# ID: svediakorp-gov397161
# author: Dybkjær (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 730
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Även jag vill tacka rådsordförande och kommissionären för deras fina anföranden, som ger hopp om en verklig optimism, inte minst tack vare den vilja och det engagemang som båda dessa kvinnor utstrålar.
Jag tycker att kommissionären gav ett utmärkt exempel när hon sade att ingen skulle drömma om att de femton länderna inte skall ha lika många företrädare, medan att det inte finns något motsvarande när det gäller den kvinnliga representationen.
Vad det rör sig om kan väl knappast uttryckas klarare än så.
Jag hoppas att kommissionären - men hon är ju ung och stark - har den uthållighet som krävs för att införa de behövliga reformerna i kommissionen.
Jag är övertygad om att det är ett hårt arbete, när det väl kommer till kritan.
Om kommissionären ber om stöd från parlamentet kan hon åtminstone räkna med stöd från den liberala gruppen.
Vi har ett stort intresse av att jämställdhet skapas inom kommissionen, att man säkrar det nödvändiga beslutsunderlaget så att kommissionären kan driva igenom sina åsikter på jämställdhetsplanet.
Jag vill tala om för den portugisiska ministern att jag håller helt med henne om att det handlar om att man inte kan få lika rättigheter utan att ha lika stor makt.
Det är helt avgörande.
Men man bör även komma ihåg att det inte finns någon som frivilligt lämnar ifrån sig makten, och det gäller både män och kvinnor.
Män har aldrig varit beredda att släppa sina maktpositioner, om de har några, men det är också ytterst få kvinnor som har varit beredda att ge upp sina maktpositioner - då tänker jag i synnerhet på maktpositionen gentemot barnen.
För övrigt tror jag också att det kan vara ett av skälen till att så få män är närvarande här i dag.
Vi för av samma maktpolitiska anledning naturligtvis gärna den här debatten själva.
Det jag försöker poängtera är att det handlar om ett uppgivande av makt från båda håll.
Kommissionären poängterar att det som behövs är en politisk blandning av en rad olika faktorer, och nämner uttryckligen Finland och Sverige.
Jag vill bara upplysa om att hon lika gärna kunde ha nämnt Danmark också.
Och det säger jag givetvis för att jag kommer från Danmark.
Faktum är att 45 procent av den danska regeringen utgörs av kvinnor, och det är i själva verket något mer än i Finland.
Visserligen har vi ingen kvinnlig president, men vi har i stället en drottning och det går väl i vissa sammanhang på ett ut.
Jag vill gärna ta upp några av de punkter som kommissionären gick in på, nämligen frågan om de finansiella resurserna.
Vi måste acceptera att det kostar om kvinnorna skall bli likställda på kort tid.
På kort tid måste vi givetvis också satsa på att barnen tas om hand under försvarbara former och även får sin utbildning under försvarbara former.
Sedan är det frågan om ändamålsenliga strukturer.
Det finns anledning att fråga sig om den traditionella industrikulturen har varit så bra, och därför är jag glad över att de portugisiska ministrarna deltar så aktivt i konferensen i Lissabon, som ju bland annat handlar om IT-utvecklingen.
Här tror jag att det finns särskilda möjligheter för kvinnorna, just för att det inte handlar om hierarkiska utan om platta strukturer.
Vi har åtminstone i Danmark sett en utveckling som visar att många kvinnliga företagare är på gång.
Det finns ytterligare två punkter som inte har nämnts på allvar och som jag vill nämna här på slutet.
Den ena är frågan om mediernas inflytande.
Jag anser att det är mycket viktigt att undersöka vilka de stereotyper är som medierna skapar.
Innebär detta ett särskilt problem?
Jag får lov att medge att jag inte är helt säker på den punkten.
Jag misstänker att så är fallet, men jag är inte säker.
Den andra frågan är utvidgningen.
Det är mycket viktigt, anser jag, att vi redan nu i samband med utvidgningen poängterar att vissa krav bör ställas även här på att de nya länderna skall företrädas av både män och kvinnor, så att man även därigenom stöder kvinnorna i dessa länder.
