# ID: svediakorp-gov397050
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 724
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I 1997 års direktiv, som offentliggjordes den 21 januari 1998, inleddes en delvis avreglering av posttjänsterna i Europa och en kommande översyn föreskrevs, för övrigt i en komplicerad form, eftersom kommissionen före utgången av 1998 skulle lägga fram ett förslag till översyn, som skulle beslutas före den 1 januari 2000, för att slutligen träda i kraft före den 1 januari 2003.
För närvarande är översynen lika med noll.
De båda första etapperna har inte följts, vilket helt logiskt bör äventyra den tredje.
Min första fråga är: var tidsfristerna inte i alla händelser alltför snäva?
Uppenbarligen var så fallet.
Det är omöjligt att förstå hur kommissionen i enlighet med direktivets artikel 7 före utgången av 1998 skulle ha kunnat utvärdera effekterna av en lagtext som trädde i kraft i februari samma år.
För övrigt har kommissionen heller inte kunnat lägga fram den rapport om genomförandet som den enligt artikel 23 skulle lägga fram före den 31 december 2000.
Skall vi klaga över denna försening?
Vi tror inte det.
Om kommissionen hade förfogat över övertygande uppgifter som med erfarenhetens stöd visat att avregleringen måste drivas längre, tvivlar ingen på att kommissionen utan dröjsmål skulle ha presenterat dem.
Europaparlamentet kämpade för sin del hårt för att 1997 års direktiv skulle vara balanserat och respektera kravet på samhällsomfattande tjänster och är tämligen tillfreds med att se att den kompromiss vi då uppnådde visar sig möjlig att försvara.
Under dessa förhållanden är det normalt att parlamentet i dag visar sin oro genom att ställa en muntlig fråga som uppmanar kommissionen att visa de slutgiltiga och ovedersägliga genomförbarhetsstudier som ingen ännu har sett.
Vilka är då de möjliga framtidsscenarierna och eventuella riskerna?
Den största risken är att kommissionen, utan tillräcklig motivering, rubbar den rådande balansen genom att föreslå att en andra avregleringsetapp relativt snart skall inledas.
I vissa länder skulle detta leda till obalans i finansieringen av de samhällsomfattande posttjänsterna och göra dem omöjliga att administrera.
Efter 1997 års kompromiss får medlemsstaterna i dag låta offentliga monopol ombesörja brevbefordran och varudistribution om distributionskostnaden understiger fem gånger grundavgiften, eller om vikten understiger 350 gram.
Man kan exempelvis anta, vilket kommissionär Bolkestein antydde under frågestunden den 6 september förra året, att kommissionen föreslår att dessa gränser skall sänkas till 50 gram och två och en halv gånger grundavgiften.
Enligt vår mening är en sådan lösning inte skälig och för övrigt har kommissionen inga obestridliga siffror till stöd för en sådan lösning.
Men efter Seattle vet vi tyvärr att kommissionen inte behöver någon seriös utvärdering av föregående etapp för att föreslå att man snabbt skall gå vidare till nästa.
Nästa scenario är det vi föredrar.
Enligt detta uppskjuts översynen och den nuvarande situationen bibehålls fram till dess att vi förfogar över en seriös, detaljerad och objektiv undersökning av effekterna av 1997 års direktiv.
Det betyder inte att vi försöker skydda monopol vars snedvridande effekter vi mycket väl känner till, utan vi vill bara vara säkra på att kunna kombinera organisationernas gradvisa förändring med upprätthållandet av den offentliga servicens grundläggande principer.
Gruppen Nationernas Europa undrar slutligen om inte tanken på att ålägga posttjänsterna i femton medlemsländer enhetliga förvaltningsregler i sig är förfelad.
I Frankrike gör exempelvis den ojämna befolkningsfördelningen över landets stora yta att kravet på att postdistributionen skall vara en offentlig service är helt nödvändigt om man vill upprätthålla jämlikheten mellan medborgarna och den sociala sammanhållningen.
Men andra länder, där situationen är en annan, kan göra en annan analys.
Enligt vår mening bör var och en själv få välja organisation.
I artikel 86 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, före detta artikel 90, föreskrivs att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse skall vara underkastade konkurrensreglerna i den mån tillämpningen av dessa regler inte hindrar att deras uppgifter fullgörs.
Men vem definierar dessa uppgifter?
Vem drar gränsen för när dessa offentliga serviceuppgifter inte längre fullgörs?
Vårt svar är entydigt: det är inte kommissionen, inte heller rådet eller Europaparlamentet, utan folket i varje medlemsstat i demokratisk ordning.
Att vilja förfara annorlunda är att avvika från våra institutioners anda.
