# ID: svediakorp-gov397283
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 775
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Varför det är viktigt, herr talman, att åter diskutera oljebältet två och en halv månad efter Erikas förlisning, är att vidden av den ekonomiska, sociala och miljömässiga katastrof som drabbar vår Atlantkust i realiteten är mycket mer omfattande än vad de första bedömningarna lät ana.
Längs en 500 kilometer lång sträcka på Atlantkusten kommer fortfarande oljefläckar dagligen.
Märkligt nog är man fortfarande inte klar över lastens exakta sammansättning.
Miljökatastrofen är en enorm katastrof, kanske utan tidigare motsvarighet.
De massiva tankrengöringarna, som blir allt vanligare, och de 16 000 ton tjära som vilar i vrakets 120 meter långa sidor utgör en betydande risk för nya föroreningar.
Alla yrkesverksamma inom fiskerisektorn, marina odlingar och vattenbrukssektorn är redan tillräckligt hårt drabbade.
De främsta offren är i dag mussel- och ostronodlarna.
Och det var just de som hade bäst resultat i Europa.
De allra hårdast drabbade är de producenter och leverantörer som är belagda med säljförbud i Vendée och Loire-Atlantique.
Vissa har redan förlorat flera års skörd, men försäljningsnedgången på 50 till 80 procent påverkar alla havsområden längs Atlantkusten, till och med områden i Engelska kanalen och Nordsjön.
När det gäller det egentliga fisket, är det just nu fisket med fasta produktionsanläggningar som berörs mest direkt.
Efter snäckdjuren har försäljningsnedgången nu drabbat skaldjuren.
De många förlorade fiskedagarna berör hela sektorn och framtiden för fiskeprodukterna - som under de senaste åren snarare har stigit i pris - hänger helt och hållet på konsumenternas reaktioner, och man börjar tyvärr se en början på en minskande tillgivenhet.
Atlantkustens två stora resurser - fisket och turismen - är intimt sammanflätade och har båda blivit hårt drabbade.
Säsongen riskerar att gå förlorad och i slutet av året föra med sig en ytterst allvarlig kris.
Det var alltså högst berättigat att parlamentet utarbetade en ny resolution, till vilken vår grupp har gett ett mycket viktigt bidrag.
Vi vill betona ett antal punkter som anses enormt viktiga av folk ute på fältet.
Det första är att den som förorenar måste ta sitt ansvar.
I vår resolution krävs att två principer tillämpas; att den som förorenar skall städa upp - för man kan inte acceptera att saneringen av de nedsmutsade stränderna inte skall åligga ägaren till den oljelast som har orsakat nedsmutsningen, utan de offentliga myndigheterna, dvs. skattebetalarna, dvs. offren.
Den andra principen är att den som förorenar skall betala.
I vår resolution preciseras att förorenarens ansvar måste utsträckas till att omfatta fiskesektorer och -företag, marina odlingar och vattenbrukssektorn.
Det är ytterst viktigt, för detta betyder att förorenaren inte kan göra anspråk på att begränsa ersättningsbeloppet till offren i enlighet med det tak som fastställts av IOPCF (International Oil Pollution Fund), dvs. de stora oljebolagens goda vilja.
Om det tak som fastställts av IOPCF är otillräckligt, och det är uppenbarligen underskattat, måste det höjas.
Det är ett krav i vår resolution.
Om höjningen är otillräcklig måste den som orsakat föroreningen finansiera mellanskillnaden.
Det skulle vara synnerligen orättfärdigt om ett oljebolag - vars vinster uppgår till tio miljarder franc det här året - vägrade att ge en 100-procentig ersättning till dess egna offer, varav de allra flesta är småföretag och arbetstagare.
De hårt prövade befolkningarna, herr kommissionär, förväntar sig konkreta solidaritetsuttryck från EU: s sida.
I vår resolution krävs att kommissionen gör vad som fordras för att bidra till ersättningen av de skador som förorsakats fiskesektorn, som drabbats av katastrofens konsekvenser.
Det blåa Europa, den gemensamma fiskeripolitiken, måste i dag visa att fiskarna inte bara måste rätta sig efter bindande krav, utan också att solidaritet inte är ett okänt ord.
Europeiska unionen måste också bidra till saneringen av den drabbade miljön i våtmarksområden och kustområden, vilkas biologiska värde har ett intresse för hela unionen.
Fischler påpekade nyss att han skulle ge Frankrikes förfrågningar ett positivt mottagande, vilket gläder mig.
I denna ytterst viktiga fråga om föroreningar till havs har vi en drivande roll.
20 år efter Amoco Cadiz-katastrofen är det fortfarande släpphäntheten och oansvarigheten som är förhärskande i Europa när det gäller sjösäkerhet, med nya oljebälten som följd.
Den här gången får inte trögheten ta hem spelet.
Man bör snarast fastställa en generell struktur i fråga om sjösäkerhet, med respekt för subsidiariteten, och det måste äntligen bli ett slut på denna infernaliska spiral av utbredd oansvarighet.
