# ID: svediakorp-gov397152
# author: Solana (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,490
# sentences: 121
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Det har varit en mycket lång session med frågor.
Jag börjar tro att Van der Bos kanske har rätt att jag skulle behöva en ängels kapacitet för att besvara så många frågor under sådan kort tid men jag skall försöka.
Jag skall försöka och jag skall besvara alla frågor som har ställts till mig en efter en även om ledamoten som ställde frågan inte längre är kvar eller trött på grund av den långdragna sessionen, eftersom de har viktigare saker att göra än att lyssna.
Men låt mig börja med den första.
Till herr Poettering vill jag säga att vi försöker inte dubblera någonting.
Den frågan har ställts av många ledamöter i parlamentet.
Vi försöker inte dubblera någonting, Vi försöker genomföra så mycket som möjligt så att Europeiska unionen har resurser att agera vid behov och samtidigt garantera den totala säkerheten för Europeiska unionen, för de länder som tillhör vår allians.
Vi håller inte på med att skapa en europeisk armé.
Om någon svarade det, har han fel.
Vi håller inte på med att skapa en europeisk armé.
Vi håller på med att skapa resurser som, sammanslaget när behov uppstår, kan göra att man undviker tragedier som dem som vi nyligen har upplevt.
Det är mycket viktigt att tala om krisförebyggande.
Det är mycket viktigt.
Jag kan tala om och ni vet om att förebyggande möjligheter redan finns i unionen.
Vi behöver inte uppfinna dem.
De finns redan.
Är ECHO inte ett förebyggande organ?
Är vår möjlighet att använda diplomati inte en förebyggande möjlighet?
Vad vi inte hade alls var möjligheten att agera på den andra ytterligheten av skalan för krishantering.
Europeiska unionen skall när allt kommer omkring vara den viktigaste gruppen av länder som kan ta itu med problem rörande kriser, från humanitära kriser till utplacering av styrkor.
I Moçambique om det är nödvändigt, eller i Europas länder om det är nödvändigt.
Om bara några dagar skall europeiska styrkor som byggts upp av europeiska länder att placeras ut i Kosovo inte för att gå omkring utan för att förhindra att människor dödar varandra.
Och jag skulle vilja tala om för min vän Cohn-Bendit att precis just nu håller 45 000 soldater från vårt land - inte från något annat land - majoriteten från vårt land - placeras ut i Kosovo - för att göra vad?
För att förhindra att människor dödar varandra.
Tror ni verkligen att därför att vi placerar ut soldater vi skall förändra mentaliteten hos människor som har lidit under århundraden?
Inbillar ni er för ett enda ögonblick att bara för att vi placerar ut soldater skall människors själar och sinnelag förändras?
Hur många århundraden skall det ta för att förändra mentaliteten i de länder som har krigat mot varandra moraliskt, psykiskt även fysiskt under åratal?
Tror ni verkligen att genom att placera ut marktrupper kommer människornas mentalitet att förändras?
Soldater kan förhindra att människor dödar varandra men de kan inte garantera att människor skall älska varandra.
Det skulle vara fantastiskt men för mig skulle verkligen den viktigaste förmågan vara att kunna placera ut europeiska styrkor för att få människor att älska varandra där de dödade varandra.
Tyvärr även med de möjligheter jag har, även med det antal jobb som jag förmodligen har, även med den knappa sömn jag får, är det omöjligt att göra det.
Men låt mig också berätta något för er.
Även om vi placerar ut poliser, som ni har begärt, skulle det inte lösa hela problemet.
Tror ni ärligt vad gäller Mitrovica att poliser från FN-länder skulle kunna lösa problemet?
Vi behöver i nuläget fortfarande utplacerad militär personal och på andra platser behöver vi sedan naturligtvis poliser.
Men har regeringarna resurser att avdela poliser i den grad som krävs.
Vi försöker mycket hårt men det är svårt att genomföra detta.
Militär personal i våra länder väntar på en kris.
Poliser i våra länder arbetar 24 timmar per dag och för regeringarna är det ibland svårt att hitta en lämplig polisstyrka att avdela.
Vi behöver inte obeväpnade poliser eller trafikpoliser.
Vi behöver något mycket annorlunda som skall användas som ett gränssnitt mellan militär och polis och det är en mycket komplicerad yrkesprofil som inte finns i många länder.
De länder som har denna resurs avdelar den och jag anser att de gör vad de kan.
Som ni vet arbetar Patten och jag mycket, mycket hårt för att avdela eller för att få eller övertyga länder att avdela så många poliser som möjligt.
Vidare frågade Haarder om risken för en spricka mellan Europeiska unionen och Nato.
