# ID: svediakorp-gov397134
# author: Oostlander (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 617
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle i första hand vilja gratulera Solana så hjärtligt till detta datum, den första mars, då ett antal strukturer som har att göra med den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken träder i kraft.
Jag undrar dock hur han själv ser på det hela.
I handlingarna talas det om ett gott samarbete med den höge representanten.
Ni sade själv alldeles nyss att ni talat med dem under lunchen.
Ja, det skulle bara fattas att ni inte talade med dem och att det inte var fråga om något gott samarbete mellan er och de nya strukturerna.
Lider ni dock inte av att inte själv leda dem och själv egentligen vara kärnan i dem?
Jag skulle vilja, och jag tror flera med mig här i parlamentet, att ni skulle vara motorn i det här och inte riskera att skjutas åt sidan på något sätt.
Höge representanten Solana och kommissionär Patten har de senaste månaderna, bland annat i diskussioner med Nato-församlingens ledamöter, försökt komma fram till en gränsdragning mellan EU: s och Natos försvarspolitik.
Man får egentligen intrycket av att de båda tycker att Petersberguppgifterna lämpar sig för att på sikt ingå i EU: s försvarspolitik.
Även fördragen pekar i den riktningen men i fördragen lämnas dock mer utrymme.
Där lämnas en större öppning för en mer allmän försvarspolitik som mer ansluter till det gamla talet om integreringen av vår politik i en europeisk pelare.
Via den europeiska pelaren i Nato skulle vi då yttra oss.
Det här jag egentligen allt mindre talas om.
Jag har intrycket att Europeiska unionen minskat sina ambitioner i fråga om Petersberguppgifterna, varvid Patten då tar de civila uppgifterna för sin räkning, inbegripet alla snabbt mobiliserade polis- och tjänstemannakårer som han talat med så stor entusiasm om, med rätta, och Solana då tar hand om de militära medlen och de militära insatserna, naturligtvis tillsammans i ett utmärkt samarbete.
Det tycker jag verkar självklart.
Finns det dock ingenting mer egentligen?
Finns det egentligen ingenting på gång om vilket man kan säga: i försvarspolitiken understryks egentligen Natos roll mycket kraftigt när det gäller det kollektiva försvaret?
Den europeiska pelaren, ja den fungerar egentligen inte längre som sådan, Europa begränsar sig till Petersberguppgifterna.
Är det egentligen det vi vill, att göra det på ett sådant sätt?
Dessutom talas det om integrering av Västeuropeiska unionen i Europeiska unionen, men det talas inte längre om artikel 5 som man naturligtvis är omedelbart inblandad i.
Då handlar det om de större försvarsuppgifterna och inte bara om Petersberg.
Tas det bort?
Det talas också samtidigt i allmänna ordalag om en höjning av försvarsbudgeten.
Det tror jag är bra, men i det yrkandet görs dock ingen skarp åtskillnad mellan Petersberguppgifter och större kollektiva försvarsuppgifter.
Jag undrar hur det hela kommer att utveckla sig.
Jag skulle egentligen vilja fråga de båda herrarna hur de ser på det hela till slut.
Behöver det uppmärksammas extra vid regeringskonferensen eller kan det komma av sig självt utifrån fördragen?
Jag är glad att det här kommit en öppning för försvarspolitiken.
Jag undrar dock: om Turkiet erbjuder en brigad, måste vi då även ge Turkiet rätt att vara med och besluta om den politiken?
I Turkiet sitter strukturella Haiders i regeringen.
Det tycker jag verkar vara konstigt.
För det andra erbjuder sig även de baltiska staterna.
Skall de också delta i vår försvarspolitik?
Det är minst sagt en mycket intressant ståndpunkt.
