# ID: svediakorp-gov396977
# author: Van Brempt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 359
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kolleger!
Detta är första gången som jag har ordet här i denna kammare, och jag gör detta med stor glädje och övertygelse då det handlar om de mänskliga rättigheterna.
På området mänskliga rättigheter har Europa ett mycket händelserikt förlutet, och därför har vi också blivit litet grand av vaggan för dessa mänskliga rättigheter.
Vi måste fortsätta att försvara dessa rättigheter, framför allt i våra egna medlemsstater och i vårt eget samhälle, men även därutanför.
Precis som Sterckx sade alldeles nyss måste vi absolut göra detta i fråga om Förenta staterna, som egentligen står nära oss vad demokratiska värden beträffar.
Behandlingen av de ursprungliga invånarna i Amerikas förenta stater strider i många avseenden mot de mest grundläggande mänskliga rättigheterna.
Historien om dinehindianerna är karaktäristisk.
Vid upptäckten av och i synnerhet vid exploateringen av det svarta guldet och senare också av uran och olja tog man till vilka medel som helst för att få bort dessa människor från sitt land och skicka dem till regioner där det inte fanns så värst många andra framtidsutsikter än fattigdom, umbärande och förorening.
Det område i Arizona som skall bli dinehindianernas nya land drabbades 1979 av den största kärnkraftsolycka som någonsin skett i USA.
Nu är det meningen att de sista 4 000 dinehindianerna skall skickas till detta landområde.
Den kamp som dessa indianer för stöds av fler än 250 icke-statliga organisationer, och tack vare engagemanget från den belgiska organisationen för Moder Jord har vi blivit informerade om denna situation.
Det är också kännetecknande för det amerikanska samhället där man inte får höra mycket om detta.
De oroar sig med rätta över krig och folkmord i andra världsdelar, men med orätt tiger de om det folkmord som äger rum i deras eget land.
I dag står dinehindianerna inför sin sista strid för sin rätt till land, för sin rätt till värdighet och framför allt för sin rätt till sitt sätt att leva.
De är bara några få, men deras motståndare är en mycket mäktig ekonomisk faktor.