Jag anser inte att det finns någon risk.
Jag anser att vi kan göra något som är passande och till fördel för alla.
För oss som européer skulle det utgöra en förbindelse.
Jag förstår inte varför vi skulle få ett kyligt förhållande eller spräcka eller skada den möjlighet vi har att fortsätta arbeta tillsammans.
Men återigen, vi försöker inte skapa en europeisk armé.
Att förklara för er hela utrikespolitiken för Europeiska unionen på de femtio minuter som ni har gett mig skulle var en nästan omöjlig uppgift.
I stället ville jag berätta för er om den senaste utvecklingen som jag tror har varit mycket viktig under de senaste tre månaderna och jag anser att jag är skyldig att berätta allt detta för er.
Behöver vi verkligen placera ut en typ av civila kårer?
Människorna som är där redan med sina vita uniformer, Europeiska unionens vita uniform har varit utplacerade i Bosnien under många många år och är nu utplacerade i Kosovo.
Den person som är chef för FN är europé och en bra man, Bernard Kouchner, som utför mycket arbete.
Detta är ett annat sätt på vilket européer har förbundit sig för freden i Kosovo.
Jag har inte talat särskilt om Mellanöstern men ni vet att vi kan tala i timmar om det.
Låt mig bara ta upp två saker.
Trojkan besökte Mellanöstern i början av året.
Den besökte alla länder i regionen och fick en klar bild av vad som pågår där.
Tyvärr händer just i denna stund fortfarande inget i fråga om Syrien fastän det finns möjligheter till det inom en snar framtid.
Som ni känner till är det problem med den palestinska frågan just nu.
Om det sker en öppning kan vissa framsteg ske och i denna stund har jag inga goda nyheter att rapportera till er.
Europeiska unionen, de europeiska länderna gör sitt bästa för att fortsätta samarbetet i fredsprocessen och att erbjuda hjälp till alla parter där så behövs för att genomföra de avtal som kommer att slutas.
Den hjälpen kommer att behövas.
Vid den tidpunkten behöver vi komma hit och argumentera om hjälp, eftersom vi med den budget som vi har nu i Europeiska unionen inte har tillräckligt med pengar för att lösa de problem som det kan bli nödvändigt att hantera om avtalet som är ett rättvist avtal nås i regionen.
Många frågor har ställts om vad jag tycker om regeringskonferensen (IGC), säkerhet, försvar, m.m.
Jag vet inte hur jag skall besvara den frågan.
Som ni vet har IGC en struktur med begränsad dagordning.
Jag har en känsla av att allteftersom tiden går kommer dagordningen att utökas, men det är förmodligen en känsla jag hade, en känsla som ni troligen delar med mig, men jag har inte möjlighet att bekräfta eller fastslå det.
Det är något som vi kommer att se utvecklas allteftersom tiden går.
Låt mig besvara de speciella frågorna om det uttalande som har gjorts av Frankrikes försvarsminister om 0,7.
Han nämnde aldrig 0,7 med hänvisning till försvarsutgifter.
Han hänvisade, om jag förstod rätt, till forskning inklusive militär forskning.
Jag tror att detta är ett mål som länderna måste besluta, oavsett de vill eller ej.
Med hänsyn till dokumenten från Sintra som håller på att slutgiltigt godkännas, dokumentet som den politiska kommittén arbetar med, har jag inte befogenhet att låta er ta del av dem just nu, men utan tvivel kommer ni att få ta del av dem.
Jag skall med stort nöja samarbeta om det politiska utskottet när kriser uppstår i framtiden.
Som svar på frågorna om artikel V så har vi två artikel V som ni vet.
En artikel V för de länder som tillhör alliansen och den andra artikel V för de länder som tillhör VEU.
VEU skall överföra sina tillgångar till Europeiska unionen, eller vissa delar.
Det är fortfarande inte klart vad som skall hända med själva artikel V. Som ni vet finns det länder i Europeiska unionen som inte är färdiga och de kommer inte att godkänna ett införlivande av artikel V, Brysselartikeln, i Europeiska unionens ramverk och därför kan vi inte göra det.
Om ni vill inkludera försvarsfrågor i IGC skall det förmodligen inte vara möjligt att gå så långt som att inkludera artikel V i Brysselfördraget i IGC.
Hur långt kommer utrikespolitiken att prioriteras i gemenskapens regelverk under de kommande åren?
Jag vet inte.
Ni ställer frågan till fel person - jag vet inte.
Jag har olika tankar om den frågan men det kommer att bli regeringskonferensen och definitionsmässigt länderna, regeringarna som fattar besluten; och därför har jag mina egna åsikter men jag är säker på att det är inte intressant för er att höra mina åsikter.
