# ID: svediakorp-gov396994
# author: Grossetête (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 369
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Miljökatastroferna avlöser varandra och påminner tyvärr om varandra.
Det finns än en gång anledning att vara bestört, över denna allvarliga förorening som i dag förstör Europas fjärde viktigaste våtmarksområde.
Donaus delta är i fara.
Liksom i Spanien april 1998 och liksom i Bretagne och Vendée sedan december förra året, är det återigen ett naturskyddsområde som allvarligt hotas.
I sina resolutioner fäster Europaparlamentet ständigt uppmärksamhet på faror av det här slaget, som hotar vår miljö, stör vårt ekosystem och, än en gång, försvagar befolkningarna.
Denna nya katastrof väcker problemet med kandidatländernas införlivande av gemenskapens regelverk i fråga om miljöbestämmelser.
Myndigheterna i dessa stater, fortfarande mycket sköra ur en miljömässig synvinkel, har många hinder att övervinna.
För det första bör de i större utsträckning kunna förhindra den här typen av utsläpp genom att iordningställa de mest kritiska industrianläggningarna; vidare bör de ha tillgång till tillräckliga tekniska hjälpmedel för att hantera en liknande förorening och minska dess konsekvenser; och slutligen bör de kunna verkställa saneringsprogram för de mest drabbade och mest känsliga platserna.
I dag drabbar föroreningarna flodstränder och vatten i fyra floder, som flyter genom fyra stater.
Därför bör Europeiska unionen koncentrera sina insatser och sina påtryckningar på det oavvisliga kravet att samtliga kandidatländer anpassar sig efter gemenskapens miljönormer.
Men bortsett från detta handlar det om vilken teknik och vilka medel som skall utnyttjas för att förhindra och snabbt och effektivt hantera den här typen av katastrofer.
Jag önskar att våra framtida partner ger prov på ett större ansvarstagande.
Miljön bör vara en prioritet i samband med den europeiska kontinentens återförening.
Den bör stå i centrum för våra partners politiska vilja.
Genomförandet av strikta miljönormer kommer inte endast att bidra till en industriell och teknisk utveckling, utan dessutom föra med sig gynnsamma sociala och ekonomiska återverkningar.
Samtidigt kommer de offentliga hälsonormerna att förbättras.
De insatser som redan har gjorts måste stärkas.
Den europeiska kontinentens solidaritet måste komma till uttryck och ansvarsförhållanden måste fastställas tydligt enligt principen att den som förorenar skall betala.
(Applåder)
