# ID: svediakorp-gov397354
# author: Guterres António (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,554
# sentences: 98
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, ärade kollegor!
Det är med stor glädje jag deltar i Europaparlamentets debatt om det extrainsatta toppmötet i Lissabon.
Jag gör det inte för att jag måste utan jag gör det med samma entusiasm och beslutsamhet som Portugal visar i sitt engagemang för det europeiska projektet.
Man kan säga att det just nu finns mera substans bakom Europeiska unionen.
Efter framgångarna med den inre marknaden och den gemensamma valutan håller området för frihet, säkerhet och rättvisa på att utvecklas och ett första steg mot den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken har tagits.
Samtidigt vinner man terräng i förhandlingarna om utvidgningen och man kan säga att utvidgningen oåterkalleligt håller på att omvandlas till Europas möte med sig själv och med sin historia.
I Europa kan vi dessutom se tecken på ekonomisk uppsving och optimism.
Vi skall dock inte leva på illusioner: även om den ekonomiska konjunkturen förbättras, så kommer faktiskt problemet med arbetslöshet och socialt utanförskap att kvarstå, och många menar att vår modell för det sociala skyddsnätet inte längre är hållbar.
Man kan säga att ekonomin och samhället i dag står inför en ny världsbild, en ekonomi och ett samhälle baserat på kunskap.
Kunskap har blivit den största källan till rikedom och det främsta skälet till att skillnaden mellan fattiga och rika länder ökar.
Kunskap är arbetets verkliga råvara.
Europa måste tackla den nya kunskapsbaserade ekonomin tillsammans med tre andra utmaningar: ekonomins och marknadens globalisering, den snabba tekniska utvecklingen och den allt äldre befolkningen.
Därför är det helt naturligt att man i dagens europeiska samhälle har två saker att frukta: att Europas ekonomiska ledarskap i världen obönhörligen håller på att gå förlorat till Amerikas förenta stater.
För det andra, och detta är allvarligare, för att återta ledarskapet, för att inte obönhörligen förlora mark, måste Europa kanske ifrågasätta sin egen sociala modell, något som kommer att leda till ett än större utanförskap för de egna medborgarna.
Det är viktigt att vi här lär oss skilja mellan myt och verklighet.
Det är sant att den amerikanska ekonomin de senaste åren har uppvisat högre tillväxt och förbättrad produktivitet.
Det är sant att den amerikanska ekonomin har visat sig vara snabbare på att omvandla idéer och projekt till företag, varor och tjänster tillgängliga på marknaden.
Det är sant att det nordamerikanska finanssystemet snabbare och bättre visade sig kunna stödja den nya kunskapsbaserade ekonomin.
Det är sant att riskkapitalet i Amerikas förenta stater är mycket mera effektivt än vad det fortfarande i dag är i Europeiska unionen.
Men det är också sant, och det får man inte glömma, att det europeiska samhället för det första är ett mänskligare, rättvisare och mera jämlikt samhälle.
För det andra är det också sant att inget samhälle blir konkurrenskraftigt på medellång sikt om man inte enar sig om en social sammanhållning, och den sociala sammanhållningen i Europa är mera solid, har en längre tradition.
Till sist är det också sant att Europas kulturella mångfald är betydande och att man redan har visat prov på att om man vill så kan man bli bättre.
Två tydliga exempel på detta är den moderna tekniken: Europa är en klar ledare när det gäller mobil telefoni och digital television, vilket dessbättre är tekniskt avgörande för den framtida Internetanvändningen.
Vi vet alla att Internet i dag inte bara är en ny kanal utan det är den verkliga kanalen för ett globalt utbyte av kunskap och erfarenhet.
Vi måste emellertid erkänna att Europa går den nya världsbilden till mötes med tre brister: politisk otillräcklighet, strategisk otillräcklighet och otillräcklig samordning av dess politik och åtgärder.
För det första den politiska otillräckligheten.
Vi är inte bara ett land, vi är femton, och vår politiska union har precis tagit sina första steg.
