# ID: svediakorp-gov397177
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 461
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Herr talman!
Dagens diskussion är tillägnad frågan om maktorganens sammansättning, frågan om en förändring av maktsystemet i Europa.
Vi befinner oss i en ny period, med en relativt heltäckande institutionell ram och med ett betydande kvinnodeltagande på alla områden: inom utbildning, arbete, kultur.
Det problem som vi måste bemöta är frågan om hur sammansättningen av makten skall förändras.
Diskussionen är djupt politisk.
Det finns två tillvägagångssätt.
Det första går ut på politiskt övertygande.
Sakta, sakta kommer alla att övertygas om att kvinnorna kan delta.
Tre kommentarer: Den första grundar sig på det faktum att kvinnor kan.
Jag kan, alltså kan alla kvinnor.
Men hur svarar vi på argumentet att kvinnorna är utestängda?
Är vi de som kan, medan hela den kvinnliga befolkningen i övrigt inte kan?
Dessutom finns en fara med kvinnligt övermod i politiken.
För kvinnorna möter olika verkligheter.
För de har färre möjligheter.
För de har en annan utbildningsnivå.
För de måste övervinna sociala hinder.
För de har aldrig tillräckligt med tid för att ägna sig åt politik.
Den andra kommentaren innebär att vi övertygar de politiska ledarna.
Det behövs inte!
De har redan övertygats allesammans!
Det finns inte någon manlig politiker som inte accepterar kvinnligt deltagande.
Det finns inte något parti, från extremvänstern till extremhögern, som inte skriver under nödvändigheten av kvinnligt deltagande.
De har alla sagt det!
För det tredje kan vi vänta på att förhållandena sakta, sakta förändras.
På kvinnokonferensen i Beijing presenterades ett intressant perspektiv.
Med den takt som det kvinnliga deltagandet utvecklas på global nivå, behövs det 2 300 år innan vi når ett balanserat deltagande mellan män och kvinnor.
Och vad beträffar Europa, vad beträffar Europaparlamentet, där det kvinnliga deltagandet säkerställs genom kvotering, behövs det 25 år innan ett balanserat deltagande uppnås.
Det andra tillvägagångssättet går ut på obligatorisk lagstiftning om det kvinnliga deltagandet.
Enbart kvotering är inte tillräckligt.
Ack, om vi genom en lagstiftningsåtgärd kunde ändra århundradenas historia.
Vi har också varit tydliga i fråga om detta.
Kvotering är ett av de medel, en av de politiska strategier som behövs för att få till stånd förändringarna.
Avslutningsvis, som svar på frågan om vi kan vara stolta, som kvoteringsprodukter, skulle jag bestämt vilja svara att jag skulle vara mycket stolt om jag var en produkt av kvotering, för det skulle betyda att jag skulle ha lyckats införa kvotering i mitt land, där det kvinnliga deltagandet ligger på 5 procent.
(Applåder)
