# ID: svediakorp-gov396975
# author: Van Hecke (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 617
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Fakta är kända.
Den 24 december dömde den angolanska domstolen en korrespondent från den portugisiska tidningen Expresso till ett års fängelse och ett bötesstraff på 20 000 dollar.
Journalisten hade avslöjat en korruptionsskandal i presidentens kansli.
Processen hölls bakom stängda dörrar, och man fick endast kalla in ett vittne.
En annan journalist hotades till döden av en parlamentsledamot från regeringspartiet MPLA under en parlamentsdebatt förra månaden.
Detta är bara två exempel på en trend i Angola för att tvinga regeringskritiker att tiga.
Under det gångna året greps mer än tjugo journalister efter att ha beskyllts för förtal eller brott mot statssäkerheten.
Deras enda brott består av att de kritiserat det som människorättsorganisationer sedan länge har klagat på, nämligen den storskaliga korruptionen och de hundratals miljoner dollar, utbetalade av oljebolagen till den angolanska regeringen, som försvunnit.
Till och med den brittiske ministern Peter Hain medgav detta nyligen: vi måste se till att oljeinkomsterna inte bara används till att finansiera kriget eller försvinner ned i ledande regeringsmedlemmars fickor, sade han till president Dos Santos förra månaden.
Men samtidigt konstaterar vi att Storbritannien och även Portugal bara fortsätter att bevilja regeringen militär hjälp.
Det förekommer verkligen mycket hyckleri i fråga om Angola.
Människorättsorganisationen Global Witness drar på grundval av en rapport slutsatsen att västländerna blundar för Dos Santos aktiviteter eftersom de fikar efter lukrativa oljekontrakt.
Jag skulle här vilja utmana Portugal till att bevisa motsatsen, genom att låta ekonomiska intressen underordnas de mänskliga rättigheter som man stöder i ord men inte i handling.
Angola är vad mig beträffar ett prejudikat.
Vi kommer i varje fall att bedöma det portugisiska ordförandeskapet efter vad det gör och inte efter vad det säger.
Ursprungsbefolkningen i USA - Dineh
Herr talman!
De amerikanska ledarna förefaller inte ha lärt mycket av kritiken mot deras handlande mot indianerna och andra ursprungsbefolkningar.
Vi måste tillstå att vårt europeiska ansvar i saken inte är av mindre omfattning.
På nytt hotas existensrätten för en ursprungsbefolkning.
På nytt offras ett folks egenart, värdighet och hälsa för det högre ekonomiska intresset.
På nytt går ett stycke kulturellt och ekologiskt arv på vår planet förlorat, och detta trots de många fördrag och resolutioner om mänskliga rättigheter, skydd för minoriteter, rättigheter för ursprungsbefolkningar och så vidare som godkänts där överallt.
Om tradition och kultur ändå måste vika för ekonomiska imperativ, då måste det åtminstone finnas tillräcklig uppmärksamhet för stöd till och återintegrering av de drabbade folken.
Men om vi skall tro miljörörelserna är till och med det fåfänga förhoppningar.
Det finns knappast återintegreringsprogram för de människor som redan blivit förflyttade till de så kallade " new lands ".
Det finns många frågor kring i vilken utsträckning dessa " new lands " är säkra för folkhälsan.
Det är av stor vikt att de amerikanska myndigheterna försäkrar sig om att visa mer tydlighet i fråga om det sätt på vilket de försöker att erbjuda dessa familjer ett människovärdigt alternativ med bibehållande av ett traditionellt levnadssätt.
Det är också viktigt att det kommer i gång en debatt om denna region där de långsiktiga konsekvenserna av gruvbrytningen på det ekonomiska, ekologiska och sociala området diskuteras och avvägs.
Trovärdigheten för de industrialiserade norra delarna av världen står på spel.
För vilken rätt har vi att kräva av utvecklingsländer att de ger sina minoriteter en röst, att de skyddar deras värdefulla naturområden, att de respekterar de mänskliga rättigheterna, när det visar sig att vi själva inte är i stånd till det?