Å andra sidan finns inte bara ett europeiskt samhälle, en enda europeisk opinion.
Det finns femton europeiska samhällen, femton europeiska opinioner.
Enligt den tyske filosofen Habermmas demokratiska uppfattning så fungerar kommunikationsflödet mellan det politiska och civila samhället bra i vart och ett av våra länder, vilket är grundläggande för beslutsprocessen i en modern demokrati, men däremot måste vi erkänna att den fungerar mindre bra inom Europeiska unionen.
Den politiska otillräckligheten är inte enbart den bristande organisationen vid institutionerna, det är något mycket allvarligare som har att göra med själva sociologin i våra samhällen.
Därför är en stark politisk vilja mycket viktig för byggandet av den europeiska politiska unionen.
Behovet av att bekämpa tillbakakomsten av den nationella egoismen som så många gånger har försökt slå rot vid unionens institutioner efter det kalla krigets slut.
Jag tror att nästa regeringskonferens är ett ypperligt tillfälle för länderna att visa att man inte vill komma till makten på bekostnad av andra, utan att alla vill bidra till att förstärka den politiska unionen i Europa.
Det är med en sådan debatt och med sådan inriktning som det portugisiska ordförandeskapet vill förbereda konferensen.
Bristfällig politik, ja, och det är detta som skall vara det grundläggande temat för toppmötet i Lissabon.
Strategin inför de stora ekonomiska och sociala frågorna är också otillräcklig.
Jag vill här passa på att klargöra hur vårt mål ser ut.
Vårt mål är att på tio år förvandla Europeiska unionen till en mera dynamisk och mera konkurrenskraftig världsekonomi baserad på kunskap.
Det skall dock inte göras till vilket pris som helst, det skall göras i ett samhälle som kan generera social sammanhållning och höga sysselsättnings- och tillväxtnivåer.
Därför behöver vi en strategi med fyra grundläggande pelare: På unionsnivå skall vi skapa grunden för kunskapsekonomin och informationssamhället.
Vi skall vidta nödvändiga ekonomiska reformer för konkurrens och förnyelse, men samtidigt skall vi fördjupa den sociala sammanhållningen.
Till sist skall vi kraftigt satsa på att förbättra och skapa nya arbetstillfällen samt modernisera skyddssystemen, så att vi kan säkerställa deras framtida hållbarhet och välja en makroekonomisk politik som inte bara garanterar stabilitet utan också främjar tillväxt och sysselsättning.
Den första strategipelaren: att skapa de förutsättningar som behövs för att framgångsrikt bemöta kunskapsekonomin i Europa.
De åtgärder och den politik som kan relateras till informationssamhället är av mycket stor vikt och här kan vi basera oss på kommissionens utmärkta initiativ e-Europe.
Det gäller att skapa förutsättningar så att vi i Europa kan reducera kostnaderna för telekommunikation och därmed undvika att Internet blir liktydigt med utanförskap, delning, och istället blir en verklig jämlikhetsfaktor för medborgarna.
Vi arbetar med att förbereda alla skolor och utbildningscentra i Europa för Internet och den personal som skall arbeta med detta skall vara utbildad så att de kan utföra sina uppdrag på ett tillfredsställande sätt.
Alla våra offentliga tjänster skall snarast kunna erbjudas on-line, så även det offentliga anbudsförfarandet.
Vi håller på att undanröja de hinder som fortfarande finns kvar när det gäller elektronisk handel - inklusive den juridiska biten.
Vi satsar också kraftigt på innehållet, för informationssamhället är inte bara ett nät, det är först och främst innehållet som höjer värdet på den kulturella- och vetenskapliga mångfalden i Europa.
Det är emellertid inte tillräckligt att bara satsa på informationssamhället.
Vår vision är att integrera informationssamhället i det som vi kallar ett genuint utbildningssamhälle, Europas svar på kunskapssamhället.
Detta medför att vi måste samordna vår vetenskaps- och forskningspolitik.
Därför är kommissionens initiativ om ett område för vetenskap i Europa så viktigt, ett initiativ som innebär att utbildningspolitiken samordnas med vetenskap och forskning på unionsnivå.
