# ID: svediakorp-gov397278
# author: Langenhagen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 416
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Herr Fischler, er redogörelse nyss får mig att bli optimistisk.
Omfattningen av katastrofen utanför Bretagnes kust är verkligen väldig.
De ekonomiska och ekologiska effekterna till följd av oljetankern Erikas haveri är så stora att vi för andra gången på några få veckor måste ta oss an denna fråga, och det med rätta.
En hel näringsgren - fisket, vattenbruket och de därmed sammanhängande arbetstillfällena - är hotad.
Här kan och får vi inte stå handlingsförlamade och titta på.
Vackra ord och tårar hjälper inte det minsta.
Om vi står här och talar i två, åtta eller sexton timmar, så får inte en endaste fisk livet tillbaka och ingen bretonsk fiskare blir mätt.
Solidaritet yttrar sig ej blott i ord.
Av den anledningen kan vårt resolutionsförslag bara vara ett första steg, som måste följas av handling, dvs. åtgärder vilka till sist kan leda till att liknande katastrofer inte inträffar igen, och framför allt aldrig mer precis utanför Europas kuster.
I föreliggande gruppöverskridande resolution kräver vi att man erkänner principen om att förorenaren skall betala.
Vidare kräver vi en hjälp utan onödigt byråkratiskt krångel till de fiskare och vattenbruksidkare vars försörjning är hotad.
Detta får emellertid ej leda till ett permanent bidrag som snedvrider konkurrensen.
Vi kräver också att sjötrafiken ges en säkrare utformning och vi vill på det hela taget ha en bättre övervakning.
Kommissionen driver som vi hört på i denna fråga.
Ett möte med företrädare för industrin är utsatt under vilket kommissionens förslag skall offentliggöras.
Man kommer då att ta upp ej endast nödvändigheten av strängare kontroller av hamnstaterna utan även användningen av tankers med dubbla väggar, som i framtiden kommer att bli obligatorisk.
Det välkomnar jag starkt.
Dock mina fordringar går utöver detta.
Erika-katastrofen har fått bägaren att rinna över.
Om vi skall kunna säkra och ha ett förebyggande skydd av de europeiska kusterna samt om fisket också framdeles skall vara en ekonomisk faktor av erkänd betydelse behöver vi en europeisk miljökustbevakning liksom ett datanät för det marina området; detta krävs, såsom vi efterlyste i går, om medlemsstaterna skall kunna samarbeta med varandra på ett effektivt sätt.
Här är hela Europa ställt inför en utmaning.
Europas trovärdighet står på spel.
Vi har inte råd med ytterligare en katastrof, som vi sedan ursäktar med litet vackra tal!
