# ID: svediakorp-gov397157
# author: Maria de Belém Roseira (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,915
# sentences: 66
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- (PT) Herr talman, mina damer och herrar!
Att fira den internationella kvinnodagen är nödvändigt och hör ihop med kvinnors strävan att uppnå den plats som sedan alltid har varit hennes rättmätiga plats.
Firandet av denna dag måste förena två grundläggande aspekter: åminnelsen, förmågan att förhålla oss till det förflutna angående denna sak och med alla dem som har deltagit i den, och där vill jag framhålla, vilket är helt motiverat, de icke-statliga organisationerna, och å andra sidan den symboliska aspekten, en kraft som driver på frågan om lika möjligheter mellan kvinnor och män med inriktning på framtiden.
Det är också så att denna högtid, genom att ta fram det som har stått i skuggan, kommer att bidra till att kvinnor och män ser sig som ursprung och mål för själva värdigheten, i en process som inte så mycket handlar om att högtidlighålla tiden, som att rena den från fördomar.
Denna typ av firande är meningsfull eftersom vi, om vi frammanar det förflutna, stärker frigörelsen från det stigma som i tusentals år legat över kvinnan när det gäller påtvingad fattigdom, mindre rätt till utbildning, den svagare natur som gjort att hon utsatts för oprovocerat våld, de mycket små möjligheterna att nå makten och beslutsfattande positioner, hälsan som påverkas av moderskapets villkor, eller våldets förutsättningar, och även det sexuella utnyttjandet, den press samhället sätter på henne i familjeansvaret, den svaga ekonomin och sysselsättningen, det omöjliga att få tid till sin egen person och även när det gäller den komplexa bilden som objekt som hon är offer för i massmedia, handeln med kvinnor och sexuellt utnyttjande, helt enkelt i den oändliga lista av kvinnors mänskliga rättigheter som har kränkts.
Det antika Greklands klarsynthet gjorde identifikationen mellan jämlikhet och rättvisa naturlig för oss.
Aristoteles är otvetydig när han säger att " det rättvisa är det som följer lagarna och jämlikheten, det rättvisa får oss att följa lagarna och jämlikheten och det orättvisa leder oss in i olaglighet och ojämlikhet. "
Men mot detta förenklade tänkesätt invänder Voltaire två tusen år senare: " jämlikheten är den mest naturliga sak i världen och samtidigt den mest fantastiska.
Liksom människor överdriver allting, vill de överdriva ojämlikheten när de kan ".
Det moderna samhället och det demokratiska system det är grundat på bygger på tanken om ett samhällskontrakt, en form av organisation som " försvarar och skyddar varje medlem och hennes egendom ", som Rousseau sade, " med all gemensam kraft och genom vilken var och en i förbund med alla andra, ändå inte lyder under andra än sig själv och är lika fri som tidigare.
Så att om man deltar helt, är villkoren lika för alla.
Och är villkoren lika för alla har ingen något intresse av att göra det besvärligare för någon annan ".
Vi vet trots allt att dessa allmänna jämlikhetsvillkor inte inkluderade kvinnan.
I det postmoderna samhället då Rousseaus samhällskontrakt har förklarats vara otillräckligt, måste vi sträva efter en ny kontraktsform, mer komplett och berikande och mer i harmoni med mänskligheten i sin helhet mellan polerna man och kvinna.
Vi måste inleda ett nytt samhällskontrakt med genushänsyn, men detta syfte hör till själva demokratin.
Vi lever i en tid då politiken nedvärderats, där demokratin saknar ett politiskt åtagande från medborgarnas sida.
Vi måste se på denna sak utifrån binomet medborgare-demokrati, begrepp och realiteter som har ett ömsesidigt samband.
Utestängandet av kvinnorna från de medborgerliga rättigheterna är för mig en av de avgörande faktorerna i den demokratiska kris som bara en helhetspolitik för jämlikhet mellan könen kan bidra till att vända på.
