# ID: svediakorp-gov397331
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 758
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Jag gläder mig åt att resolutionen om konsekvenserna av Erikas oljebälte antogs av en nästan enhällig kammare, vår grupp har gett många bidrag till utarbetandet av denna resolution.
Genom att i större utsträckning än den föregående resolutionen ta hänsyn till vidden av katastrofen - som för var dag visar sig vara mer omfattande än vad de första bedömningarna lät ana - är den mer fordrande, mer precis och mer enträgen.
En allmän utvärdering av de skador som orsakats alla yrkesgrupper inom fiskesektorn, marina odlingar och vattenbrukssektorn är på det här stadiet fortfarande svår att göra.
Det man redan vet är att de kommer att bli avsevärda.
Nya föroreningar gör listan längre för var dag som går.
Förstörelsen avser inte endast företagens omsättning, utan vårt kulturarv och dess värden.
Den skada som har tillfogats havsprodukternas anseende är fortfarande svår att värdera.
Man måste också ta hänsyn till de skador som drabbat företag i föregående och efterföljande produktionsled (fiskgrossister, leverantörer, turistnäringen ...) och de övergripande kostnader som myndigheterna har fått uppbära för att hindra nedsmutsningen och återge turismen en stark ställning.
Fisket och turismen är de två viktigaste resurserna i de flesta av våra regioner längs Atlantkusten, likt ett tvillingpar, och har därför drabbats mycket hårt båda två.
Därför är det nödvändigt att mycket tydligt fastställa, som i vår resolution, principen om att den som förorenar skall sanera och att den som förorenar skall betala.
Det är förorenarens sak att ansvara för saneringen i de områden som förstörts och återställa den ekologiska balans som rubbats på grund av dennes agerande.
När det gäller ersättningssystemet är folk oroliga, eftersom IOPCF: s (International Oil Pollution Compensation Fund) första genomförda utbetalningar till offren är begränsade till 25 procent.
Detta är skandalöst.
Varje offer måste självklart ersättas till 100 procent.
Det skulle vara absolut otänkbart att låta offren stå för en del av de skador som de har fått lida på grund av inkompetensen hos den som förstör miljön.
I resolutionen gläder vi oss för övrigt åt vissa lokala myndigheters initiativ, som i departementet Vendée, för att upprätta en noggrann förteckning över kusternas tillstånd innan oljebältets första sjok nådde fram: detta tillvägagångssätt bör ses som ett föredöme eftersom det underlättar en snabbare ersättning till offren, vare sig de är enskilda personer eller offentliga myndigheter.
När det till sist gäller sjösäkerheten, slår vår resolution tydligt fast att vi absolut måste komma ur denna infernaliska spiral av utbredd oansvarighet, detta urartade system av ömsesidig handlingsförlamning, där staterna lägger över ansvaret på unionen och unionen på staterna, vilket endast gynnar miljöbovarna.
Om bara alla kunde spela sin roll på sin plats.
Om bara kommissionen - vars amerikanska reflex för en gångs skull inte utlöstes, när det skulle ha kommit till nytta - så snabbt som möjligt fastställde en allmän ram för sjösäkerhet.
En sådan ram borde omfatta minimikrav för tillträde till gemenskapens farvatten och hamnar, krav som rör fartygens ålder och egenskaper; en allmän princip om miljöansvar som klargör olika aktörers ansvar, särskilt befraktarnas ansvar, och som medför hårda straff.
Om bara kommissionen kunde se till att informationen samordnas och inte fruktade att ta itu med släpphäntheten i vissa stora hamnar eller bland viktigare skeppsredare och placerade frågan om bekvämlighetsflagg i centrum för förhandlingarna med Malta och Cypern.
Jag vill påminna om att Erika var registrerad i La Valette.
Men staterna bör givetvis inte frånsäga sig sitt eget och mycket viktiga ansvar och lägga över det på unionen: att hamnstaten utför strikta och effektiva kontroller (och därmed frigör medel för att genomföra dem) är en förutsättning för allas säkerhet.
Vi måste förbli och vi kommer att förbli ytterst vaksamma under de närmaste månaderna, för att försäkra oss om att offren, som självklart inte bär minsta spår av ansvar i denna katastrof, skall ersättas fullt ut av den som orsakat föroreningen, och för att vi den här gången verkligen skall ta lärdom av oljebältet när det gäller sjösäkerheten, på ett sådant sätt att de som förorenar definitivt avskräcks från att leka med kustbefolkningarnas liv.
Den mest effektiva förebyggande åtgärden är att alla potentiella miljöbovar skall löpa risken att drabbas av mycket hårda ekonomiska påföljder.
Betänkande (A5-0017 / 2000) av Katiforis