Det är mycket viktigare att se vad landet har gjort.
Jag skulle vilja besvara några frågor från Morillon.
Jag vet att han har varit expert på dessa frågor under de många många år som han haft hand om dem.
Jag vill säga vad gäller status för de länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen men medlemmar i alliansen och eventuellt kommer att bli medlemmar i Europeiska unionen att vi skulle vilja att de deltog.
Att de deltar längre bak i kedjan innan ett beslut fattats om en insats och längre fram i kedjan när ett beslut fattats och om de önskar delta i insatsen för krishantering, då behandlar vi dem som lika partner med samma rättigheter och samma skyldigheter som de övriga länderna har.
Galeote Quecedo frågade om den diplomatiska kåren i Europeiska unionen.
Det är något som många människor tänker på.
Jag tror inte att det kommer att ske i morgon.
Efter det samtal som vi har haft med kommissionen är det en bra tanke att gå vidare i den riktningen, men jag tror att vi har en lång väg kvar till en diplomatisk kår som sådan.
Samarbete, att hjälpa till så mycket som möjligt, är möjligt, men att nå ända fram är tyvärr en avlägsen vision just nu.
Det ställdes flera frågor om stabilitetspakten.
Stabilitetspakten skall finnas högt på dagordningen i slutet av mars på den första ekonomiska konferensen där projekt kommer att diskuteras.
Den fungerar bra och jag hoppas väldigt mycket att den skall ha stor framgång i länderna i regionen och även för Europeiska unionen.
Europeiska unionen är inte den enda bidragsgivaren, men utan tvivel är den en betydande sådan.
Jag bekämpade diktatur under många år, jag genomled mycket, jag har suttit i fängelse och jag är mycket stolt att få vara här för att försvara Europeiska unionen, det demokratiska parlamentet och för att tala om för er att vi är beredda att sända ut trupper inte för att föra krig utan för att skapa fred.
Ni vet mycket väl att man i Helsingfors fattade ett mycket viktigt beslut, ett mycket viktigt beslut om Tjetjenien.
Premiärministrarna och stats- och regeringscheferna fattade ett mycket viktigt beslut.
Vi var den enda grupp av länder som fattade ett sådan beslut.
Vi beslutade inte bara med ord utan också med handling och två viktiga beslut fattades om handel och humanitär hjälp.
Det hände och fortsätter att ske.
I morgon och i övermorgon skall Chris Patten och jag själv ha ett möte med Ivanov och självklart med ordförandeskapet i Lissabon.
Vi skall på nytt ha ett möte med Förenta staterna följande dag och sedan skall vi hålla ett trepartsmöte, Förenta staterna och Europeiska unionen och Ryssland tillsammans där, som ni kan förstå, nummer ett på dagordningen kommer att vara Tjetjenien.
Vi gör vad vi kan.
Vi har inte slutat att sätta stor press på dem eftersom vi är mycket medvetna om den kris som kommer att bli följden, inte bara för dagen utan för i morgon, om Ryssland till slut viker av i en riktning som inte kommer att vara bra för någon part.
Vi önskar ha en solid bilateral förbindelse med Ryssland.
Det är mycket viktigt för Europa, men vi vill ha den med ett Ryssland som förstår att vissa saker inte låter sig göras.
Det är vad vi hela tiden sagt och det är vad som har styrt vårt agerande från första början, och jag tror att när ni granskar den ståndpunkt som Patten och jag hållit fast vid från allra första början, kan ni i protokollen se att det som vi säger - det som jag säger i dag är sanningen.
Det finns förmodligen många fler frågor som ställdes.
Låt mig avsluta - jag vill inte uppehålla er längre - med att säga att jag är beredd att komma hit så ofta ni vill, men jag skulle föredra om det är möjligt att ha sessioner där vi inriktar oss på några frågor och utvecklar dem fullt ut, eftersom vi har så många sakfrågor är det mycket svårt att verkligen diskutera dem ingående.
Jag är beredd att göra det - ni känner mig och jag är verkligen beredd att göra det när det än behövs.
Just nu vill jag berätta en viktig sak för er.
Helsingfors var i december och våra premiärministrar och stats- och regeringschefer bad oss göra något mycket viktigt för första gången, nämligen att skaffa fram möjligheter och göra insatser för krishantering även inom det militära.
Jag är stolt över att kunna berätta för er att två månader efter det startade vi arbetet och vi går i rätt riktning.
Jag tycker att parlamentets ledamöter, som företrädare för våra medborgare bör vara stolta över det.
(Applåder)