Vårt samhälle blir därmed ett genuint utbildningssamhälle, ett samhälle som ger alla lika rätt till framtidens teknik.
Den andra strategipelaren: Ekonomiska reformer för förnyelse och konkurrenskraft.
Vi befinner oss mitt inne i Cardiffprocessen.
Vi är givetvis för en reform av marknaderna för telekommunikation, transport och energi.
Vi menar att finansmarknaderna obönhörligen måste integreras, och här är kommissionens bidrag till handlingsplan för de finansiella tjänsterna än en gång av mycket stor betydelse.
Vi måste skapa förutsättningar för en verklig riskkapitalmarknad i Europa framför allt för att stödja små företag som grundar sig på den framtida tekniken.
Kommissionens handlingsplan för riskkapital samt Europeiska investeringsbankens utmärkta arbete inför toppmötet i Lissabon är här av stor betydelse.
Det räcker emellertid inte med en reform av den inre marknaden såsom man förutsåg i Cardiff.
Jag vill också välkomna kommissionens initiativ om företags- och förnyelsepolitik där man försöker skapa ramvillkor för hur våra åtgärder på medlemsnivå och mellan medlemsländerna och de europeiska institutionerna kan samordnas.
Den tredje pelaren, kanske den som hörs minst i den politiska debatten, men som likväl är den som vi och alla dem som vi representerar känner mest för: den som har att göra med den sociala sammanhållningen, den som har att göra med sysselsättningsskapande åtgärder, den som har att göra med kampen mot det sociala utanförskap som finns i våra samhällen, som vi inte kan förneka och som vi beslutsamt och samordnat måste bekämpa, den som har att göra med moderniseringen av vårt sociala skyddsnät så att dess hållbarhet kan garanteras.
För det första sysselsättningspolitik.
Här har vi en solid grund att stå på, Luxemburgprocessen.
En process som klart och tydligt har tillämpats i våra institutioners verksamhet.
Låt mig uppmärksamma en fråga som jag tycker kan vara den mest intressanta inför framtiden: det som sägs om livslångt lärande som en grundläggande faktor för de sociala förändringarna och som ett obönhörligt villkor inför en ny social dialog, en dialog mellan de europeiska parterna.
Därefter kommer de frågor som berör kampen mot utanförskap, kampen mot utanförskap när det gäller sysselsättningspolitik, social trygghet och utbildning, men även - vilket vi måste erkänna - kampen mot ett utanförskap som kräver specifika åtgärder för vissa målgrupper som är särskilt ansatta av medborgarskapets brister på många av samhällslivets områden. befolkningssektorer.
Till sist hållbarheten i vårt sociala skyddsnät.
Inte bara vad som sägs om finansieringen, inte bara vad som sägs om metoderna, utan vi måste titta närmare på de grundläggande frågorna, och de grundläggande frågorna dikteras av garantier om hög sysselsättningsnivå i Europa, eftersom en hög sysselsättningsnivå i Europa är grundläggande för vårt sociala skyddsnäts hållbarhet.
Här vill jag uppmärksamma tre aspekter: För det första den högre sysselsättningsnivån inom tjänstesektorn, såväl inom den högteknologiska som den mindre tekniska sektorn.
För det andra ett mera flexibelt sätt att ta sig an identitetsfrågan i reformen.
För det tredje, och detta är särskilt viktigt, att förstärka kvinnans roll i arbetslivet.
I dag är det en absolut nödvändighet att inrätta olika tjänster till stöd för familjen, i första hand för barnen, en åtgärd som vi får igen trefalt eftersom den är direkt sysselsättningsskapande, eftersom den skapar effektiv jämlikhet mellan kvinnor och män och eftersom den förbättrar villkoren för den yrkesverksamma kvinnan.
Därmed får vi en högre sysselsättningsnivå så att vi lättare kan behålla vårt sociala skyddsnät.
Till sist den fjärde pelaren: Den makroekonomiska politiken för tillväxt och sysselsättning.
