# ID: svediakorp-gov397193
# author: von Wogau (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 845
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Först vill jag säga att det gläder mig att se den passion min gode vän Giorgos Katiforis så sent på kvällen fortfarande uppbringar för denna så viktiga fråga.
Jag vill gärna följa hans uppmaning, men först vill jag börja med analysen.
Till att börja med måste vi ändå fråga oss vilken kvalitet Europeiska unionens ekonomiska politik för närvarande har, respektive vilken kvalitet de elva medlemsländernas ekonomiska politik har, ty det är ju det som det i första hand beror på.
Vi har frågat experter, och deras information var mycket intressant.
Men jag tror att den viktigaste bedömningen av om någon bedriver en bra eller dålig ekonomisk politik nu för tiden är de internationella finansmarknaderna och vad som återspeglas i växelkurserna.
Här kan vi konstatera att euron är svag gentemot dollarn, dvs. de internationella finansmarknaderna gör den bedömningen att den nuvarande ekonomiska politiken i Europeiska unionens elva medlemsländer, som har euron som valuta, är dålig.
Varför är det så?
Har det med Europeiska centralbanken att göra?
Här måste man säga ett entydigt nej.
Europeiska unionens finansförfattning är bra.
Europeiska centralbanken förfogar över alla instrument som en centralbank kan ha.
I spetsen för Europeiska centralbanken står övertygande personer.
Dessa har också uppfyllt sina förpliktelser att värna om prisstabiliteten, och den räntepolitik som de har bedrivit har uppfyllt exakt denna förpliktelse.
Alltså kan det inte bero på Europeiska centralbanken.
Beror det på prognoserna för tillväxt och sysselsättning under de kommande åren?
Prognoserna är ganska bra.
Prognosen för den ekonomiska tillväxten är 3 procent jämfört med 1,9 procent under 90-talet.
För arbetslösheten räknar man med en tillbakagång - även om den är långsam.
Prisstabiliteten i Europeiska unionen är bättre i de elva medlemsländerna än i Förenta staterna.
Vi har prisstabilitet och en inflationstakt som ligger under 2 procent.
De långfristiga räntorna är också lägre än i Förenta staterna.
Den egentliga orsaken till det dåliga betyget för de europeiska länderna är att man alltför långsamt tar itu med de strukturreformer som krävs i Europa.
Till att börja med flexibiliteten på arbetsmarknaderna.
Vi ser att i de länder, även länderna i Europeiska unionen, som har utformat sina arbetsmarknader mer flexibelt, har arbetslösheten gått tillbaka snabbare än i andra länder.
I vissa av dem ligger den nu under 5 procent.
Sedan har vi den stora uppgiften med att reformera de sociala trygghetssystemen och anpassa dem till villkoren på den europeiska hemmamarknaden - också här har vi långt kvar i Europa.
Sedan har vi förbättringen av villkoren för forskning och utveckling - här finns det för det första en teknikfientlighet i Europeiska unionen, som säkerligen hämmar forskning och utveckling inom unionen.
Sedan har vi det faktum att immaterialrätten hos oss i Europa, i synnerhet för små och medelstora företag - och de är särskilt kreativa - är för kostsam och inte fungerar tillräckligt bra.
Jag tror också att vi för närvarande håller på att gå miste om chanser i fråga om elektroniska betalningsmedel, som redan utnyttjas i andra länder, genom att vi är alltför långsamma med att anpassa ramvillkoren.
Sedan har våra utbildningssystem inte anpassats i god tid.
Om det i Tyskland t.ex. för närvarande krävs att man skall importera elektroniktekniker från andra länder till Europeiska unionen, så visar det att våra utbildningssystem har misslyckats och att de inte i tid har anpassats till villkoren i informationssamhället.
Med andra ord går det för långsamt.
Anpassningen med att avveckla monopolen går också för långsamt.
Inom telekommunikation har vi kommit förhållandevis långt.
Vi har fortfarande stora brister inom postväsendet, och även när det gäller energi återstår det mycket att göra i fråga om avveckling av monopolen.
Framför allt finns det anledning befara att privata monopol skulle kunna uppstå inom vissa områden i stället för de gamla offentliga monopolen, vilket skulle betyda att vi hamnar ur askan i elden i fråga om konkurrensen, om vi ser till vad som faktiskt gynnar medborgaren.
Några ord nu om den grundläggande skillnaden mellan vår och föredragandens uppfattning.
Föredraganden tror på tillväxt och stimulans av efterfrågan.
Han betraktar detta som ett universalmedel.
Detta var - vid sidan av flera frågor där vi inte har så olika uppfattning - det mest iögonenfallande av det som föredraganden har föreslagit.
Jag tror inte att det är helt fel om man betecknar hans hållning i denna fråga som en stenålderskeynesianism.
Vi är däremot av den uppfattningen att denna ekonomiska politik skulle vara enögd.
Att vi inte bara borde se till att efterfrågan stimuleras, utan samtidigt också ge akt på anbudsvillkoren och de strukturreformer som jag just har räknat upp.
Vi måste ta itu med dem nu, ty det är det enda sättet för oss att kunna hålla oss kvar i den globala konkurrensen.
