# ID: svediakorp-gov397133
# author: Dupuis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 425
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr kommissionär, herr höge representant!
Det är otvivelaktigt att ni agerar snabbt och kraftfullt och att ärendena har gjort enorma framsteg.
Jag ställer mig frågande och är inte helt överens med de positiva tolkningarna från ett antal pressorgan och kolleger om den riktning vi går i.
Jag tror att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, i motsats till den stora processen inom den ekonomiska och monetära unionen som var integrerad i gemenskapsstrukturerna, i dag tyvärr är helt och hållet ett regeringsförfarande.
Min första fråga, herr höge representant, herr kommissionär, är att få veta om ni tillsammans utarbetat strategier för att åtminstone så sakta nå fram till att skapa en process som återinför den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i gemenskapsprocessen.
Det tog femton år för den ekonomiska och monetära unionen.
Det kan ta femton år för försvars- och säkerhetspolitiken och utrikespolitiken, men processen måste vara tydlig.
Jag tror också att man inte får underskatta dominansen och kraften hos utrikesministeriernas lobbyverksamhet, och det är en fråga jag ställer till er.
Vi känner till vilken kraft de förvärvat under dessa fyrtio år vi byggt upp unionen.
I dag har de inget att vinna på att utrikespolitiken överförs till gemenskapsnivå och jag tror att de arbetar i den riktningen.
När det gäller frågan om Kosovo slutligen - Cohn-Bendit gjorde rätt i att betona den punkten - tror jag att Europeiska unionen snarast måste ta upp frågan om detta områdes slutliga ställning.
Utan denna ställning kommer det bara att finnas instabilitet, mord och provokationer från Belgrad, och Europeiska unionen måste därför snarast uttala sig om detta.
Avslutningsvis tackar jag Poettering eftersom jag tror att vi börjar få nog av Belgiens initiativ, uppriktigt sagt.
Jag tror att många medlemsstater, bland de fjorton övriga, skulle ha många skäl till att inte samarbeta vid Europeiska unionens möten när det gäller rättvisa exempelvis.
Fyra år efter att Dutroux och hans gemål arresterades har vi fortfarande ingen process och vi vet fortfarande inte vad som händer.
Bland dessa fjorton medlemsstater skulle det också finnas många som när det gäller turism ifrågasätter det lämpliga i att avråda föräldrar från att semestra med små barn i Belgien, exempelvis.
Det skulle därför vara på tiden, och jag uppmanar Solana och Patten att meddela kollegan Michel, att det börjar bli lite mycket nu och att det slutligen riskerar, vilket jag hoppas, att vändas mot honom.
