# ID: svediakorp-gov397198
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 340
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kommissionens rapport om unionens ekonomi under 1999 förefaller oss till stor del skriven på politikerjargong, och den visar knappast varför vår prestanda ohjälpligt är lägre än den potential som de enorma mänskliga resurserna i Europa borde möjliggöra.
Det är förvisso trevligt att konstatera att tillväxtprognosen om 3 procent för år 2000, som kunde förefalla djärv när kommissionen formulerade den i november 1999, i dag har stora möjligheter att genomföras i anslutning till en återhållen inflation, eftersom toppen på 2 procent för euroområdet i januari ändå är lägre än jämfört med tidigare.
Men man får intrycket att denna tillväxt, som till att börja med beror på Förenta staternas prestanda, och sedan produktivitetsvinster i den nya ekonomin, den nya informations- och kommunikationstekniken, får en knuff framåt av världens allmänna framåtmarsch, till och med trots våra handikapp.
Vi känner väl till dessa handikapp som snarast måste åtgärdas, strukturstramhet, överdrivna obligatoriska uttag.
Men vi får inte glömma att det nyligen tillkommit ett nytt, nämligen den gemensamma valutan.
Den enhetliga penningpolitiken och den successiva anpassningen av övrig politik påtvingar de olika länderna i euroområdet ytterligare stramhet genom ett uppträdande som inte nödvändigtvis är anpassat till deras strukturer och deras respektive konjunkturer.
Denna harmonisering ses som positiv i kommissionens rapport.
Men i verkligheten kan man inte utesluta att den leder till en global situation som inte är optimal.
Om man lägger till det underliga med en gemensam valuta som inte stöder sig på en stat, som i sin tur stöder sig på ett folk, är det enkelt att förklara det som fortfarande är ett stort mysterium i Bryssel, marknadernas misstänksamhet gentemot euron.
Den gemensamma valutans svaghet har förvisso kunnat tas emot väl till att börja med under 1999, eftersom den främjade tillväxten på ett oväntat sätt, men man kan inte i evighet dölja att den i verkligheten är ett symtom på dålig politik och dåliga funktionsvillkor.