Denna pekar på jämlikhetsmålet, som bör genomföras för behovet av en gemensam demokrati, ett nytt paradigm ur genomförandet av ett nytt samhällskontrakt med genustänkande, en väg eller genväg till ett samhälle som inkluderar alla.
Globaliseringen får flera effekter för demokratin.
Den pekar på behovet av en ny etik, eftersom den alldeles otillräckliga personliga och sociala etiken påvisats.
Begreppen smidighet, rörlighet och snabbhet utgår definitivt ifrån en aldrig tidigare skådad nivå: den globala.
Begrepp och realiteter som transnationalism, regionalism och tribalism har, många gånger på ett drastiskt sätt, rotat sig i vår vardag, med de problem och frågor som hör till dem.
Och medan vägen mot det oåterkalleliga införandet av demokrati på global nivå tycks vara utstakad, ser vi samtidigt det utsträckta sociala lidandet som ett resultat av globaliseringens effekter för de svagaste skikten i mänskligheten, och därmed för kvinnorna, för fattigdomen envisas fortfarande med att ha ett feminint namn och ansikte.
I själva verket har ackumuleringen av rikedom och makt lett till ett ökat antal utslagna.
De tekniska framstegen har medfört en stor ökning av antalet arbetslösa.
Internationaliseringen av ekonomin och de ekonomiska systemen har tagit ifrån staten vissa av de funktioner den tidigare haft, vilka har förts över på en parallellstatsnivå.
Samtidigt och därefter får vi den nomadiska realiteten, vilket förvärrar problem med social integrering, en ny situation att lägga till de faktorer jag tidigare har nämnt.
Kort sagt är det klart att utslagningen antar en mångsidig och allestädes närvarande form till skam för vårt systems mål, vilket kommer att definieras som en ofullkomlig demokrati, det vill säga med utslagning, utestängning, skuldbeläggning och social diskvalificering utan tidigare skådade exempel i tid eller rum.
Inom ramen för det portugisiska ordförandeskapet, och med hänsyn till flera medlemsstaters ansträngningar och bidrag, kommer det extra toppmötet i Lissabon på temat " sysselsättning, ekonomiska reformer och social sammanhållning för ett Europa med inriktning på innovation och kunskap " vara ett försök att motverka de risker som historien har visat alltid kommer att drabba kvinnor hårdast, främst inom de områden som är direkt relaterade till det specifika tema som kommer att tas upp.
Vi är alltså inriktade på att anta åtgärder som skapar förutsättningar för tillgång till kunskap, livslångt lärande och ett övervinnande av de hinder som skiljer människor från de tekniska framstegen med allt vad dessa innebär.
Detta är ett försök att förnya den europeiska sociala modellen, och samtidigt stärka sysselsättningsdimensionen samt den ekonomiska och sociala sammanhållningen.
Vi försöker inta en ståndpunkt som vänder på den traditionella utestängningen av kvinnan på grund av det ansvar som kvinnor av traditionellt har tagit.
Detta är bara möjligt med ett nytt samhällskontrakt där förenandet av familje- och yrkeslivet har en strategisk betydelse och där nyckelordet är " fördelning ".
Men det är på det politiska området som utestängningen av kvinnor får sitt största uttryck.
Därav det förnuftiga i valet av ämne för i dag, ett ämne som är avgörande för framtiden när jämlikheten är införd i juridisk bemärkelse.
Införandet av de kvinnliga aspekterna är nödvändigt för att arbeta med det nuvarande komplexa livet.
Det är klart att avsaknad av verklig jämlikhet innebär en bristande legitimitet hos de politiska strukturerna, en bristande representativitet.
Allt detta är en kritik av det otillräckliga med att bara införa en rättslig jämlikhet som, då detta förutsattes garantera jämlikhet redan från början, inte har gett resultat.
Grundarna av den moderna demokratin hade, som jag har sagt, i den föregivna allmängiltigheten de skrev om, inte en tanke på att omfatta kvinnorna som medborgare.
