona, liksom ordförande Prodi redan gjort - erbjuder vår europeiska sociala modell strängt taget ett socialt trygghetsnät.
För alltför många av de utestängda och de långtidsarbetslösa, ungdomar, kvinnor och andra marginaliserade grupper, räcker det inte med passivt beroende av socialhjälp.
Det är en fälla.
Det vi måste göra är att lansera den här nya dynamiken på enskild nivå genom att säga att resurserna finns, även inom ramen för sunda finanser.
De används dock på ett passivt sätt.
De måste förvandlas till aktiva sociala modeller som är inriktade på att stimulera alla människor som kan att göra något och alla de som inte kan att fortsätta bli skyddade.
Bästa sättet som vi kan garantera kampen mot arbetslöshet på och uppmuntra socialt sammanhang i Europa är genom att ha en sysselsättningsfylld ekonomi och genom att ha hållbara välfärdsmodeller.
Avslutningsvis, angående kunskapssamhället, så är det mycket tydligt att vi behöver ändra vårt sätt att tänka, inte bara på teknisk nivå utan även på social nivå.
Det är mycket tydligt att vi måste ändra gamla sociala slöserimetoder till nya ekonomiska och sociala möjligheter.
Vi måste göra oss av med de politiska linjer och metoder som dömt en generation européer till att vara näst bäst på världsscenen.
Vi kan göra det genom att göra det möjligt för Europa och dess befolkning att uppnå sin fulla potential.
Om Lissabon kan uppfylla de mål som det talats om i dag, så blir det ett viktigt steg på vägen mot lanserandet av den dynamik som jag hänvisade till.
(Applåder)
