# ID: svediakorp-gov397201
# author: Mann, Thomas (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 304
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det görs utan tvekan framsteg när det gäller samordningen av den ekonomiska politiken och penningpolitiken.
Avgörande för den europeiska ekonomin är mer flexibla arbetsmarknader, ny teknik, erövring av marknadsnischer och bättre ramvillkor för att starta innovativa och kreativa företag.
Inom penningpolitiken hänger det på balanserade budgetar, låg inflationstakt och utveckling av en stabilitetskultur.
Här är arbetsgivarnas och arbetstagarnas intressen kongruenta.
Det är emellertid inte nu möjligt att synkronisera den ekonomiska politiken och penningpolitiken med socialpolitiken, inräknat gemensamma kvantitativa mål.
Vi PPE-ledamöter i utskottet för sysselsättning och socialfrågor har upprepade gånger klargjort att de årliga verksamhetsrapporterna från medlemsstaterna, även om de fortfarande existerar separat, åtminstone bör ges ut med mera aktualitet.
En första men avgörande åtgärd vore att åstadkomma konvergens inom socialpolitiken.
Hit hör ett benchmarking-förfarande med utbyte av jämförbara uppgifter, med ökad inriktning på kampen mot utslagning och fattigdom i handlingsplanerna.
En åtstramning av de olika förfarandena från Cardiff, Luxemburg och Köln är också lämplig.
Jag hoppas bara att man inte kommer fram till ett fjärde förfarande, nämligen den s.k.
Lissabon-metoden.
Vi har tillräckligt med etiketter, men för litet innehåll.
Förenkling i stället för komplicering rekommenderas.
För att förbättra de sociala förhållandena behövs kvalitativa ansträngningar, såsom mer utbildnings- och vidareutbildningsmöjligheter för att skapa ökad sysselsättningsförmåga, en lämplig social trygghet samt del i vinsten och kapitalet för arbetstagarna.
Det är nödvändigt att utvärdera medlemsstaternas årliga framsteg eller tillbakagång i kampen mot arbetslösheten och motverka det när så behövs.
Denna process måste Europaparlamentet ta bättre del i.
Man har gjort en början, från sysselsättningsveckan i november, via införlivandet av arbetsmarknadens parter och de icke-statliga organisationerna, fram till våra offentliga debatter i kammaren.
