# ID: svediakorp-gov397220
# author: Martinez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 470
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Bakom det ärliga betänkandet från Attwooll, som vi kommer att rösta för, finns den europeiska fiskeripolitiken som inte är enkel att hantera, eftersom det naturligtvis i ett fritt, stort och gränslöst hav inte är enkelt att hantera fiskar som förflyttar sig.
Vi försöker att styra en ekonomi för insamling genom att skapa orättvisor.
Det är ju bra att man vill undvika att känsliga resurser tar slut, men vad tjänar det då till att Europa begränsar sina fångster om fångsterna i världen ökar?
Vad tjänar det till att förbjuda våra drivgarn vid ön Yeu eller andra platser om Japan, Korea eller Tunisien använder dem och hos oss landar fisk som vi är förbjudna att fiska?
Vad tjänar det till att vi förstör den franska fiskeflottan, i Sète eller på andra platser exempelvis, om Frankrike varje år måste importera fisk för två miljarder euro som fiskats och landats, samtidigt som man förbjuder våra fiskare att fiska.
Dessutom är fiskarnas rörelser som koldioxid eller kapitalet, de är inte europeiska utan världsomspännande.
Då är Bryssel, som ville förstöra nationerna under förevändning att de inte var anpassade, i sin tur inte anpassat för att förvalta en resurs som har världsomspännande spridning.
Jag säger ja, tillsammans med Attwooll, till att samla in vetenskapliga uppgifter, ja till rättvisa och balanserade kontroller, under förutsättning att de inte varierar beroende på myndigheternas skärpa eller släpphänthet, ja till en upplyst hantering från dem som känner till havet, såsom professor Aubert eller andra, som för övrigt kommer att göra det möjligt att upptäcka att de grundläggande problemen inte så mycket gäller industriellt fiske - även om det har en allvarlig och negativ roll - utan snarare plankton, stora varma eller kalla undervattensfloder som har mycket större inverkan än människan.
Men låt oss för att upplysa beslutsfattarna bedriva ärlig vetenskap, utan baktanken att låta Europeiska unionen finansiera förevändningar för att förstöra våra fiskebåtar.
För om vi bevarar fiskebankarna måste vi också bevara hamnarna och yrkesfiskarna.
I stället för att alltid ligga efter Förenta staterna, i Seattle, Kosovo eller Irak, kanske Bryssels Europa bortom de internationella fiskeriorganisationerna i Nordatlanten, i Stilla havet, bortom reglerna för tonfisk, torsk eller annat, skulle kunna föreslå att Europa tar initiativet till en världskonferens om fiske, en sorts Montego Bay om fiskeresurserna, och då skulle man mellan peruaner, japaner, kanadensare, ryssar och européer vetenskapligt kunna hantera fiskeresurserna, som är människans gemensamma arv.
Det skulle vara en god rörelse för en enad värld jämfört med den dåliga, så som den tillämpas med frihandelsområden och andra falska vänner till OECD.