Vi klarade av att samordna vår makroekonomiska politik för att garantera stabilitet inför eurons lansering.
Nåväl, nu måste vi se till att vi också klarar av att skapa ett bättre ekonomiskt klimat för att skapa sysselsättning och tillväxt.
När det gäller detta så låt mig tillägga att det vore mycket önskvärt om vi i Europa kunde bevara en genomsnittlig ekonomisk tillväxt på dryga tre procent och en sysselsättningsnivå på dryga 70 procent, som i andra delar av världen men givetvis med respekt för de naturliga skillnaderna länderna emellan, i stället för den aktuella nivån på strax över 60 procent.
Politisk otillräcklighet, strategisk otillräcklighet men också bristande samordning mellan politik och åtgärder.
Vi har dock något att stå på, vi har två erfarenheter som vi kan basera oss på när vi tittar på framtiden: Samordningen av den ekonomiska politiken för att säkerställa eurons lansering fastställd i Maastricht och samordningen av Luxemburgförfarandet när det gäller sysselsättningspolitik vilket i dag, som jag tidigare nämnde, är helt genomfört i Europeiska unionens gemenskap.
I Lissabon, efter Luxemburg, efter Cardiff och efter Köln, vill vi inte inleda något nytt.
Däremot vill vi skapa förutsättningar för att i första hand sammanföra, förenkla och fördjupa de tre befintliga förfarandena, vi vill föra samman dem till ett gemensamt mål.
För det andra vill vi lägga till några grundläggande dimensioner, som det som sagts om informationssamhället och kunskapsekonomin men även det som har att göra med det sociala skyddsnätet och socialt utanförskap.
Avslutningsvis vill vi, så utförligt och så generellt som möjligt och i enlighet med subsidiaritetsprincipen, tillämpa ett öppet samordningsförfarande som framför allt skall se till att vår politik, det vill säga Luxemburgprocessen, framgångsrikt formuleras med klara mål och instrument, mål och instrument som om möjligt också är kvantifierade.
Ett förfarande som på politisk och europeiska nivå stipulerar godkända riktlinjer, ett förfarande som föreskriver det som vi i dag brukar kalla bench marking, av indikatorer, som ger medlemsländerna en möjlighet att utbyta goda erfarenheter sig emellan, ett förfarande som på nationell nivå eller vid nationella initiativ föreskriver det som kan föra samman vår politik till ett gemensamt mål samtidigt som mångfalden respekteras och " handledarskapet " är objektivt, jämbördigt, som tillåter en välgörande rivalitet samtidigt som vi kan se vad vi åstadkommit på det ekonomiska och sociala planet och jämföra med andra dynamiska länder runt om i världen
Vi kommer givetvis inte att nå alla mål i Lissabon.
Det som står på spel är vår beslutsamhet, beständig, gemensam.
Vi vill undanröja vår politiska otillräcklighet, vår strategiska otillräcklighet och vår bristande samordning.
Framför allt vill vi utöka Europeiska unionens förmåga till politisk-strategiskt ledarskap i frågor av ekonomisk och social karaktär.
Det är nämligen en förutsättning för att Europa skall vinna vadet om det nya informations- och kunskapssamhället.
Jag menar att vår strategi kan vara en tvåfaldig vinnare: Vinna i stabilitet men också vinna i tillväxt, vinna i konkurrenskraft men också vinna i den ekonomiska och sociala sammanhållningen.
Vi vill vara, vi vill säkert vara lika eller mera konkurrenskraftiga än de mest konkurrenskraftiga och moderna ekonomierna i världen - i dag brukar vi utpeka den amerikanska ekonomin som den mest dynamiska.
Men hör här!
Vi vill inte ha den till vilket pris som helst, vi vill nå dit i respekt med vår egen identitet.
Det grundläggande för vår identitet har att göra med en social modell som är mer än en samling regler, vår identitet är en verklig civilisation, den europeiska civilisationen som vi är så stolta över och som vi aldrig tänker sätta på spel.
(Ihållande applåder)
