# ID: svediakorp-gov397270
# author: Zimeray (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 445
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tror att vi alla är överens om att inrätta ett europeiskt rättsligt område.
Vi är också alla överens om en harmonisering inom ett område som kännetecknas av extrema skillnader i våra rättsliga system, och ännu mer när det gäller begreppen.
Själva ordet insolvens, det rättsliga begreppet insolvens, täcker inte samma bokföringsbegrepp i alla unionens medlemsstater.
Vi är alltså överens om konstaterandet, och förslaget till förordning och betänkandet går i rätt riktning.
Om ni tillåter skall jag emellertid göra några kommentarer om själva metoden.
När man noterar - man kunde inte göra annat - skillnaden i rättsligt system och koncept, och man vill gå i riktning mot en bättre samordning, tror jag att det finns tre sätt att arbeta.
Det första är att göra jämförelser genom att säga: när allt kommer omkring är insolvens i Frankrike detsamma som insolvens i England eller Tyskland.
Det andra sättet att arbeta är att på nytt skapa en ex nihilo-rätt, dvs. harmonisera systemen, fullständigt stöpa om alla koncept och rättsliga system i samtliga stater.
Det är inte den väg som valts.
Den tredje vägen, den som slutligen valts, är att ovanpå befintliga system, som man inte rör, placera ett verkligt embryo till gemenskapsrätt för kollektiva förfaranden och företag i svårigheter.
Det är för övrigt en bra sak, och resultaten har sannolikt överstigit upphovsmännens ambitioner.
Men på det här stadiet skulle jag vilja göra en kommentar, som inte är teknisk, utan mer filosofisk och inspirerad av praktiken.
Insolvens ses nämligen i Europeiska unionen, i de flesta stater, som en absolut definitiv händelse för den som upplever den.
Och jag anser att det är vårt ansvar i en ekonomi som utvecklas allt snabbare, där var och en måste få sin chans och verkligen ta den, och ges möjlighet att försöka sig på ett kommersiellt företag, och även få en andra och tredje chans om det behövs.
I många stater är det inte möjligt i dag.
En av förklaringarna till skillnaden i konkurrenskraft mellan det europeiska området och exempelvis Förenta staterna är just denna förmåga att ta en ny vändning som finns på andra sidan Atlanten, och som vi inte har här.
Jag tror att eftersom vi gått så här långt och vi fortsätter på denna väg, mot att skapa ett kollektivt förfarande för att reglera denna typ av enhetlig tvist i Europeiska unionen, bör vi tänka på att detta inte skall bli den allegoriska bilden med giljotinen.