Man tänkte inte på kvinnorna som rättssubjekt.
Eftersom en sann demokrati förutsätter och innebär ett deltagande på lika villkor för alla medborgare, leder, utifrån denna självklarhet, könsskillnaden till en betydande fördjupning av det demokratiska systemet.
Mänskligheten består av två hälfter och kräver ett system där debatter och besluten fattas på ett balanserat sätt mellan kvinnor och män.
Likhet betyder könsbalans i de sociala och politiska strukturernas representativitet.
Att vara kvinna utgör ett av två möjligheter att vara människa.
Att vara kvinna eller man är två olika delar av mänskligheten som skiljer och förenar och detta skapar därför ett evigt spel mellan polariteter.
Begreppet gemensam demokrati drar, om vi utgår från detta konstaterande, nytta av den kreativitet som skapas, och kan använda den för att få mer korrekta, rättvisare beslut, mer anpassade till de problem man vill lösa.
Därför tror jag på jämställdhet, en ny form för jämlikhet mellan könen, genom att återinföra det allmängiltiga i verkligheten och i det politiskt organiserade samhället.
Pekingplattformen är ett historiskt landmärke i den långa vandring vi i dag åter drar oss till minnes.
Därför får inte utvärderingen, som pågår nu, tjäna som förevändning för någon tillbakagång.
Det handlar inte om en ny förklaring utan bara om att utvärdera hur den uppfyllts i de länder som har skrivit under den.
Dess principer och värden måste bevaras, liksom de mål som eftersträvas.
Den kan fördjupas men aldrig förvanskas.
Det är den inställning Europeiska unionen bör ha.
Slutsatserna från den europeiska utvärderingsprocessen i Genève i januari har denna inriktning och de tar återigen upp behovet av ett komplett genomförande av de tolv fastställda områdena.
Även processen med att lägga fram det femte gemenskapsprogrammet för jämställdhet mellan könen år 2001-2005 är på gång.
Enligt vår kännedom om processen är det klart att fortsättningen liksom förstärkningen av politiken för jämställdhet mellan könen på gemenskapsnivå är nödvändig eftersom vi, trots bevisade framsteg och arbete i frågan, kan se betydande skillnader mellan kvinnor och män på ett ekonomiskt, politiskt, socialt och civilt plan.
Portugal gläds, som ordförandeland i unionen, och uttrycker stora förhoppningar om att detta program för att bygga ett Europa med lika möjligheter för alla blir en framgång.
Genom motpolerna mellan kvinnor och män skapas det samhälle vi bor i och dess strukturer.
Det handlar om ett nytt sätt att hantera de offentliga och privata sfärerna, om ett förslag till att bekämpa misstron mot politikerna och deras agerande, om ett alternativ för att övervinna misstroendet mot de demokratiska strukturernas funktionssätt och öppenheten i dessa, och om en process för att minimera utestängningen av vissa delar av befolkningen från de traditionella politiska partierna och deras typ av politiskt arbete.
En politik för jämställdhet mellan könen medför värdefulla aspekter för samhället både för kvinnor och män vad gäller personligt, socialt och yrkesmässigt förverkligande, då den på ett bestämt sätt bidrar till sociala framsteg, i den mån de egna medlen erkänns och stärks för båda könen, den bidrar till en fördjupad demokrati och närmar beslutsprocessen till väljarna, för upp nya värden, specifika för kvinnor och bidrar till en förbättrad livskvalitet och en fördjupad demokrati.
En portugisisk tänkare reflekterade 1922 över jämställdhetsfrågan och betonade då: " den nödvändiga förutsättningen för jämlika rättigheter är ett jämlikt maktinnehav ".
Jag vet inte vem som skulle kunna förneka klarsyntheten i hans tanke eller, om man erkänner detta, förneka att den hör till demokratins innersta väsen.
Låt oss alltså skapa den!
Bara så kan vi verkligen hävda att mänskligheten är solidarisk genom historien.
(Applåder)
