# ID: svediakorp-gov397205
# author: Karas (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 286
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Jag har litet grand fått det intrycket att många av de föregående talarna inte har läst hela betänkandet om 1999 års översikt över EU: s ekonomi, och medvetet inte velat lyssna till min grupps talare, Karl von Wogau, ty det dokument som vi i dag diskuterar, och som betänkandet handlar om, visar på framgången med införandet av euron.
Det visar på problemen under 1999, där man trots problemen kunnat notera penningstabilitet, prisstabilitet, ökad sysselsättning och början till ett uppsving, och där man kunde börja reducera arbetslösheten.
Det visar ett perspektiv där ett uppsving börjar ta form, och det visar på framtidsutsikter och nödvändiga åtgärder, som Karl von Wogau sedan också har kompletterat.
Jag gläder mig över att diskussionen här är så brysk, eftersom det också tydliggör att det finns olika attityder till den ekonomiska politiken.
Vi vill fortsätta den framgångsrika europeiska vägen till tillväxt och sysselsättning och en fungerande inre marknad, skynda på den och komplettera den med nödvändiga åtgärder.
Vänstern i denna kammare vill inte fortsätta på denna väg, utan dramatiserar det och säger: Vi behöver statlig intervention, vi behöver inte fortsätta med eller stärka marknadsekonomin.
Statlig intervention har alltid lett till högre skuldsättning, och den högre skuldsättningen har alltid skadat tillväxten och sysselsättningen liksom den sociala rättvisan.
Det är den dispyt som vi har här.
I detta sammanhang vill jag säga: Vi vill ha mer frihet och mindre stat.
Tillväxt och sysselsättning skapas av företag med bra ramvillkor, men inte genom statliga interventioner.
